• emma ns

    Hjälp med erfarenheter om autism!

    Hej! Jag hade varit tacksam om ni vill hjälpa mig med era erfarenhet med barn som har autism hur de var i åldern10 månader. Jag har själv en dotter som blivit 10 månader. Hon har inte jollrat speciellt mycket som bebis, varit ganska tyst. Det är väl det som fått mig att misstänka autsim från fösta början. Sen är hon inte den bästa på att ge lång och intensiv ögonkontakt heller. Visst tittar hon på oss och på långt håll är hon rätt duktig med ögonkontakten. Men håller man henne nära är det munnen hon fukoserar på.  
    Ni som har barn med autism kunde de göra följande saker när de var 10 månader.
    Hon reser sig och går utmed möbler och sin lära gå vagn.
    Förstår var pappa, storebror, lampan, klockan, blomman, hästen, bollen, vagnen dockan och en hel del annat är.
    Kan ta enstaka intruktioner. Kan du gå och ta bollen. Kryper då bort till den och tar upp den och visar den för oss. Föstår: kan du ge/visa vad du har i handen för pappa. Då sträcker hon fram handen med saken och tittar på pappa. Frågar man om mn får smaka på nappen stoppar hon nappen mot ens mun.
    Säger man kan du dansa gungar hon upp och ner med benen. 
    Ger pussar när man frågar om man kan få en. Oftast i alla fall.
    Vinka har hon precis börjat med. Gör det när man säger till henne att göra det. Klappa händerna gör hon med sedan 6 månader.
    Peka började hon med när hon blev 9 månader. Hon pekar på mycket, fingret går i ett. Däremot stämmer hon inte av med blicken alltid. Ibland gör hon det med absolut inte alltid. Om hon pekar på något hon vill ha gör hon ett litet gnälljud samtidigt.
    Hon har sen hon var 9 månader börjat säga, dada, nana, jaja, baba. Men hur komminikativt det är kan jag inte svara på. Hon kryper runt och går runt möbler och babblar samtidigt. Det är inte det att man har en dialog med henne precis. Pratar också mycket när hon har en sak i munnen.
    Hon brukar visa (utan att vi frågar henne)vad hon har i handen. Sträcker då fram saken och tittar på en.
    Leker med sina leksaker då och då. (Just nu är det mycket mina prydnadssaker och fjärrkontroller som är intressanta). Om hon leker med dem på rätt sätt vet jag inte riktigt. Hon biter och skakar på skallror mm. Bilen hon har kan hon köra fram och tillbaka med men kan även ta upp den och titta på den och tex snurra på hjulen.Kan visst vrida och titta rätt ingående på skaer men det är inte att hon gör det länge eller fastnar i det. Men visst kan hon studera en sak rätt ingående. Går mycket med sin lära gå vagn just nu. Ler oftast då om hon går mot en. Vi har en liten studsmatta inne som hon ofta kryper till och ställer sig vid och gungar upp och mer med kroppen och vänder sig mot en. Precis som om hon visar att hon vill hoppa.
    Sen har hon rätt långt till ett leende. Det är inte det att hon ler till en varje gång man ler till henne men hon gör det då och då.
    Sätter man på tex babblarna på mobiltelefonen blir hon jätteglad och oftast tittar hon upp på en och ler.
    Tycker oftast om att leka tittut men inte alltid. Om jag håller mina händer för ansiktet eller lägger en filt över mig tar hon bort min hnder/filten.
    Hon är absolut inte den mest sociala mot andra människor. Tittat på dem och visar kanske vad hon har i handen men annars tycker jag inte hon tar kontakt precis.
    Ska man vara jätteorolig? Jag är det. Det känns som om allt inte stämmer. Ögonkontakten är inte den bästa. Kan det ändra sig tro eller borde den vara perfekt redan nu? Snälla hjälp mig med era erfarenheter.                

  • Svar på tråden Hjälp med erfarenheter om autism!
  • Marie-anne

    så där säger min mor att jag var, men jag var ej intresserad av leksaker, och inte nyfiken alls, bara titta omkring.gillade folk men låg mest för mej själv.

