låt oss tala mobbning

Antar du syftar på diskussionen om mobbning. Det är svårt att komma med några korta åtgärder i ett diskussionsforum.

Prioritera frågan om mobbning inte bara vad gäller sökarljus på skolorna utan kanske också möjligheter i lagrummet.

Pengar krävs och tillsammans med det politisk vilja och kompetens.

Även om detta skulle skjutas till så kommer man att stöta på patrull många gånger av undermåliga skolledare, kuratorer och medelmåttiga lärare hand i hand med att skolmiljöer ofta inte har så högt i tak vad gäller svårare frågor och nytänk.

Skolorna är lite av medelmåttornas paradis, en svår uppgift är att få dit anställda som höjer sig över detta, dessa människor traglar sig oftast inte igenom någon lärarutbildning. 

   
    

Jag tror att mobbning är i princip helt omöjligt att stoppa. Att stöta bort det som man anser som avvikande är väl naturligt för i stort sett alla arter? Jag säger inte att det är positivt, men eftersom de flesta människor har mobbningstendenser så tror jag det väldigt naivt att tro att mobbning i skolorna går att undvika till 100%.

Förutsatt att du har rätt i att det är naturligt, tycker jag att det är problematiskt att tala om vad som är "naturligt" då det handlar om något så kulturellt som mobbning. Allt som är "naturligt" är inte bra, i synnerhet inte sådant som människor far illa av. Det kanske är naturligt med våld över huvud taget? 

Dessutom handlar inte mobbning om att stöta bort det som är avvikande, det handlar om att tillskansa sig makt och status. Det handlar om att rädda sig själv i en osäker situation och upprätta en hackordning där någon annan är underst. Vem som helst kan bli utsatt, inte bara den "avvikande".  

Det jag menade var att det är nog helt omöjligt att stoppa mobbning på skolorna så länge vuxna mobbar och stöter ut de i samhället som är lite annorlunda och oftast inte ens förstår att de gör något fel.

Jag håller inte med. Jag vet att vuxenmobbning förekommer, men inte på alla arbetsplatser, även om det inte saknas "annorlunda" individer. Och skolan ser jag som en arbetsplats som alla andra.

Det är klart att det finns vuxna individer som hamnar utanför samhället också, kanske för att de är "lite annorlunda", men om det betyder att de har blivit mobbade vill jag helst låta vara osagt. Den stora skillnaden mot skolan är i alla fall att skolan är ett väl avgränsat område, där det dessutom finns vuxna som ansvarar för barnen och för att de ska ha en trygg arbetsplats. Dessa vuxna ska alltså se till att mobbningen upphör. Men det är klart, om de resignerar och säger att det är "omöjligt att stoppa" - ja, då kommer den inte att stoppas.  

Jag menar inte regelrätt direkt mobbning. Utan mer saker  "nä den killen är jättekonstig, han verkar inte ha några vänner alls, obehagligt när man möter honom", när man inte ens känner killen utan går på ytligt skvaller. När man tycker människor och familjer är konstiga bara för att de inte lever enligt den mall som man bör leva enligt samhället. Accepterar man såna strukturer i samhället så tror jag det blir svårt att förklara för barn att man inte ska vara elak mot andra.

Okej, då fattar jag vad du menar. Men jag känner inte igen mig. Jag pratar inte med mina barn om hur konstiga andra människor är som lever annorlunda liv och dömer inte andra efter hur ensamma de ser ut att vara. Jag försöker lära barnen tolerans och acceptans. Men vi kanske också är lite annorlunda själva? 

Men jag vet såklart att inte alla tänker likadant. Det du beskriver finns ju. Jag tycker ändå inte att det innebär att barn inte kan förstå att man inte ska vara elak mot andra. Det räcker ju med att de bestämmer sig för att DE inte vill vara elaka mot andra, även om andra är det. Lite enligt principen "så som du vill att andra skall vara mot dig, så skall du också vara mot dem". Så enkelt att ett barn kan förstå det.  

Skillnaden mot förr, då lärare satt i lärarrummet under rasterna. Är att idag sitter lärare på skoltrappan och dricker sitt kaffe.

Flosker!

Mobbing pågår på skolor därför att många av de vuxna som finns där inte tar ett personligt ansvar. Handlingsplaner mot mobbing upprättas för att varje enskild vuxen individ som arbetar på skolan ska slippa ta ett personligt ansvar. 

Det borde bli hårdare, kasta ut mobbarjävlarna på en gång så är skiten bortrensad. Det ska vara nolltolerans.

Exakt hur tänker du att de vuxna på skolan ska ta ett personligt ansvar? Det vore intressant att höra. 

Jag kanske är mer än lovligt naiv, men jag tänker mig att en handlingsplan finns för att man ska handla, enligt en plan (uppenbarligen). Att handla skulle då vara ett sätt att ta ansvar för saken. Utan handlingsplan finns heller ingen riktig strategi och det är lättare att glida undan ansvaret. Jag vet t ex att det finns skolor som saknar sätt att hantera mobbning, helt enkelt för att de inte erkänner att fenomenet finns på skolan. De blundar för det (och att de inte heller har någon handlingsplan mot mobbning är kanske överflödig information). 

Inte för den skull sagt att alla handlingsplaner är bra (det vet jag ju ingenting om) - men förhoppningsvis är de levande dokument, såtillvida att man utvärderar och förändrar dem efter hand.  

På vilket vis skulle det vara negativt när det gäller mobbning om det nu skulle vara så att personalen var medelmåttor? (avseende vad, för övrigt?)

Det håller jag med om. Det borde innebära att man kan ta modeller från fungerande arbetsplatser och applicera dem på skolan.

Har du några förslag på hur de vuxna ska ta personligt ansvar?

Om de både mobbas och blir mobbade då?
Eller hur bevisar man att något inte "var på skoj", en blick eller ett tonfall?

Få vill tala om orsaken men de flesta vet om den.

Människan är ett flockdjur. Den som beter sig på ett sätt som enligt flocken inte är passande kommer att bli utstött. 

Det är tyvärr en grov förenkling av sanningen. Eftersom alla är rädda för att bli utstötta, så skapar gruppen mönster för vad som är okej och inte. Dessa kan variera från dag till dag och bestäms ofta av någon som dominerar i gruppen. Den destruktiva dominansen uppkommer i sig ifrån osäkerhet att inte platsa och kan mycket väl vara den som i vissa avseenden "avviker" mest.

Mobbning är oftast psykiskt nerbrytande och det tar lång tid för den drabbade att bygga upp ett självförtroende igen. Håller tyvärr med de pessimistiska i tråden om att mobbning förmodligen alltid kommer finnas; det verkar vara en av de sämre delarna i den mänskliga naturen.
Särskilt svårt att motverka är det förstås när det idag finns rektorer som inte tar en grupp tjejer på allvar när de anmäler killar för upprepad sexism och trakasserier utan säger "det är inte ens fel när två träter..." Detta har hänt på en skola i Alvesta, något att googla för att läsa mer om...

Titta på Dox - Bully!

Goda exempel på både idiotisk skolpersonal och vuxna som INTE ger upp kampen!