Mitt barn ignorerar mig?!

beror på ålder och vad bråket beror på.

är det så att jag SKA säga förlåt så gör jag ju såklart det. Om inte och barnet tänker ignorera mig, ja då får barnet göra det också. Tänker inte lägga ner energi på att ha barnets uppmärksamhet om den inte vill. Han/hon kommer lära sig att jag inte tänker vika mig efter dennes vilja bara för att han/hon ger mig kalla axeln.

Någon har väl gjort så mot henne tänker jag. Och det verkar ju effektivt.

Har du inte något att be om ursäkt för får du väl bli ännu envisare. Och tala om för henne att hon kan tjura tills helvetet fryser om hon har lust för du kommer inte att ändra dig - men att du hoppas att hon kan släppa det så att ni kan ha det trevligt tillsammans istället. Sedan gäller det ju att du verkligen släpper det du också om hon börjar tina upp.

Ett annat sätt kan ju vara att ni sätter er vid köksbordet och kompromissar - om det finns utrymme för det. Vad vill hon ha i veckopeng, vad är du villig att ge, vad kan hon göra för att få mer osv. Det är kanske bra att hon lär sig att tjurighet inte leder till något men att samtal och kompromisser kan göra det?

Och var noga med att behandla henne på ett sätt som du själv skulle kunna acceptera om det är konflikter där du vill ha en ursäkt av henne.

Men jag har ingen egen tonåring så ta det med en nypa salt

Men hon ignorerar oss totalt!! Jag har inte visat att hon bestämmer ville bara få tips!!!

Kör pappa lite med den metoden?

Nej?

Men, jag förstår inte. En fjortonåring går ju att prata med. Varför säger hon själv att hon beter sig så? Nu är det ju helt klart en vana men att tjura i en vecka för höjd veckopeng låter ju bara jobbigt, det finns ju enklare sätt och det borde hon veta?

Ni kanske skulle införa familjeråd eller något, låter lite tillgjort men pratar ni inte naturligt så kanske det är bättre att boka in det