  • Paisley
    emma ns skrev 2012-08-14 15:59:04 följande:
    Finns det fler som snälla skulle vilja kommentera hur era barn var vid 10 månaders ålder och sen visat sig vara autistisk. Har de varit lika min beskrivning. Är väldigt orolig för min lilla tjej.
     Hej igen Emma!

    Jag tänkte bara säga att i texten i din TS så är inget av dessa några symptom, förutom kanske då att ögonkontakten inte är det bästa som du säger.

    Jag undrar, tittar hon på dig i ögonen:

    i mer än ett par sekunder
    vid blöjbyte
    vid matning
    vid lek (tex när du kittlar henne)
    för att stämma av med dig (kolla din reaktion om hon upplever något skrämmande)  ?

    Och har hon fått pincettgreppet än?   
    Detaljerna är helheten
  • emma ns

    Jag tycker det är så svårt det här med ögonkontakten. På långt håll håller hon ögonkontakten bra men nära är det som sagt munnen. Vid blöjbyte har hon gjort det alltid när hon var liten men nu tycker jag hon är mer intresserad av annat. Vid matning så brukar vi titta i bok samtidigt. Visst tittar hon upp emellanåt men det är inte de där långa stunderna.Vid lek, ja ibland gör hon det och ibland inte. När vi gungar så brukar hon titta på en och skratta. Jag måste säga att det är både och med att stämma av med mig. Ofta när vi träffar nya personer så tittar hon på mig men samtidigt vill hon komma till mig. Jag tycker det är svårt ibland att avgöra.
    Nä, inget pincettgrpp tyvärr! 

  • emma ns

    Paisley: Kom  även på att om man tex frågar henne var klockan är. Då tittar hon på klockan och tittar tillbaka på en. När hon tar en skallra tex så skakar hon på den och tittar på en.  Ammade henne precis då tyckte jag hon tittade mig i ögonen i 5-6 sekunder men det hör väl inte till vanligheterna.

  • Paisley
    emma ns skrev 2012-08-14 17:02:55 följande:
    Paisley: Kom  även på att om man tex frågar henne var klockan är. Då tittar hon på klockan och tittar tillbaka på en. När hon tar en skallra tex så skakar hon på den och tittar på en.  Ammade henne precis då tyckte jag hon tittade mig i ögonen i 5-6 sekunder men det hör väl inte till vanligheterna.

    Men det låter ju bra. Allt låter bra. Ta det lugnt, be om en tid till BVCs psykolog så får du diskutera din oro med någon som kan det här.
    Detaljerna är helheten
  • Thedrjohn
    Paisley skrev 2012-08-12 23:12:47 följande:

    Det stämmer tyvärr inte, och mycket har förändrats på bara några år. Nuförtiden diagnoseras 18 månaders eller tom yngre vid tydliga symptom. Man kan se tecken på mycket små bebisar. Stelhet, dålig ögonkontakt, brist på joller och ett snabbt ökande huvudomfång är några av symptomen.

    Min son vid 10 månaders ålder svarade inte på sitt namn, pekade inte, reagerade inte på höga ljud (hörseltest normalt), jollrade inget förutom oohh och aah, satt bara och gungade fram och tillbaka mest hela tiden. Nu är han 18 månader och vi ska på utredning så snart som möjligt. Symptomen är tydliga och har varit det sedan hans tillbakagång vid 10-12 månader. Innan dess fanns det diffusa tecken.

    Och äldsta dotterns ADHD märktes redan vid några månaders ålder, hon hade extrem hyperaktivitet, var totalt gränslös som bebis, ingen främlingsrädsla osv. NPF kan visst märkas tidigt.    
    I stand corrected, men jag tror ocskå att förmågan att upptäcka/diagnosticera beror på graden av autism.
  • Paisley
    Thedrjohn skrev 2012-08-14 18:55:25 följande:
    I stand corrected, men jag tror ocskå att förmågan att upptäcka/diagnosticera beror på graden av autism.

