Vi som har/har haft skoltrötta ungdomar

MIn son var så skoltrött för ett par år sedan att han blev deprimerad. Han klarade grundskolan bra. Min glada son fanns inte när han började gymnasiet. Jag tog det tuffa beslutet att han fick hoppa av gymnasiet och börja arbeta på sin pappas jobb. Först några timmar som städare i fikarummet. Chefen sa i början till min son att han aldrig skulle anställa honom på grund av hans attitydproblem. Ja, han hade det. Orkade ingenting, var bara trött. Inom tre månader började han få en lärlingsplats. Nu är han fast anställd med riktigt bra utbildning, är chefens favoritanställde. Han fick en chans. Hoppas fler av era ungdomar som har det jobbigt får det. Lärlingsplatser är guld värt. Gymnasieutbildning är inte allt. Är själv högutbildad och personligen var det jobbigt för mig som haft det så lätt vad gäller utbildning i hela mitt liv. Misstolka nu inte detta som att jag är en person som mår dålgit över att min son hoppat av gymnasiet. Är oerhört stolt över min son, som tagit en annan yrkesväg och har utvecklats tillbaka till den fantastiskt glada, ödmjuka, trevliga son som han alltid har varit. Har ni liknande erfarenheter? Ny på detta forum Fler lärlingsplatser måste fram, eller vad tycker ni?