Pappan har aldrig betalat underhåll

För två år sedan, när vårt barn var ett år, kom jag på barnets pappa med att vara otrogen. Efter 6 år tillsammans bröt jag upp och det enda jag fick höra var: "jag kommer aldrig betala underhåll". Just då kände jag mig så fruktansvärt värdelös och trasig så jag orkade inte säga emot. Vårt barn var hos sin pappa varannan helg, plus att vi kom överrens om att han skulle vara där någon dag extra mitt i veckan när han var ledig från jobbet. Men han talade aldrig om när han var ledig och när jag kom på honom sa han bara att han ville vara HELT ledig. Alltså både från jobb och barn. Vi hade inget dagis då och jag fick kämpa hårt med att få ihop det med barnvakt och jobb. Nu påstår han att vårt barn bodde växelvis mellan oss med två veckor i taget. Vilket hade varit en omöjlighet eftersom vi inte hade dagis och pappan jobbade heltid. Men han tycks tro stenhårt på det själv. 

Vi fick dagisplats ett halvår senare och vi började med växelvis boende, varannan vecka. Nu ångrar jag det så jag kan bli tokig. Det märktes på barnet att det var jobbigt. Jag tyckte att vi kunde dela på kostnaderna av barnets kläder, glasögon m.m. Men eftersom jag fick barnbidraget vägrade han betala något. Han förstod inte att barnbidraget inte räcker särskilt långt till dagisavgift, kläder, glasögon och annat som ett barn kan tänkas behöva. Inte ens nya strumpor kunde han köpa till vårt barn. När vårt dagis undrade om vi ville ha delad dagisplats, där var och en betalar för sina veckor sa jag ja. Det betydde att hans plats blev dyrare än min eftersom han jobbade mer. Ändå resonerade han att han aldrig brukade dagis när barnet var hos honom och tyckte att det var idiotiskt att han skulle betala mer än mig. 

För ett år sedan träffade jag min nuvarande sambo. Han bodde en bra bit ifrån mig och vi kom fram till att vi skulle söka jobb på varderas ort och se vart det ledde. Jag diskuterade detta med pappan och han tyckte att det var okej. Jag blev erbjuden jobb och efter ett besök hos familjerätten med pappan så tackade jag ja till jobbet och vi flyttade en halv dagsresa ifrån vår hemort. Dealen var att barnet skulle bo tre veckor hos mig och en vecka hos sin pappa. Jag skulle stå för alla resor plus att han skulle inte betala något alls. (Vilket han aldrig gjort tidigare heller). 

Detta har funkat relativt bra. Barnet har blivit lugnare och man märker att vårt barn är mer harmoniskt och gladare när hen får vara på ett och samma ställe en längre tid. I somras flyttade dock mitt jobb och hela arbetsgruppen blev uppsagda. Detta har såklart resulterat att min inkomst blivit betydligt mindre när jag får stämpla och jag började diskutera med pappan om underhåll. Han vägrade först, men gick sedan med på att ringa fk och prata med dom om ev summa osv. När jag sedan frågade om han gjort det sa han att han inte hunnit. Men istället hade han åkt iväg och festat med sina vänner. Så jag ansökte om underhåll till fk. När han fick reda på det blev han totalt vansinnig. Han hotade med att gå till soc och tala om vad jag höll på med (det vi kom fram till på samarbetssamtalet är inte bindande) och då visste jag ju vad som skulle hända. (Vilket jag inte alls vet vad han syftade på och inte han heller uppenbarligen eftersom han inte kunde ge mig ett klokt svar på den frågan). 

Jag fick iallafall tala med en handläggare och hon skulle skicka ett brev till pappan. Sedan fick jag hem ett brev där det stod att han skulle betala 1273kr till mig direkt varje månad utan inblandning från fk. Jag ringde och sa att det kommer han inte göra. Men eftersom han sagt att han ville samarbeta så var det ju självklart jag som krånglade. Jag fick ännu ett samtal från handläggaren och hon ville veta om han betalat in underhållet eller inte. "Nej, och han kommer inte göra det heller." Varav hon ringde till pappan ännu en gång och sedan till mig. "Han vill betala och vill att ni sköter det själva. Han väntar tydligen på att du ska bli villig att prata, för ni har  en hel del att reda ut. Bland annat om växelvis boende.Alla är faktiskt värda en chans." Så många chanser som pappan fått! Sedan får jag direkt ett samtal från pappan där han skriker till mig att jag är en jävla girig idiot. Att han ska gå till tingsrätten med det här och att han ska ha barnet lika mycket som jag. Vilket han bara vill för att han ska slippa betala något. 

Jag bröt ihop. Det har varit så mycket tjafs på slutet om precis allt. Jag gör allt för vårt barn, jag betalar allt, det finns inget barnet saknar, en trygg och lugn plats att växa upp på och jag får bara skit tillbaka. Jag tänker inte dra upp allt som hänt här. Men baksidan är inte vacker. Jag ringde iallafall fk och tog tillbaka min ansökan om underhåll. Kvinnan jag pratade med vara mycket förstående. Hon avskrev allt och skrev att jag skulle ge pappan en chans. Sedan tipsade hon om familjerätten, men dom har jag redan varit i kontakt med och berättat om hela situationen. Ett växelvis boende när vi bor såpass långt ifrån varandra funkar inte. Och han har själv skrivit under och gått med på det. Det skulle inte heller vara rätt emot vårt barn som nu börjat på dagis och trivs jättebra. Vad pappan inte förstår är att underhållet är meningen att vara till hjälp för vårt barn, inte något som jag ska "leva loppan av", som pappan menar. Han påstår att han inte har råd, men han köper dyra märkeskläder, dyra fordon, han har råd att festa och hälsa på kompisar på orter långt hemifrån, men han har aldrig råd att hjälpa till att betala saker till vårt barn. 

Jag har valt att inte skriva om allt som han gjort, sagt. Jag har försökt att skriva sakligt. Jag vill att mitt barn ska ha sin kontakt med pappan, det enda jag vill är att han ska börja ta ordentligt ansvar. Jag har bjudit hit honom flera gånger så att han kan få chans att umgås med vårt barn här och se hur vi bor och följa med på dagis osv. Men han är inte intresserad. Det enda han är intresserad av är att inte betala något. 

Det här får mig snart att bryta samman. Och att han har mage att hota med tingsrätten när jag alltid ställt upp för vårt barn och gjort allt som står i min makt för att hen ska få det så bra som möjligt.