    Tja, om man menar lindrig autism eller Aspergers som man också säger, så kan det inte diagnoseras förrän vid 4 års ålder. Vi de svåra fallen av barnautism märks det ofta tidigt, men man kan också ha en kraftig tillbakagång som sker närsomhelst under de tre första levnandsåren.
    Detaljerna är helheten
  • Kilsbergen

    Jag har en son med autism och vid 10 mån förstod han inget talspråk och tog inga instruktioner. Han var inte alls intresserad av andra barn heller och hade inget kommunikativt joller. Han var glad men skrattade åt konstiga saker t ex om man krafsade med naglarna mot ett ojämnt underlag. Han lyssnade dåligt på sitt namn och pekade inte. Han har autistiskt syndrom men är troligtvis högfungerande. Jag tycker att din dotter låter helt normal! Mycket händer i barns utveckling när de är runt ett år så jag tycker att du ska ta det lugnt och sedan se hur läget är runt 18 mån. Kram!

  • broglo

    Jag möter autism i mitt arbete, läser regelbunder på om forskning i ämnet, osv. Jag tycker inte att det du beskriver låter som autistiskt beteende.

    Det jag framförallt tänker på är att du flera gånger beskriver beteenden som tyder på att hon har något som kallas för delad uppmärksamhet (den engelska termen joint attention används också ofta).  Med det menas förmågan att fokusera på en objekt och en annan person samtidigt. Några exempel från din text:

    "Kan ta enstaka intruktioner. Kan du gå och ta bollen. Kryper då bort till den och tar upp den och visar den för oss. Föstår: kan du ge/visa vad du har i handen för pappa. Då sträcker hon fram handen med saken och tittar på pappa."
    "Hon brukar visa (utan att vi frågar henne) vad hon har i handen. Sträcker då fram saken och tittar på en." 

    Det verkar mycket osannolikt att en person med autism skulle dela uppmärksamheten med andra vid tio månaders ålder.

    Hon verkar också vara tidig med att använda kommunikativa gester såsom att vinka och peka, detta är typiskt något som är svårt och kommer sent om man har problem inom autismspektrat.

    Däremot så tror jag att du skall be någon ta en titt på flickan för din egen skull, eftersom du verkar väldigt orolig. Att gå runt med oro är inte bra varken för dig eller dottern. Det kan ju också finnas andra förklaringar till att hon använder synen på ett annorlunda sätt. Kan hon till exempel vara närsynt?  Prata med BVC om din oro.

  • emma ns

    Liten elak och intelligent, vad var det som skiljde dina barn åt då? Hade din som joint attention som föregående har beskrivit? Tappade han färdigheterna sedan eller? Är din son lite eller gravt autistisk? Man slits mellan hopp och förtvivlan hela tiden tycker jag! Jag vill ju bara att hon ska vara "normal".

  • UnikFamilj
    Thedrjohn skrev 2012-08-14 18:55:25 följande:
    I stand corrected, men jag tror ocskå att förmågan att upptäcka/diagnosticera beror på graden av autism.
    Paisley skrev 2012-08-14 19:46:49 följande:

    Tja, om man menar lindrig autism eller Aspergers som man också säger, så kan det inte diagnoseras förrän vid 4 års ålder. Vi de svåra fallen av barnautism märks det ofta tidigt, men man kan också ha en kraftig tillbakagång som sker närsomhelst under de tre första levnandsåren.
    "Lindrig autism" behöver inte vara Asperger Tungan ute, kan likväl vara autistiskt syndrom om man med lindrig bedömer graden av svårigheter. Och lindrig autism kan absolut diagnosticeras tidigt i många fall, att det inte GÖRS beror nog mer på att personerna inte utreds tidigt: Har man inte tillräckligt stora svårigheter i vardagen för att någon ska anse att det är "avvikande nog" så initieras ingen utredning. Det innebär ju inte att barnen inte skulle "falla igenom" vid regelrätt utredning ändå. (Visst finns de där tecknen inte finns tidigt också...)
    Vår minsta hade ALDRIG uppmärksammats tidigt om inte vi hade så mycket kunskap om autism utifrån våra andra barn. Ingen mer än vi allra mest kunniga i hennes absoluta närhet reagerar på hennes autism, men visst finns den där. Hon fyllde två i juni, och jag har vetat om det sen hon var mycket liten spädis. Diagnos kommer hon få inom nån månad, och den hade kunnat ställts tidigare om utredningen bara hade dragit igång. Hon har precis idag gjort PEP-3 och imponerat storligen på utredningsteamet.
    broglo skrev 2012-08-16 20:15:35 följande:
    "Kan ta enstaka intruktioner. Kan du gå och ta bollen. Kryper då bort till den och tar upp den och visar den för oss. Föstår: kan du ge/visa vad du har i handen för pappa. Då sträcker hon fram handen med saken och tittar på pappa."
    "Hon brukar visa (utan att vi frågar henne) vad hon har i handen. Sträcker då fram saken och tittar på en." 

