• Anonym

    Få hjälp hos familjerätten fast pappa vägrar?

    Hej,


    Jag har två pojkar som är 10 och 7 år gamla. Barnens pappa och jag skilde oss för 4 år sedan. Barnen är folkbokförda hos pappan då han bor kvar i vårt tidigare gemensamma hem. Barnen har hela tiden bott VV hos mig och sin pappa.


    Barnens pappa vill bestämma precis allt kring barnen, han ser det som en självklarhet att han får bestämma eftersom barnen är folkbokförda hos honom. Han vägrar att närvara på skolavslutningar, utveckling samtal, föräldramöten mm där jag närvarar, han har tvingat mig att gå med på att bara få närvara varannan gång på liknande aktiviteter och händelser.


    Om jag försökt säga emot och propsar på att komma till en avslutning, eller om jag gör något annat som barnens pappa inte tycker om, så har han tex hotat att bryta vår muntliga överrenskommelse om varannan jul och nyår mm, med att hämta barnen på julafton (en fredag och hans vanliga dag att få barnen om det inte vore min tur att ha julen).


    När barnen är hos honom så vågar de inte smsa mig eller ringa till mig, om de gör det så blir pappan ”ledsen” och säger till dem att han blir ”sårad” för att de vill ha kontakt med mig, sin mamma, på hans  vecka! Barnen vågar inte/vill inte prata om mig eller min man när de är hos sin pappa, för även då blir han ”ledsen” och ”sårad. Pappan har sagt till barnen att han inte vill höra något om mig eller min man.  Hemma hos mig får de alltid prata hur mycket de vill om sin pappa och deras liv hos honom.


    Barnens pappa har nyligen fått ett till barn med sin nuvarande fru. Hans fru vill heller inte prata om mig, hon har vid flera tillfällen sagt till barnen att jag, deras mamma är ”stupid” och ”mean” mm. (Hon är från thailand och pratar inte så bra svenska, därav de engelska orden).


    När den nya bebisen nu kom så tog min äldste som flera kort på denne med sin mobil. Vid bytet till mig så tvingade pappans fru min son att radera alla kort på bebisen då hon inte ville att jag, deras mamma, skulle få se dessa kort!


    Barnen, särskilt min äldste son, tycker att det är väldigt jobbigt att pappa och hans nya fru bestämmer över saker som detta och att han känner att han aldrig får låtsas om att mamma ens finns i hans liv!


    Pappan skuldbelägger ofta barnen, särskilt vår äldste son. Om barnen tex säger att de vill jag ska komma på en skolavslutning eller liknande, så händer det ofta att pappan blir väldigt upprörd och skriker och går och lägger sig och gråter och så tvingas vår äldste son att trösta pappa så han blir glad igen och barnen tvingas att lova att aldrig prata om mamma igen.


    Andra saker som händer hos pappa är tex att den äldste sonen kommer med förslag på att tex hela familjen borde sitta och äta tillsammans (i vanliga fall så ställer pappan eller hans fru fram maten bara och barnen äter själva medans de vuxna gör annat), när vår son kommer med förslag som detta så blir pappa arg och ledsen och gråter, och även vid tillfällen som dessa så måste vår äldsta son trösta och ”få pappa glad igen”.


    Barnens pappa och hans nya fru har hela tiden haft ett turbulent förhållande. De har bråkat högljutt och hon har hotat att lämna honom, vid tillfällen som dessa har framförallt vår äldste son fysiskt hjälp till och hållit fast henne för att hon inte ska gå. Hon har också med stort pådrag packat väskor och försökt gå iväg till busshållsplatsen och försökt lämna pappan. Då har barnen sprungit efter henne och gråtit och försökt övertala henne att stanna.


    Den äldste sonen är ofta mycket arg på vår minsta då han tycker att lillebror förvärrar allt med att han säger vad han tycker till pappa, så som att pappa inte bestämmer om mamma får vara med på avslutningar och annat liknande. Den äldste sonen tycker att lillebror helst ska vara tyst och inte säga emot så det inte blir bråk och dålig stämning. Vid de tillfällen som pappas fru har försökt att lämna pappan så har lillebror inte reagerat lika starkt, även detta tycker den äldste sonen är jobbigt och han tolkar det som att lillebror ”inte bryr sig”. Den yngste sonen bara reagerar annorlunda,  men detta skapar även mycket bråk och tjafs mellan bröderna.


