Så här ligger det till.
Jag, mamma har en dotter på 5 år varannan vecka
Pappan jag ska flytta ihop med har en son på 5 år och en dotter på 10 år varannan helg.
Vi ska nu flytta ihop i ett hus och har inte bott ihop tidigare.
Huset har 4 sovrum. Hur ska man fördela rummen på bäst sätt tror ni?
Vi vill även ha ett till barn inom ett par år.
ni tar ett sovrum. barnen får varsitt sovrum. när eran gemensamma unge är runt året så flyttar får h*n eget rum och de två jämåriga delar på det största rummet. ha då tex två loftsängar där ytan under är enbart till det barn som sover i den sängen. :)
Jag ser inte problemet? Ett sovrum till dig och mannen, varsitt till barnen. Den dagen ni blir en till får ni väl organisera om.
Tack för tipset :) jag har enbart tänkt i de banorna att femåringarna inte kan dela rum eftersom det e en tjej o en kille och att de är väldigt olika på personligheten ... då är min dotter och min killes dotter mycket mer lika, men kanske är dum att en 10-åring ska behöva dela rum med en femåring?
Ja jag tycker också de kan få varsitt rum nu, det är väl egentligen inget problem :) Men vi har väl tänkt lite att det kan vara bra att ha ett rum till nåt annat
men om några år när er bebis har kommit det kanske ser helt annurlunda ut. ge de varsitt rum nu och ta det andra problemet när det är dags för det
Har ni pratat med barnen om vad de vill?
Kanske pappans barn kan dela rum, eftersom de bara kommer sova där 4 nätter/månad? Våra barn sover alla i samma rum, de är 5-10 år. Och de gör de alla nätter. Vi letar iofs större, för visst skulle det vara skönt för den äldsta att kunna ligga och läsa på kvällen, men...
I så fall skulle man kunna göra ett av rummen till ett lekrum, där alla saker får lekas med av alla. Så är det här hemma, då slipper man tjafset om vem som får leka med vems saker - alla leker med det som finns, utan att behöva be om lov att gå in i någons rum osv.
Eftersom du skriver att ni kanske behöver ett av sovrummen till annat så skulle jag göra såhär:
Varannan vecka barnet får ett rum, varannan helg barnen får ett rum som dom delar, och ett rum får bli det där rummet ni behöver till annat. När bebisen kommer får den ta rummet som ni nu har till annat och så får ni lösa resten på annat sätt.
Att ett rum kan stå tomt större delen av tiden är helt ok med tanke på att ni faktiskt har fyra sovrum.
Men att låta två rum stå obebodda större delen av tiden, då barnen bara är vh, det känns som slöseri med utrymme om ni nu behöver utrymmet för annat.
Hade vh barnen däremot bott varannan vecka dom med, hade alla barnen fått eget rum, och utrymmesbehoveet hade fått lösas på annat sätt. När ni då fått bebis hade jag sett att dom syskon som kommer bäst överens får dela, och dom barn med störst behov av eget space får eget rum. Det där är ju så individuellt.
Ursäkta mitt trötta språk, men hoppas att ni förstår hur jag menar.
Typiskt vuxna utan erfarenhet av att växa upp i styvfamiljer att resonera så här. Man ska aldrig resonera så att "det nya gemensamma barnet" är viktigare och ska ha ett eget rum lättare än de andra barnen. För alla är Lika och det är inte barnes fel att de inte bor där hela tiden. Dessutom snackar vi om 2 femåringar, vem säger att dom inte har ändrats sig om vart dom vill bo inom de senaste åren. Jag som själv växte upp i styvfamiljer valde att inte bo hos ena föräldrern eftersom att det redan var bestämt så att jag bara skulle vara där lite, och att då komma och säga att jag vill ha ett eget rum och vill bo där mer kändes läskigt.
Vad vill barnen?
Ni kan väl komma med några olika förslag och så får de säga vad de tycker. Finns ju alla möjliga kombinationer som kan fungera.
Femåringarna kan dela rum. Tjejerna kan dela rum. Helsyskona kan dela rum. Eller så har man ett lekrum och ett stort härligt sovrum där alla barnen sover tillsammans med våningsäng/loftsängar.
En blivande bebis får man pussla in den dagen det blir så, inget man kan planera i förväg tycker jag.
Vill ingen av dem dela rum får de ha varsitt rum, och den tid de inte är där kan man använda rummen till annat.