En bra förebild?

För snart en vecka sedan läste jag den HÄR artikel som handlar om en 6-årig flicka som blivit misshandlad på skolan utav några andra barn. Jag blev väldigt berörd då jag själv har en dotter i samma ålder,  som även hon precis har börjat skolan. Precis som  för så många andra föräldrar, finns även rädlsan inom mig. Rädslan för att mitt barn ska råka ut för någon "elaking", eller att mitt barn ska vara en "elake".

När jag var som liten var jag väldigt blyg och osäker, kan inte påstå att jag var mobbad men inte heller populär. I min skola fanns det "elakingar" som gjorde att jag fick en obehaglig "klump" i magen, en känsla av att emellanåt inte vilja gå till skolan.

För mig är det  viktigt att lära mina barn att vara en bra kompis. Givetvis behöver man inte vara bästis med alla, men man kan åtminstone respektera varandra och se till så att ingen blir lämnad ensam.

För ett tag sen hände en grej som jag fortfarande har svårt att släppa...som gör mig så irriterad...

Tiger min 5år gamla son har länge tjatat om att han vill snagga av sitt hår, så att han får samma frisyr som sin pappa. Själv så tycker jag om honom med lite hår , men tänker ändå att han såklart ska få ta bort de om det nu är vad han vill. Det är ju inte värre än att det växer ut. Det är en väldigt glad kille som sitter framför spegeln, medans rakapparaten gör sitt jobb.

Senare under dagen går jag och mina barn är ute på gården där vi  bor, vi möter en av grannmammorna som jag stannar till och byter några ord med.

Plötsligt säger den här personen: Åhh jag kände verkligen inte igen Tiger, jag undrade just var det var för cancerbarn som sprang runt här på gården! Hon berättar även att hon minnsann inte alls tyckte om det, att han var mycket finare innan och att det var så synd om honom som behöver se ut sådär.

Jag trodde knappt mina öron! Vilken "normal" människa säger sådär om någon annans barn?

Jag tycker ofta det pratas om att barn är så elaka nuförtiden, men är det så konstigt om t.o.m vuxna människor kan bete sig såhär inför sina barn?

Jag menar för att barn ska veta vad som är rätt och fel, krävs det ju att även vi vuxna föregår med gott exempel.

Denna händelsen stör mig fortfarande, och jag vet inte om de beror på det hon sa eller om de beror på att jag bara stod där som ett fån, och inte försvarade min son, chockad som jag var över det hon sagt.

Även sonens tidigare glädje över sin frisyr var borta, samma kväll sitter hela familjen i soffan. Tiger sitter med en kam i handen och försöker borsta sitt 6mm långa hår. Han ser ledsen ut och jag frågar honom vad det är. Han svarar att han aldrig borde klippt sig, för att han är ful.

Det gör ont i mamma hjärta.