    Detta är bara en bråkdel av allt som pågår, men jag känner mig maktlös och vet inte vad jag ska göra. Jag har genom dessa fyra år sedan skilsmässan försökt få till stånd att vi ska gå till familjerätten och få hjälp med våra samarbetssvårigheter, men pappan vägrar!


    Jag har nu kontakt med en jurist som hjälpt mig att skriva ett umgämgesavtal över hur byten och lämning/hämtning, storhelger mm ska se ut. Jag är dock tveksam över om att han kommer skriva på detta och gå med på detta, i så fall kommer ju hans ”makt” över mig att försvinna.


    Sedan är jag också orolig över att barnen inte har det så bra hos sin pappa. Framförallt min äldste son tvingas ta på seg ett ansvar att vara större än han är, han är ju bara 10 år men måste alltid ta hänsyn till sin pappas humör svängningar.


    Jag oroar mig mycket över barnen och går ständigt med dåligt samvete över att jag inte gör mer. Jag vill egentligen bara att vårt samarbete ska fungera och att barnen ska få lika mycket tid med pappa som med mamma, men nu oroar jag mig för att det inte är gott nog. Att jag borde se till att få ha barnen mer hos mig där de har trygghet och rutiner och stabilitet och framförallt, få vara de barn de är! Men att låta barnen bo mer hos mig skulle deras pappa aldrig gå med på, och barnen skulel helelr aldrig våga fråga honom eller säga till honom att det är det de vill göra.


    Att få egen vårdnad verkar mycket svårt då det inte finns grund till misshandel eller liknande hos pappan. Vad har jag för möjligheter och skyldigheter, vad kan jag göra för att ina barn ska få det bra?

  • Svar på tråden Få hjälp hos familjerätten fast pappa vägrar?
  • Anonym (mm)

    Det du kan göra är att kontakta familjerätten och få tid för ett möte.

    Om pappan inte dyker upp så kan du stämma honom på umgänget och vad som då förmodligen kommer att hända är att ni kommer till en "förlikning", dvs era respektive advokater kommer utanför domstol komma överens om ett förslag som ni båda förväntas acceptera.Om pappan inte accepterar detta så kommer domstolen besluta och det kommer bli reglerat ungefär som ni har nu, med den skillnaden att högtider samt skolloven kommer regleras enligt gängse praxis.(Varannan jul, x antal veckor i sträck på sommaren, etc)

    Du är ju inte intresserad av att ta ifrån barnen umgänget med pappan utan vill bara ha det nedskrivet så att han inte längre kan köra med någon utpressningstaktik mot dig.    

  • Anonym

    dags att lämna en anmälan kanske? barnen verkar ju inte ha det bra hos sin pappa. din stora son blir ju skadad för livet av att behöva ta hand om pappan och ta hänsyn till hans känslor. det är ju vi som föräldrar som ska ta hänsyn till barnen och inte tvärtom. att du inte får komma på skolavslutning och sånt är ju bara idioti. man behöver ju ingen inbjudan till sånt utan bara gå dit. du behöver ju inte stå bredvid pappan eller ens säga nåt men barnen vet att du är där. Kämpa för dina barns rätt till en lugn vardag.

  • Anonym

    Jag försöker verkligen att kämpa för imna barn, men vet inte hur långt ajg kan gå? Har alltid i alla år försökt se det som att det är bra att mina barn har en pappa som verkligen VILL ha sina barn!

    Men jag oroar mig för att de inte har det bra hos sin pappa, och jag  ser hur det påverkar dem och jag ser att de inte mår bra. Men vad kan jag göra, jag har ju bara mina ord, inga bevis på att det verkligen är så här barnen har det hemma hos sin pappa.

    Om det skulle bli en vårdnadstvist eller liknande så skule han skärpa till sig och utåt föröka visa sig perfekt, för han är livrädd att någon ska se hur han har det egentligen!

