Pappan tycker att det räcker att sonen har "en familj".

Oj. Jag är själv styvförälder och förstår resonemanget om att det är bra med ett boende för stabilitet osv men oavsett så har ju er separation gjort att sonen antagligen kommer att få halvsyskon (?) i pappans nya familj osv. Det verkar konstigt av pappan, som att han försöker stänga sin son ute?

Du skriver ju att sonen gillar sin pappa. Varför fungerar det inte längre för dig att ha sonen på heltid och att han och hans pappa gör saker fast han inte bor hos sin pappa?

Jag tänker att det är bättre att ha lite och bra kontakt med sin pappa än ingen kontakt alls.

Eller har jag helt missförstått? Vill pappan sluta träffa sin son nu? Eller är det du som vill att de ska sluta ses?

Denna mening förvirrade mig, då det låter som att du vill att de ska sluta ses:  Ge mig input, är det rätt att stänga ute sonen från pappans liv?

Är pappans nya gravid eller är det bara du som oroar dig för framtiden? Han säger att han ska behandla alla lika och jag förstår inte riktigt hur du kan veta att det inte blir så om det inte är en situation som ens finns än?

Oj, skrev och är upprörd så det blev lite tokigt. Pappan vill gärna fortsätta träffa sonen hos mig. Sonen är dock tillräckligt stor att åka till pappan (hållplatser med spårvagn mellan som sonen tidigare åkt).

Det fungerar jättebra att sonen på heltid och jag anser att det troligen är bäst för honom att bo hos mig. Men att få vara delaktig i sin pappas liv och inte bara få denne på besök när vi bor så nära varandra känns så konstigt. 

Och nu när han säger att det är bättre att sonen har en familj, dvs min familj, så innebär det att han inte vill ta in sonen i nya. Helst tror jag att han inte skulle vilja att sonen kom dit alls, utan att de kunde träffas ute som de gjort senaste åren.

Jag tror att det är bra att sonen har båda sina föräldrar med familjer, inte en pappa som bara hälsar på trots att vi bor nära varandra........

För att göra en lång historia kort:

Sonen har haft möjlighet att sova hos sin pappa fram tills dess att pappan träffade sin nuvarande fru (som har svårt för att sonens pappa har sonen sedan tidigare). Sedan dess har sonen inte träffat och umgåtts med pappan och dennes nya, enda gången sonen var hos pappan var (2 ggr på 3 år?) när hans fru inte var hemma. Sonen deltog inte på bröllopet, det var inte från pappan han fick informationen att denne skulle gifta sig. Nu menar sonens pappa att det är bättre att sonen bara har en familj, dvs inte bor/sover hos pappan alls.

Det blir ett "utestängande" av sonen hur trevligt de än har de timmar pappan kommer och spelar tv-spel med sonen....

Pappan har såklart fel, i alla fall enligt mig. 

Men det jag tror du måste fokusera på är att du kan inte ta ansvar för pappans handlingar.
Du kommer att slita dig trött och få dåligt samvete över att du inte kan förändra.
Det enda du kan göra är att vara en bra mamma till din son, och ge honom all den trygghet och kärlek han behöver. Och du kan prata med honom om pappa och hur pappa funkar, dock utan att smutskasta då det inte är nyttigt för vare sig din son eller er relation.

Men som sagt, vill pappan inte vara en pappa kan du tyvärr inte tvinga honom. Du kan bara acceptera det trista faktumet och stötta din son i det. Och självklart även stötta din son i om det blir ändring eller sonen själv vill ändra.

Det är tragiskt när föräldrar inte tar sitt ansvar och ger trygghet och kärlek till dom barn dom satt till världen...
Men tyvärr kan vi andra inte göra något åt det är än att vara den bästa människan VI kan i barnets liv.

Lycka till! 

Tack! Det var så skönt att skriva av sig och för den respons som kom in.
Tog tag i problemet redan dagen efter och meddelade att det är familjerätten med ett beslut om umgånge där de faktiskt ser till sonens bästa, eller att han skriver över vårdnaden om han inte tänker vara mer delaktig. 

Resultatet kom inte oväntat att pappan kommer att skriva över vårdnaden på mig. Vilket känns skönt på ett vis då det mest blir juridiken som hänger med eftersom jag tagit hand om sonen hela hans liv och pappan alltid i periferin. Som tur är finns en underbar bonuspappa (min man) med i bilden som har tagit fullt ansvar tidigt. 

Tack för svaren  

Tillägg måste jag komma med. Jag har varit tydlig med att jag absolut inte kommer att hindra något umgånge mellan sonen och pappan. Vi kommer fortsätta som tidigare. 
Men nu är det slut med att dalta med pappan. Han står för sina val.