• Anonym (Trött)

    Vill "ge upp", men hoppet och viljan tar över varje månad.

    Det börjar bli jobbigt att försöka få ett barn. Naiv som man var i början och trodde det skulle bli kul och gå ganska lätt.
    Vi är inne på fjärde året nu och det är jobbigt. kur efter kur efter kur med pergotime. Blev gravid för ett och ett halvt år sen som slutade i missfall.
    Det tär så förbannat och även om jag varje månad "vet" att det inte blir något, så är viljan och hoppet så starkt att jag bygger upp en stor förväntan för att sedan falla rakt ner i besvikelsen.
    Vi är båda unga och friska. Jag har PCOS men är inte överviktig. 

    Funderar på att ställa oss i kön för IVF. Men det verkar dra mycket kraft från förhållandet. ( det gör det iofs nu också..)
    För jag älskar min fästman och jag vill inte sätta hela vårt förhållande "på spel". Då är det ju inte värt det.
    Behövde mest skriva av mig tror jag. För allt känns kolsvart just nu.
    Kämpa på alla som kämpar där ute för en liten och hoppas alla ni barnlösa tillslut lyckas!

    Tack. 

  • Svar på tråden Vill "ge upp", men hoppet och viljan tar över varje månad.
  • Anonym (prova)

    ställ er i kö till ivf... jag drog också ut på det innan jag vågade ta klivet till ivf... jag och sambon har försökt att få barn nu i 5 år... varit på utredning ätit pergo spolat äggledare osv... men nu är det snart dax för vår start till ivf... drar igång nu i aug... vänta inte längre, det tar lång tid ändå! Lycka till

  • MrsC74

    Hejsan

    Ställ er i kö :) det tar inte mer på förhållanden än det ni håller på med nu. För oss har det varit tvärtom. Vi har bara kommit varandra närmare :)
    Lycka till.

  • MrsC74

    Förresten vi lyckades på första IVF försöket. Dessvärre var det barnet inte friskt och vi fick avbryta. Efter det ett misslyckat återförande men gången efter det resulterade i en bebis. Hon är 3 månader nu.

  • Anonym (prova)
    MrsC74 skrev 2012-07-17 08:24:33 följande:
    Förresten vi lyckades på första IVF försöket. Dessvärre var det barnet inte friskt och vi fick avbryta. Efter det ett misslyckat återförande men gången efter det resulterade i en bebis. Hon är 3 månader nu.
    åh härligt att höra! grattis till eran tös! Solig
  • Anonym (prova)
    MrsC74 skrev 2012-07-17 08:28:28 följande:
    Tack :) och lycka till med kommande IVF i augusti.
    Tack så jätte mycket!
  • Anonym
    Anonym (Trött) skrev 2012-07-03 21:21:01 följande:
    Det börjar bli jobbigt att försöka få ett barn. Naiv som man var i början och trodde det skulle bli kul och gå ganska lätt.
    Vi är inne på fjärde året nu och det är jobbigt. kur efter kur efter kur med pergotime. Blev gravid för ett och ett halvt år sen som slutade i missfall.
    Det tär så förbannat och även om jag varje månad "vet" att det inte blir något, så är viljan och hoppet så starkt att jag bygger upp en stor förväntan för att sedan falla rakt ner i besvikelsen.
    Vi är båda unga och friska. Jag har PCOS men är inte överviktig. 

    Funderar på att ställa oss i kön för IVF. Men det verkar dra mycket kraft från förhållandet. ( det gör det iofs nu också..)
    För jag älskar min fästman och jag vill inte sätta hela vårt förhållande "på spel". Då är det ju inte värt det.
    Behövde mest skriva av mig tror jag. För allt känns kolsvart just nu.
    Kämpa på alla som kämpar där ute för en liten och hoppas alla ni barnlösa tillslut lyckas!

    Tack. 

    Tappa inte hoppet iallafall.
    För oss tog det sex år och två månader tills jag bev gravid.
    Har också pco men ej överviktig, precis som du.
    Tog 3 - 9 kurer pergotime per år i fyra års tid innan det äntligen flyttade in en liten.
    Jag var 24 år när vi bestämde oss för att "skaffa" barn... var över 30 när det äntligen hände.
    Nu är vår bebis beräknad att födas om sex dagar!  
    Trodde verkligen till sist på allvar att jag aldrig skulle få vara med om det här otroliga. Men det får jag!