    Det verkar mycket osannolikt att en person med autism skulle dela uppmärksamheten med andra vid tio månaders ålder.

    .
    Osannolikt, tja kanske. Omöjligt, absolut inte. Alla barn med autism brister inte i joint attention på det viset, och de allra flesta HAR joint attention om än bristfällig. Vår son har otroligt begränsad förmåga till joint attention. Döttrarna har delat uppmärksamhet tidigt, men inte riktigt i samma utsträckning som "neurotypiska barn". Hos minstingen har det mest påtagliga varit att hon inte har tillräckligt mycket ögonkontakt för att kunna följa ögonpekning (förrän på senare tid), och att hon pga att hon har lite dålig ögonkontakt tenderar att "prata lite ut i luften". Vid 10 månaders ålder visade hon oss saker, följde instruktioner, började peka på det hon ville ha och titta på oss etc, men stod saken lite "avigt till" så hon var tvungen att anstränga sig för att titta på oss, eller om den var lite FÖR intressant, då föll blickväxlingen. Blickväxlingen kom heller inte riktigt lika "lätt och spontant" som hos andra barn. Utan medvetenheten av oss ifrån början hade det säkert kunnat sett annorlunda ut, men på vilket vis går ju inte att säga.

    Sorry TS, lite OT. Försöker bara sprida lite "nyanserad kunskap" kring autism hos små barn... Cool Jag tycker i alla fall att din dotter låter jätteduktig. Jag själv reagerar inte just på något du beskriver, men jag tycker att du ska följa upp det pga din magkänsla.


  • Paisley
    UnikFamilj skrev 2012-08-16 21:21:56 följande:
    "Lindrig autism" behöver inte vara Asperger Tungan ute, kan likväl vara autistiskt syndrom om man med lindrig bedömer graden av svårigheter. Och lindrig autism kan absolut diagnosticeras tidigt i många fall, att det inte GÖRS beror nog mer på att personerna inte utreds tidigt: Har man inte tillräckligt stora svårigheter i vardagen för att någon ska anse att det är "avvikande nog" så initieras ingen utredning. Det innebär ju inte att barnen inte skulle "falla igenom" vid regelrätt utredning ändå. (Visst finns de där tecknen inte finns tidigt också...)
    Vår minsta hade ALDRIG uppmärksammats tidigt om inte vi hade så mycket kunskap om autism utifrån våra andra barn. Ingen mer än vi allra mest kunniga i hennes absoluta närhet reagerar på hennes autism, men visst finns den där. Hon fyllde två i juni, och jag har vetat om det sen hon var mycket liten spädis. Diagnos kommer hon få inom nån månad, och den hade kunnat ställts tidigare om utredningen bara hade dragit igång. Hon har precis idag gjort PEP-3 och imponerat storligen på utredningsteamet.

    Osannolikt, tja kanske. Omöjligt, absolut inte. Alla barn med autism brister inte i joint attention på det viset, och de allra flesta HAR joint attention om än bristfällig. Vår son har otroligt begränsad förmåga till joint attention. Döttrarna har delat uppmärksamhet tidigt, men inte riktigt i samma utsträckning som "neurotypiska barn". Hos minstingen har det mest påtagliga varit att hon inte har tillräckligt mycket ögonkontakt för att kunna följa ögonpekning (förrän på senare tid), och att hon pga att hon har lite dålig ögonkontakt tenderar att "prata lite ut i luften". Vid 10 månaders ålder visade hon oss saker, följde instruktioner, började peka på det hon ville ha och titta på oss etc, men stod saken lite "avigt till" så hon var tvungen att anstränga sig för att titta på oss, eller om den var lite FÖR intressant, då föll blickväxlingen. Blickväxlingen kom heller inte riktigt lika "lätt och spontant" som hos andra barn. Utan medvetenheten av oss ifrån början hade det säkert kunnat sett annorlunda ut, men på vilket vis går ju inte att säga.

