Har ni berättat?

Vi berättade..
Jag ville inte berätta i början men efter ett tag när jag inte mådde så bra av att hålla allt inom mig å folk i omgivningen hela tiden fråga när vi skulle skaffa barn osv så då börja jag säga som de var.
Och jag mådde mycke bättre själv å folket fick dåligt samvete att dom sagt något..
Fast detta börja jag med när vi fått tid för ivf:n innan visste bara dom närmaste...

Lycka till hoppas sjukvården hjälper er på bästa sätt!

Vi berättade för våra bästa vänner, inga andra. När vi lyckades bli gravida efter lite mer än sex år berättade vi lite fler.

hoppas också att det ska gå lätt att lösa våra problem. på ett eller annat sätt får vi ju barn. Vi vill nog inte berätta för alla, men vad säger man? Folk skäms ju verkligen inte för att fråga i tid och otid. Många verkar tycka att det är deras rättighet att fråga och få veta bara för att vi är gifta.

Hej!
Vi har inte berättat för någon mer än våra chefer. Och det är ju endast för att de ska förstå varför vi är borta så mycket från jobbet.
Håller verkligen med dig om att folk tycker att de har en rättighet att veta, hur man nu kan tycka det! Folks nyfikenhet gör mig verkligen arg.
Nu är vi i den situationen att vi fått ett sent missfall och det gör att folk inte riktigt vågar fråga då de förmodligen inte vet hur vi ska reagera. Men jag har bestämt mig för att hålla fast vid att det är vår ensak när någon frågar. Det är ju faktiskt de som är lite knäppa å frågar en sån sak. Det märks ju liksom om någon är gravid och vill man att folk ska veta något så berättar man ju det. Så för mig är det verkligen en konstig fråga!

Ja folk frågar å frågar.. Ingen förstår att de inte alltid är så lätt att få barn...

Skönt att det inte bara är jag som känner mig paranoid över att alla frågar hela tiden.
Tror verkligen inte att folk förstår att det inte går första gången, och de som inte fråga är nog sådana par som själva har haft svårigheter. Tror bara att folk antar att det går för alla, för barn är ju naturligt och det är ju väldigt ovanligt att folk har det svårt.

Själv förstod jag inte hur vanligt det faktiskt var innan vi själva var inne i det. Känner också att folk inte respekterar att jag just nu tycker att detta var det värsta som kunde hända!

Jag förstår dig helt att du tycker de är de värsta som kunde hända er. Kände precis likadant... Allt kändes botten :(

De var därför jag/vi valde att berätta (när vi stod i kö till ivf) när folk tjata om att vi skulle skaffa barn, för att folk skulle förstå att jag inte ska fråga alla sånna saker just för att de inte alltid är så lätt.
Många av dom som jag sagt till har blivit väldigt berörda å skämdes när jag sa som de var...

Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni får erat efterlängtade barn inom snar framtid!
Finns inget jobbigare än väntan å kämpandet...

Tack many87, känns bra att höra från en som redan gått igenom allt, vi är ju som sagt bara i början av hela denna karusell (om man nu kan kalla det så).

Tror vi kommer att hålla lite till på det innan vi berättar för kompisar och så. Vill ju veta lite var vi kommer att hamna, väntar just nu på de första provsvaren så vi får se vad som händer efter det.

Gjorde ni er IVF privat eller via landstinget?

De förstår jag man berättar ju inte i första taget. Tog ett bra tag innan vi berätta med man vill ju inte dela med sig de första man gör.

Vi gjorde via landstinget, närmare bestämt på Sahlgrenska...

Du är inte ensam.. Känner de samma. Frågor haglar om när man ska skaffa liten.
SPECIELLT på fest om man inte känner för att dricka, Det slår aldrig fel, frågan kommer. Lika bra att ta ETT glas bara för att stilla alla nyfikna.. så trött.
Har precis påbörjat min IVF behandling nu, så undviker fester ett tag framöver..har sprayat i 10dagar.
Vi har BARA berättat för våra föräldrar att vi kommer göra IVF, de vet inte när (att vi redan börjat) sen har vi TVÅ nära vänner som vi berättat ALLT för...två riktigt fina vänner=) De vet datum och allt.
Har ni "sökt" hjälp i er barnlöshet? (kunde inte läsa mig till ngt om det)

Vad skönt att höra. Känner igen mig i det att vår barnplanering (eller vad man ska kalla det) helt plötsligt blir allas ensak på fester om det råkar vara så att jag vill vara snäll mot min man och köra tex.

Vi har precis börjat utredning för vår barnlöshet. Ska på återbesök och få provsvaren om två veckor, och sen får vi ta det därifrån. Känns skönt att äntligen vara igång.

Vi har berättat för våra föräldrar att vi har svårt för att bli gravida, mest för att få slut på alla peakar och barnbarn osv. Min mamma tog det väldigt hårt då hon många gånger har sagt att hon vill bli mormor.

Har också två helt fantastiska vänner som vi kan prata med. För dom har det aldrig varit någon hemlighet att vi försöker bli gravida.

Kan förstå att ni undviker fester då alla blir så nyfikna och vill lägga sig i allt. Hoppas att IVF behandlingen går bra för er :)