Är vi "besvärliga" föräldrar som går vidare med detta?

Vill tillägga att både min son och denna kille går i samma klass.

Men killen med problem är ett år äldre då han fått börja ett år senare i skolan.
Han är alltså både större och starkare än övriga i sin klass.

Vad menar du med att det tisslas och tasslas? Kanske är det ni som inbillar er?

Att föräldrarna till barnet undviker er kan jag på sätt och vis förstå. De kan mycket väl tycka att det är en väldigt jobbig situation. Det behöver inte betyda att de ogillar er, att de håller sig på sitt håll kan bero på många olika saker.

Givetvis har ni gjort rätt som tagit upp detta till diskussion. Sånt här ska tas på allvar! Men... Ni kan inte tänka er att tala med barnets föräldrar? Kommunikation är i princip alltid det bästa...

Min son råkade ut för samma grej. Vi pratade med personalen, rektorn och skolsköterskan och jag upplevde att de de tog det på stort allvar. Personalen hade redan under en lång tid påtalat för rektorn att de hade personalbrist några timmar en viss dag men ingenting hände. Förrän nu, när det här och några till incidenter hände just då, då kunde visst rektorn hitta en bättre lösning..!

Hörde precis att varje gång ett barn känner sig kränkt så har skolan dvs lärarna skyldighet att skriva en rapport som ska lämnas till ledningen. Detta enl Skolverket.

Jag tycker att allt våld ska anmälas. Bra gjort av dig.

Rätt gjort för båda barnens skull!

Skolor kan vara fantastiskt lama, har själv varit i en liknande härva som tyvärr slutade med att mitt barn bytte skola - för hennes skull hade vi inte "råd" att vänta på att skolan skulle börja agera vettigt mot mobbarna (huvudsakligen en pojke som fick med sig några andra), hon stod helt enkelt inte ut.

Trots att vi drev på så gjorde skolan ingenting (i princip - jag räknar inte "vi har pratat med barnen" som en åtgärd) förrän våldet blev så grovt att blodvite uppstod och soc automatiskt kallades in. Och t o m då så gjorde skolan sitt bästa för att tona ner alltsammans. 

Har hört många liknande historier. Så de tycker antagligen att ni är besvärliga, men ni gör rätt, känn stolthet över det och strunta i vad de tycker. 

Jag hoppas verkligen att ni inte ger er. Som någon annan skrev vore det nog bra att föra en dialog med pojkens föräldrar. Men självklart vill man som förälder även se att skolan reagerar. Gissar ungen inte bara bråkar med eran son, tillsammans med andra föräldrar kanske ni kan sätta större press på att skolan tar det på allvar?

Tycker minst lika mycket synd om pojken som bråkar, var likadan själv som liten och saknade helt vuxet stöd, kommer aldrig förstå hur förskolor/skolor kan ignorera ett barn som år efter år visar ett aggressivt beteende.

OM det nu tisslas och tasslas förstår jag att det inte känns så kul för er, och föräldern som tar en lång omväg känner nog ett misslyckande i sin uppfostran och tycker det känns väldigt jobbigt att möta er. 
Men strunta i det och fokusera ENBART på att ni varit BRA föräldrar som tar tag i att er son ska ha det så bra som möjligt. Jag är också en sådan förälder som aldrig klagar men då den dagen kommer så kommer det höras.
 
Jag tycker det är väldigt bra att ni tar tag i detta NU och inte när det gått för långt, för om denna kille tar stryptag kanske denne en dag inte släpper taget om er son och då är det för sent.

Ring föräldrarna till killen och förklara att er son känt sig otrygg. 

Tycker ni gör helt rätt. Tror även killen som gav sig på er son kan dra nytta av att ni går vidare.
Personalen får ju inte diskutera någon annans barn med er, kanske det är därför ni upplever att de tisslar bakom era ryggar?

Nej ni är inte besvärliga, den där ungjävlen ska bindas fast om han inte kan bete sig normalt. Eller kastas ut. Stå på er! Det är den pojken det är fel på och det måste åtgärdas.

Ni har gjort helt rätt!! Eran son måste få känna sig trygg i skolan!! Hade en vuxen gjort samma sak hade det ju säkerligen sett annorlunda ut. Varför ska det vara annorlunda för barn?!?
Detta är även bra för snorungen som måste "läxas upp" innan han gör någonting ännu värre!!!