    Jag vet verkligen inte vad jag kan göra och om en uppslitande vårdnadstvist skule gyna barnen i slutändan. Deras pappa skulle ju må ÄNNU sämre då ioh ta ta ut det ÄNNU MER på barnen

  • LeaveMeAlone

    Men fy, skulle kalla hans sätt gentemot barnen som psykisk misshandel nästan. Att sitta och spela martyr och gråta för att de pratar om sin egen mamma? Näe vilket förjävligt sätt! Stora sonen ska inte ha ansvar för sin pappas välmående.

    Jag tycker inte du skulle göra fel om du gjorde en orosanmälan till soc eller ansökte om enskild vårdnad. Han är ju uppenbarligen inte tillräckligt psykiskt stabil för att kunna ge barnen den trygghet de behöver! Och du blir ju också lidande iom att han kör med utpressning mot dig också. Så kan han inte få hålla på. Allt kan ju inte i slutändan handla om vad han går med på. Eller hur? 

    Bit ifrån, så slipper ungarna den där röran förhoppningsvis! 

  • Anonym (***)

    Ring Soc och gör en orosanmälan om förhållandena hos pappan.
    Berätta precis vad du har skrivit här. Säg att du vill att dom gör en utredning om hur förhållandena verkligen är. Säg att om allt är ok och barnen inte far illa, då har du absolut inget emot vv boende. Om deras utredning däremot visar att allt inte står rätt till - då kommer du att begära utökat umgänge.

    Sen, varför ringer du inte BUP och ber att få komma dig med pojkarna. Berätta vad som försigår och att du är orolig över hur pojkarna mår.

  • Anonym (grandwolf)
    Anonym (***) skrev 2012-11-09 11:43:54 följande:
    Ring Soc och gör en orosanmälan om förhållandena hos pappan.
    Berätta precis vad du har skrivit här. Säg att du vill att dom gör en utredning om hur förhållandena verkligen är. Säg att om allt är ok och barnen inte far illa, då har du absolut inget emot vv boende. Om deras utredning däremot visar att allt inte står rätt till - då kommer du att begära utökat umgänge.

    Sen, varför ringer du inte BUP och ber att få komma dig med pojkarna. Berätta vad som försigår och att du är orolig över hur pojkarna mår.
    Fast det kan vara att bita sig själv i svansen! I första hand är det ju nämligen förälderns ansvar att skydda sina barn från att fara illa. Vilket rimmar illa med att först släppa iväg dem till "faran" och sedan ringa o anmäla ......Se till att få igång en fungerande kommunikation med pappan istället. Någonstans måste han väl ha en empatisk förmåga eftersom du valde att skaffa två barn med honom ...
  • shangrila

    Det finns faktiskt dom som inte visar nån genuin empatisk förmåga. Svårt veta om de har någon då. Att man, som anonym grandwolf säger  "valt" att skaffa två barn med en sådan person känns som ett slag i ansiktet. Massor av barn "blir till". Människor förändras. Vem vet hur livet utvecklar sig? Det finns inga garantier. En svår sak är att upptäcka och inse att man inte kan leva med sina barn mamma eller pappa. Kanske just pga bristen på empati eller mänsklighet. Manipulation är vanligt i många situationer. Förfärligt när det sker med barn för att mer eller mindre få dem att ta parti för en förälder.

    Jag känner bara alltför väl igen mig själv och mina barn i trådstartarens situation. Du har all min sympati och jag hoppas du reder ut detta på bästa sätt. Jag har inga tips och råd att ge. Om du orkar är soc, familjerätten, Bup osv säkert möjligheter. Min erfarenhet från familjerätten, soc och tingsrätten är att har man med en manipulativ, kanske psykopatisk, pappa att göra (som jag och som du verkar ha) så blir man inte trodd på för pappan kommer att skärpa till sig vid de tillfällen som krävs. Och i dagens samhälle är det väldigt positivt om en man "bryr sig om sina barn och vill ha dem". Detta verkar viktigare än relationen med mamma.

    Det är nog så att det säkraste som kan hjälpa är om barnen själva kan och vågar berätta exakt om förhållandena hos pappan samt begära att bara få bo hos mamma.

Svar på tråden Få hjälp hos familjerätten fast pappa vägrar?