    Och du med en vacker dag. Många kramar till dig!  
  • Asko

    Så fruktansvärt jobbigt för er! :( Vi fick flera missfall (har PCO) och var så nära att ge upp. Så jag började läsa på om vad som kunde vara orsaken och då visade det sig att jag antagligen hade för lite progesteron i kroppen, så kroppen kunde inte behålla barnen. Jag började smörja mig med en naturlig progesteronkräm, ProgesterAll, och nu har jag 3 barn! Glad

    Ville bara tipsa om det, kanske det kan hjälpa dig också Glad Läs mer här www.whiteday.se/progesteron.html

    Kram! 

  • Erkki

    Ivf tärde mindre än "månadstombolan" att gå runt och hoppas på vinst dvs plus varje månad. I ivf:n blev det konkreta steg och mindre upp till min dumma kropp som inte ägglossade som den skulle. Vi började m ivf och samtal i augusti 2007, spray i slutet på september sprutor i oktober plock i slutet på oktober och sen återföring i mitten på november fick vi plus! De med pxo-diagnos brukar ha väldigt goda resultat med ivf.

  • Anonym
    MrsC74 skrev 2012-07-17 08:22:38 följande:
    Hejsan

    Ställ er i kö :) det tar inte mer på förhållanden än det ni håller på med nu. För oss har det varit tvärtom. Vi har bara kommit varandra närmare :)
    Lycka till.
    Håller med!

    Vi gjorde vårt första IVF nu i juni. Det lyckades tyvärr inte men vi fick fem embryon till frysen, och att sätta in dem kommer vara enklare än både IVF och Pergo (förutsatt att de överlever upptining).

    Jag mådde sämre av Pergo än av IVF.

    Vi hade försökt i 4,5 år innan vi började med IVF. Jag ångrar verkligen att vi inte skrapade ihop pengar och gjorde IVF privat direkt efter utredningen! Istället har vi kört Pergo, insemination, väntat i kö, flyttat, fått göra om delar av utredningen och vänta på remiss... Det här har gjort att jag nu är superstressad för att jag så gärna vill ha två barn. Är 33 år och har aldrig varit i närheten av gravid.

    Jag tyckte också att IVF:en (tänker främst på äggplocket) förde oss närmare varandra. Mannen fick ju följa med på VUL-monitorn, och man fick mer tid med läkarna som förklarade hur allt funkar. Tror min man lärde sig mycket "nytt" om barnlöshet i samband med IVF:en. Med Pergo blir det ju lätt att man äter sina tabletter i ensamhet, jag tog aldrig med min man på VUL:en för det kändes som slöseri att båda skulle vara borta från jobbet.

    Grattis till bebis!
  • MrsC74

    Anonym : hoppas du blir Gravid med en frysis. För oss fick det snabbt med IVF. Ringde augusti. Vi fick komma i september och körde i gång direkt med IVF. Första återföring i oktober. Via landstinget. :)

  • Anonym
    MrsC74 skrev 2012-07-26 00:31:05 följande:
    Anonym : hoppas du blir Gravid med en frysis. För oss fick det snabbt med IVF. Ringde augusti. Vi fick komma i september och körde i gång direkt med IVF. Första återföring i oktober. Via landstinget. :)
    Tack! :)
    Hur lång tid det tar beror på vilket landsting man bor i, och för oss är det en massa annat som har kommit i vägen också. Eftersom vi är oförklarligt barnlösa och jag var 28 år ung när vi började så har det inte stressats från vårdens sida, utan de har sagt "ni kanske blir gravida efter äggledarspolningen" "vi börjar med 6 kurer Pergo" "många blir gravida av insemination" osv. Vi har också känt att vi faktiskt har en chans att bli spontant gravida varje månad. Men mest är det flytt, nytt jobb mm som kommit emellan. Man måste ju ha en inkomst så att man kan försörja barnet också :)
  • Anonym (förstår)

    Jag förstår precis hur du känner, jag har inte försökt i 4 år men i 1,5 år. Jag känner inte att jag har 4 år på mig för jag har fyllt 38.

    Jag har aldrig varit gravid. när jag läser din TS inser jag att graviditeten bara är första steget . Eftersom jag är lite till åren har jag förstått att det är bra med fostervettenprov och har sett det som den andra tröskeln jag måste över. Men inser att jag även måste över missfallströskeln ... 

    Jag har en riktigt dålig dag idag. Det känns extra jobbigt idag och tårarna är inte långt borta.

    Så naiv jag var för några år sedan när jag trodde det bara var att sluta med kondom. Varför ska det vara så svårt? Där kom tårarna ... 

Svar på tråden Vill "ge upp", men hoppet och viljan tar över varje månad.