Julfirande

Vi har varannat år dagarna innan julafton, samt själva julafton. Då hämtar den andra föräldern på juldagen och har över nyår - oavsett om det inkräktar på hur veckorna infaller - jul och nyår går utanför normalt umgänge. Året efter har föräldern som hämtade på juldagen själva julafton istället. Detta är stenhårt och rubbas INTE! inte för att försvåra för den andra föräldern utan för att underlätta för barnet. Har man en fastslagen rutin kommer aldrig barnet "ikläm". Annars kommer det att bli så att barnet tillfrågas, vilket leder till att hon måste göra ngn av föräldrarna "besviken". I början försökte mamman ändra överenskommelsen med anledningen att de ju hade tradition att fira på julafton... Fast det har ju den andra förälder också... Frågan har kommit upp med jämna mellanrum, men börjar man ändra i sånt kommer barnet förr eller senare vara den som känner att hon sviker.. Man får som förälder helt enkelt anpassa sitt firande efter att man har barnet varannat år. Det andra året får man fira på juldagen istället. Om inte alla kusiner, far-mor föräldrar, mostrar o fastrar kan närvara så att det passar så fåran lösa det på annat sätt. Man har ett helt år på dig att planera julfirander eftersom man VET vilken dag man har barnet året efter. Jag tycker det låter som om du gärna vill bestämma. Min man blivit tokig om mamman (som är boendeförälder) MEDDELAT sina planer - så att vi kunde anpassa oss.. Det spelar ingen roll om det meddelas i god tid.. Däremot kan man FRÅGA.. om du har den attityden kan jag förstå att pappan slår bakut när du kommer med en sådan begäran - oavsett om det är det bästa eller inte :( Jag förstår känslan och reaktionen... Hur var "snacket" runt förra julen? Då hade pappan barnet på julafton om jag förstår saken rätt? Nämnde ni då ngt om nästa jul? Tex att nästa var "din" eller liknande? Vet inte hur ni skall lösa denna julen på bästa sätt, men föreslår att ni i framtiden kommer överens om en uppdelning och håller stenhårt på den. Då kan ingen komma i efterhand och säga att det är "orättvist". Sen att barnet inte vill åka dit- hon kanske är där för sällan? Det är svårt att sitta här o veta hur din dotter är, men när min bonus var i femårsålder så kunde hon ofta säga att hon inte ville åka hit, till sin pappa. När hon väl var här hade hon det jättebra och sa istället att hon inte ville åka till sin mamma... Samtidigt som - om hon pratade med oss i telefon, kunde börja gråta och längta. Det är normalt. Mamman reagerade som du, vilket är förståeligt, om barnet ringer o gråter gör det ont i "mammahjärtat", tro mig, jag vet. Men vad hon inte såg var att dottern inte var ledsen förrän hon hade mamma i luren.. Så det KAN helt enkelt vara missriktad lojalitet, att hon känner att du vill (omedvetet) att hon skall trivas bara hos dig. Jag säger inte att det ÄR så, jag känner varken dig eller din dotter, men det KAN vara så..

Ber om ursäkt för det långa stycket. Skriver från mobilen..

Hade det inte varit bättre att prata med pappan än att bara meddela dina planer?
Planer som han förväntas köpa rakt av.
Han kanske också har planer för julen som inte passar med dina.

Reagerar på att din dotter inte orkar vara uppe längre än till ca 19. Har själv en dotter som fyller 5 i dec. Hon har inga problem att vara vaken länge. Det hade ju inte vart något som helst problem annars att ha hämtat din dotter vid 18 på söndagen. Flera timmar kvar. I vår familj så kommer tomten alltid sent och har alltid gjort.
När vi firade hos mina morföräldrar när jag var liten, så var alla mostrar,morbröder, kusiner och vi var oftast inte hemma förrän tidigast runt 23 tiden. Ingen som åkte hem tidigare för att någon var trött utan somnade man så somnade man.

Men herregud är det ingen som reagerar på att dottern tydligt uttrycker att hon INTE VILL vara hos sin pappa?! Sen när går förälderns rätt till barnet före barnets bästa? Det bör redas ut varför dottern känner så stort obehag inför sina pappahelger och vad som kan göras åt det, för DOTTERNS bästa. Shit alltså jag blir förbannad.