    Sorry TS, lite OT. Försöker bara sprida lite "nyanserad kunskap" kring autism hos små barn... Cool Jag tycker i alla fall att din dotter låter jätteduktig. Jag själv reagerar inte just på något du beskriver, men jag tycker att du ska följa upp det pga din magkänsla.



    Ja det blev lite knasigt där. Det är bra att du klargör. Det jag skulle säga var Aspergers, fast man använder ju inte den termen längre. Den lindriga formen av autism/den högfungerande autismen som tidigare kallades Aspergers? kanske man ska säga. Äsch jag tycker det är så dumt att de har tagit bort Aspergers!

    Förresten vad är PEP-3? nyfiken...   och bara en OT-fråga till, hur mäter man graden av autism? Får man veta det på utredningen?

    Jag har gjort ett sånt här formulär, du kan kolla på det om du inte redan har sett det: http://www.childbrain.com/pddassess.html

    Där blev resultatet Severe PDD, undrar om det betyder att det verkar som att autismen är svår..   
    Detaljerna är helheten
  • UnikFamilj
    Paisley skrev 2012-08-16 23:44:07 följande:

    Ja det blev lite knasigt där. Det är bra att du klargör. Det jag skulle säga var Aspergers, fast man använder ju inte den termen längre. Den lindriga formen av autism/den högfungerande autismen som tidigare kallades Aspergers? kanske man ska säga. Äsch jag tycker det är så dumt att de har tagit bort Aspergers!

    Förresten vad är PEP-3? nyfiken...   och bara en OT-fråga till, hur mäter man graden av autism? Får man veta det på utredningen?

    Jag har gjort ett sånt här formulär, du kan kolla på det om du inte redan har sett det: www.childbrain.com/pddassess.html

    Där blev resultatet Severe PDD, undrar om det betyder att det verkar som att autismen är svår..   
    PEP-3 är ut test som ofta används vid utredning, samtliga mina har gjort det. Det är inte ett diagnostest så mycket som ett test för att fastställa utvecklingsnivån (i jämförelse med åldersadekvat nivå) på fem olika områden. Ett autismanpassat utvecklingstest typ.

    Graden av autism får du troligtvis inte veta vid utredning, brukar sällan anges. Finns några olika tester för det, kommer inte ens ihåg namnen på de vanligaste nu men jag googlade som en TOK på det strax efter utredningen. Då hade jag ett desperat behov av att få veta på vilken nivå de låg, hur jag skulle se på framtiden etc. Efter hand insåg jag att det spelar väldigt liten roll, att det inte är "hugget i sten", och att det jag måste fokusera på är barnen i nuet. Testen brukar oftast vara nåt i stil med att gradera "beteendet". Ett test jag minns hade en massa olika frågor (i stil med hur mycket stereotypt beteende barnet har) och som svarsalternativ fanns tre nivåer - inget eller väldigt litet, måttligt, eller närvarande större delen av tiden typ. Ganska grova mått, inte formulerade precis så men tanken var den. Tror äldsta dottern hamnade på lindrig, i närheten av måttlig, och sonen på gränsen mellan måttlig och svår.

    Graden av autism kan ju variera över tid. Dessutom kan man ju både ha utvecklingsstörning och lindrig autism, samt vara högfungerande och ha svår autism (såsom sonen då...).

    Till TS, jag återkommer via inbox när jag lämnat dottern på skolan, om jag bara hinner. Annars senare idag! 
  • Astriidlind

    Nu vet jag inte hur gammalt inlägget är men jag hade verkligen inte varit orolig. Hon låter ju nästan överbegåvad. Har allt gått bra? 

Svar på tråden Hjälp med erfarenheter om autism!