Hur mycket är vanligt att delge?

Men om ens barn behöver åka akut till sjukhus så vill man kanske veta det? Det hade jag velat. Varför, mår barnet bra nu, ska det på återbesök etc etc. Det är väl ganska naturligt att man berättar för den andre föräldern. Även om det inte påverkar ens umgänge.

Jag skulle ifrågasätta syftet? Varför är det så viktigt att få veta? Mitt barn skulle gladeligen äta samma mat flera dagar i rad, så länge det är mat barnet gillar. Så det kan ju inte vara för den sakens skull? Aktiviteter spelar väl inte heller så stor roll, inte så att man måste dokumentera det dagligen. Inte heller barnets humör. Däremot är det väl trevligt om man kan säga att "Lisa har blivit väldigt intresserad av att klättra, vi gjorde det i början på veckan och sedan har hon velat göra det varenda dag" eller "Kalle älskade fiskpinnarna jag gjorde själv, han fullkomligt slukade dem, flera stycken, du kan få receptet om du vill". Men jag ser ingen mening med att göra det på daglig basis, men ser man ett mönster så kan det ju vara värt att nämna det för den andre föräldern. På samma sätt som jag och min man gör, nämner litet grejer som barnet tyckt varit extra roligt när vi inte varit med båda två... Kan det vara så att ditt ex helt enkelt vill ha mer kontakt om barnen, få mer information för att känna sig mer delaktig på övrig tid? Men det kan ju finnas bättre sätt då? T.ex. skulle jag hellre ha ett mms med en bild på barnen per dag, än en skriven rapport om mat, aktiviteter och humör... Jag och maken skickar ofta mms på barnet till varandra, vare sig det är lång eller kort tid som den andre är borta.

Många akutbesök är "onödiga". Barnet hade kanske ont i magen ett par dagar på den andra förälderns tid så denne tog barnet till läkare och det visade sig inte vara något och barnet blev frisk. Varför behöver du veta det?

Nej, man berättar det som berör den andres umgänge om man inte är överens om annat.

SJälvklart kan inte du sitta och skriva ner minut för minut vad barnen gör, äter osv. Dessutom är dom väl på dagis och skola större delen av dagen, hur hade han tänkt att redovisningsplikten ombesörjs då? 

Så här hade jag gjort.
Jag hade kontaktat en familjejurist för att få svart på vitt hur informationsplikten ser ut. Vad är det som är MÅSTEN så att säga. Sen hade jag bett juristen att skicka den informationen i ett brev till exet så att även han får det svart på vitt. 
Sen hade jag skaffat en kontaktbok som kan följa med barnen mellan hemmen.
I den hade jag skrivit ner viktiga saker som händer under veckan. Kanske lite om hur barnen utvecklats, om du märkt att det var mer trots än vanligt, eller att någon har svårt för att somna på kvällarna..
Men inte minutredovisa.

Hade han inte varit nöjd med det hade jag förmodligen velat be honom dra åt helvete, men nöjt mig med att konsekvent upprepa att det är så här det funkar när man separerat. Man har inte full tillgång till allt som händer i barnens liv. 

Nu har inte vi gemensam vårdnad men jah informerar om när det är t ex föräldrarmöten och utv samtal, om medicineringen blivit ändrad, om barnet går på nån aktivitet som är på pappans tid med barnet. Informerar om barnet på något sätt frångår det normala. Informerar inte om tandläkarbesök eller läkarbesök om det inte blir nåt efterspel

OK, så kan det ju vara. Nu skulle mina barns andre förälder aldrig ta dem till akuten om det inte var absolut nödvändigt, så det var utifrån det jag svarade. Hade de varit på akuten och blivit friska, så hade jag velat veta ändå för om symptomen återkommer så kan det vara bra att veta - de blev friska förra gången men det är upprepade symptom och då kan det ligga något bakom. Så tänker jag.
Jag hade informerat pappan. Men sen har vi en fungerande relation och en bra dialog så det ligger kanske i det. Å andra sidan har min man en katastrofal dialog med sitt ex, men skulle nog ändå meddela henne att han, kanske i onödan, tog deras barn till akuten men återkommer symptomen så är det ju bra att vet.

Du vill veta men det är inte samma som att du måste veta eller att den andre är skyldig att informera dig. Barn klämmer fingrar, de råkar bränna sig och skära sig... saker händer som inte är så stora och man kan ha hunnit glömma det till nästa vecka.

Men vad skulle det finnas för anledning att inte meddela att barnet varit på sjukhuset? 

Det undrar jag också, om mitt barn (jag lever med pappan) skulle hamna på sjukhuset så skulle jag vilja veta det direkt, och vilken aktivitet som helst skulle få avbrytas för att meddela mig detta. Och jag förutsätter att den önskan inte skulle försvinna även om jag och pappan var skilda?

Självklart har jag inget som helst intresse av att veta minsta lilla småsår eller fis på tvären, men gärna eventuella sjukhusbesök.
Och nej, jag måste inte veta och jag kräver inte att få veta, men jag tycker det faller under lite vanligt vettigt informationsutbyte tillsammans med eventuella friluftsdagar med matsäck på min vecka, vad sa tandläkaren etc. Hade sonen så ont i magen förra veckan så att hans pappa ansåg att det nog var bäst att ta honom till akuten så kan det ju vara bra info att ha när sonen får ont i magen igen på min vecka. Jag klarar mig säkert utan den också, men den underlättar när eventuellt jag kommer till läkaren och skall berätta sjukdomsförloppet.

Att kräva detaljinformation är bara dumt. Tyvärr förlorar man en del insyn när man skiljer sig. Det ligger i sakens natur. Det är inte samma sak som att förvägra någon att vara förälder på heltid, vilket brukar vara ett argument för att få mer information än vad man "har rätt till"

Att barnet stukat foten i början på veckan under idrotten men att det blivit bra igen. Att barnet fått uvi en sen kväll så man åkt in för att få penicillin redan under kvällen osv. Sån berör inte den andre.

Det kan väl visst beröra den andre. 
Foten kanske ser läkt ut, men så trampar ungen fel och den skadas lättare pga första stukningen.
Och medicinering är väl alltid av vikt?

Jag anser inte att man behöver informera om minsta lilla, men saker som du tar upp här tycker jag gott man kan berätta om. Om man nu tycker att det är jobbigt att prata med den andre föräldern kan man ta till sig mitt tips om kontaktbok, så slipper man det.  

Märkligt att se på den andres förälderns roll och delaktighet i ett barns liv. Men, funkar det för er så är det ju toppen.

Så om det uppstår komplikationer av efter skada/sjukdom så inträffar de automatiskt under den vecka barnet är hos den förälder som barnet var hos när den fick skadan första gången? Så praktiskt, det hade jag inte en aning om tidigare.