När började ni släppa på sovtider ibland?
Frågan riktar sig förstås till dem som har fasta sovrutiner, alla har inte det och det kan säkert också vara bra för de barn som det funkar för :) Jag har ett barn som blir två år om några månader och som så länge jag kan minnas har somnat vid sju, halv åtta. Vi har en bra nattrutin och får sova hyfsat. Dock sällan längre än till sex. Det har dock inte alltid varit så här, det har ibland varit knöliga läggningar och väääldigt tidiga uppvaknanden (men även då har just kl sju funkat bäst att natta) så en liten rädsla för att sabba hela grejen finns ju.
Men det gör det ju svårt att hitta på nåt om kvällarna. Förut har det gått bra att somna i vagnen eller på en madrass nånstans, men nu funkar inte vagnen någon längre stund eftersom det inte går att vända sig och är trångt i största allmänhet och en madrass nånstans i fred är inte alltid det finns tillgång till. Hur har ni gjort när barnen lämnat spädisåldern men inte riktigt är stora nog att vara uppe länge? Eller när är de det utan att förstöra för mycket? Har det funkat att låta barnen vara med och krascha i soffan när de känner för det och sen bära hem? Vid vilken ålder? Och hur ofta?