Självklart ska ni berätta! Bra gjort tycker jag.

Jag tycker ni är starka och modiga och att ni gör helt rätt! Ert barn ska inte behöva gå omkring och vara rädd under skoltid. Dessutom är det ganska troligt att er son inte är ensam utsatt utan att det här barnet även visat aggressioner mot andra barn, vars föräldrar kanske inte vågar ta steget. 

Följ upp det här hela vägen och se till att bli tagna på allvar, ert barn är viktigt och bör få en trygg skolgång. Det är trots allt här allt grundläggs, tappar han suget för skolan redan nu kan det gå illa senare, så ta det på allvar. 

Hade det hänt min son hade jag börjat med att ringa upp föräldrarna för att upplysa dem om att jag skulle ta upp det med skolan samt berätta vad som hänt utifrån min sons synvinkel.

Detta för att om någon av mina barn skulle göra något liknande med något annat barn skulle jag väldigt gärna vilja få tala med det barnets föräldrar, släpa dit min son för att be om ursäkt och tillsammans kräva att resurser sätts in så att mitt barn inte får tillfälle att ge sig på det andra barnet igen.

Detta också för att föräldrarna ska veta exakt hur vi upplevt situationen och vad vi sagt för saker som berättas vidare (alltså via personalen i det här fallet) kan lätt tolkas om och värre vilket gör risken för att föräldrar blir sura, skäms eller på andra sätt börjar undvika varandra ökar.

Nu har du ju redan pratat med skolan vilket jag i sig tycker är rätt men jag tycker ändå du ska kontakta det andra barnets föräldrar för att höra vad de har att säga. Då kan ni antingen reda ut läget mellan er och tillsammans jobba för att det inte ska hända igen eller så ser de inte problemet och tycker ni är dumma som anmält och isf hade jag högaktningsfullt skitit i vad de tycker och tänker i fortsättningen och bara gjort klart att händer det igen kommer det självklart bli ett djäkla liv.

Kan det vara så att personalen faktiskt inte får säga så mycket då dem har tystnadsplikt? Hur säkra är ni på att det inte är insatt åtgärder för att hjälpa den pojken som slåss? Jag försvarar inte pojken men det kan faktiskt vara så att det finns saker bakom som ni inte vet.
Vi har ett barn som har haft jättemycket problem och har puttat andra barn och slagits m.m. Vi har haft kontakt med BUP i drygt 4 år men detta är inte direkt något som jag skriker ut då jag tycker att det är skitjobbigt psykiskt. Det är väldigt skämmigt och fruktansvärt jobbigt så jag kan förstå att föräldrarna undviker er. Jag har blivit utskälld av föräldrar som inte har en aning om vår situation.
Jag lider med er och er son som har blivit utsatta för detta och tycker att det är bra att ni tagit upp det med skolan, men samtidigt lider jag med den pojken som gjort detta och kan bara hoppas att hans föräldrar har tagit tag i det och jobbar med detta för att han mår inte heller bra.
Lycka till! Allihop!

Vad är fet gör djur som han hittar på dagisområdet?

Hur skulle det se ut om föräldrar inte vågade säga till ordentligt när någon tar stryptag på deras barn.
I såna här fall får man helt enkelt lov att vara lite obekväm.
Det är obekvämt på grund av att de vet att de måste ta ansvar för saken och lösa den på något sätt när folk börja klaga. 

Tycker absolout att ni gör rätt som tar upp det med läraren!!! Oavsett vad orsaken är till att det andra barnet gör sådana saker, så ska det INTE få gå ut över erat barn!!!

Vi har haft/har liknande problem, och det är jättejobbigt. Man känner sig ibland dum som tar upp det med fröken, men jag tror att det är bättre att säga vad som hänt varje gång än att spara all info och säga att det hände förra veckan, det hände för 2 veckor sen osv... Men kan vara bra att skriva upp allt han säger till er med.

Jag brukar tänka så att om någon skulle ta strypgrepp på mig så skulle jag ju inte bara kunna godkänna det, utan skulle ta upp det med min chef eller liknande!!! Förstår du hur jag menar?!