Olycklig partner "bonus mamma"

Och vad säger sambon om det?

Sonen verkar ju inte ha några krav på sig. Ni ska sätta er alla tre tillsammans och gå igenom vad som är rimliga krav; vad han ska hjälpa till med praktist hemma, hur man beteer sig respektfullt mot varann, etc. Du o sambon ska vara overens om rimligheten i detta, om inte har ni problem.

Går han i skola annars och när borjar den igen?

Hej, jag har också två bonuskillar i övre tonåren och vet att det inte alltid är lätt. Är du helt säker på att det som "skedde i våras" har med dig att göra? Killarna jag bor med har varit väldigt svåra i 16-17-årsåldern och jag har i efterhand kommit att tro att detta hade mindre med mig att göra än jag trodde då. Det är fortfarande anslående hur olika jag och pappan tänker om deras humörkast. Han utgår från att de har en dålig dag och funderar inte mer på det, jag rannsakar mig själv och undrar vad jag har gjort för fel. Som bonusförälder tror jag man ofta har en tendens att tvivla på sig själv och lasta sig själv för allt möjligt. Vet inte om det hjälper dig att tänka så, men jag skickar i alla fall en stödkram till dig. Hoppas att det ändras till det bättre snart, du är säkert en utmärkt bonusförälder.

Vi har fått införa "husets regler" hos oss. Det ska man anpassa sig till innanför våra dörrar oavsett vad det finns för regler i andra boendet. Dock fungerar det inte helt så bra som vi skulle önska eftersom att barnen spelar ut föräldrarna mot varandra.

Usch, det är jättesvårt! Jag och min sambo, dvs pappan till mina bonusbarn är inte heller alltid överens om vilka regler som ska gälla hemma hos oss, vilket leder till att man känner sig jäkligt ensam och oförstådd i konflikten. Hoppas ni kan prata om det så att ni är överens först om vad som gäller där hemma, så att ni tillsammans kan ta det med sonen sedan.