Erfarenheter av familjerätten??

Ja du, jag upplever precis samma sak med en skillnad - jag är mamma och har gemensam vårdnad om barnen. Lika fullt så tar familjerättens hans parti och stöttar honom trots att de konstaterat att han motarbetar umgänge.

Tala med en advokat och stäm henne.

Juridiskt sett kan du inte nekas eftersom att du har umgängesrätt, i praktiken så kan hon neka dig och dra ut på det i stort sett hur länge som helst tills du drar det till rätten.

Själv har jag en rätt tveksam inställning till familjerätten. Vi var där på samarbetssamtal när trollens pappa kom på att han nu ville träffa sina barn han inte träffat på åtta månader. Jag ville ha hjälp med att göra upp ett umgängesschema som var för barnens bästa, eftersom varken pappan eller jag är opartiska.

Väl där så lyckades han linda dem runt fingrarna, han är väldigt manipulativ, tills de satt och höll med honom om allt. Han skrek mig rakt i ansiktet och det enda de sa när jag bad honom att inte göra det, var att jag var ju tvungen att förstå att han är upprörd. När jag däremot höjde rösten, utan att skrika, blev jag genast tillsagt om att så där pratar inte vuxna människor till varandra, och så höll det på under de besök vi gjorde där. I slutänden var det nästan så att de tyckte att det i princip var mitt fel att han tagit återfall i sitt missbruk.

Jag tror inte det har att göra med om du är pappa eller mamma, utan helt enkelt vem personkemin klickar bäst med. De är sällan så opartiska som de ska vara. Tänk också på att de inte har någon juridisk utbildning utan är socionomer och därför kan de faktiskt ibland ge tips och råd som går tvärt emot vad lagar säger. Så du gör bäst i att kolla upp dina lagliga rättigheter inför samtal där.  

Upplevde samma sak efter min skilsmässa barnen var då 3 och 4 år gamla visserligen var det lite speciella förhållanden i och med att jag har en psykisk sjukdom och det gjorde henne orolig för att jag inte kunde ta hand om barnen men jag gav mig inte.

Att hon inte skrivit på om gemensam vårdnad spelar ingen roll det är bara om ni bägge godkänner ensam vårdnad eller om det finns domstolsbeslut på det som vårdnaden inte är gemensam.

Jag kontaktade en advokat som hjälpte mig med det juridiska och kontakten med rätten, advokaten valde att gå till Tingsrätten direkt eftersom de kan tvinga fram ett umgänge. Vi var i rätten ett par vändor innan mitt X gick frivilligt med på umgänge, eftersom det hade gått 2,5 år (och min sjukdom) fick jag träffa dem i en av socialens lägenheter med en övervakare ett par gånger för att barnen skulle lära känna mig igen, varannan vecka fick jag träffa dem i 4 timmar åt gången, det går inte att beskriva min lycka när jag efter ett par månader fick höra min äldsta säga "Jag älskar dig Pappa" efter att ha träffat dem på det viset i 4 månader var det dags att ta med dem hem för första gången i två månader fick jag ha dem hemma över lördagen innan vi övergick till normalt umgänge.

Nu är töserna 7 och 8 år gamla och jag har dem varannan helg plus i princip alla smålov och ett par veckor på sommaren. De stormtrivs hos mig och vi har en massa kul tillsammans.

Mitt råd till dig är att skaffa advokat och kämpa...  Det kommer att bli motigt för en pappa är värdelös enligt rätten (Även om vi är lika enligt lagen)

Lycka till

Att hon inte skriver på gemensam vårdnad nu har också att göra med att då skulle ni ha rätt till hälften av föräldraledigheten! Hur skulle det funka när ni inte bor ihop? Att man delar förutsätter i princip att man bor ihop. Du kan inte ta barnet på heltid till dig när det är 6,5 månader gammalt, eller hur? Om man nu ska dela på 13 månader f-ledigt. Detta vet Familjerätten om och de vet också om att det är knepigt att tvinga mamman att låta dig komma til hennes hem om hon inte vill. Du får gå till domstol men att du ska få gemensam vårdnad nu är nog inte så troligt utan först efter att barnet fyllt ett år i alla fall. Om ni kan samarbeta.

Snabbt svar:

Om mamman blåvägara det mesta, umgänge, diskuttera vårdnad, samarbetssamtal på FR bör du rätt snabbt anlita en advokat och slänga in en stämning till TR och yrka på iterremsistisk beslut om i alla fall regelbundet umgänge. Förhoppningsvis slipper ni gå till TR utan det kommer mera funka som en blåslampa i mammans röv att borja samarbte lite.

Risken annars är att det hela drar ut på tiden och plötslig har det gott två år utan att du har haft kontakt eller umgänge vilket gör det väldigt tungt att fixa till något vettigt.

    

Familerätten är ett stort skämt. Mitt ex  fick med sig barnen hem till sitt hemland. Med deras goda minne även när hon är dokumenterat paranoid skitzofren. De har ingen mat. inga kläder eller social trygghet. Det skrevs ett kontrakt där det beslutades att barnen skulle hem efter ett halvår,. Då hon bara skulle hem och vila upp sig.. Löften om att hon skulle få behålla barnbidraget under det halvåret och att de skulle få hjälp hem om det blev illa för de. Enda anledningen till att jag skrev på pappret. Senare visade det sig att det pappret inte var juridiskt bindande och att de bara fick mig att skriva på för att hålla mig lugn. De var helt plötsligt inte skyldiga att hjälpa barnen hem efter att försäkringskassan vägrade betala ut barnbidraget till henne efter 2 månader. Fallet var lagt på hyllan och kunde inte tas upp igen. Min advokat kunde inte göra så mycket eftersom åklagaren lade ner förundersökningen efter att jag polisanmälde mamman för egenmäktigt förfarande av barn. Hon vägrar ju släppa de Så något avgörande i domstol verkar vara avlägset.En journalistkompis kunde inte göra mycket heller då alla papper i ärendet är sekretessbelagda. All denna röra skyller jag på familjerätten och familjeenheten. Mina barn är svenska medborgare. Men eftersom de bara är tre och fyra år gamla, så verkar deras rättigheter vara lika med noll.
Är numera så ensam och trött på allt så mycket  så jag har slut på framtidstro och självkänsla. Men ser jag den tjejen från familjerätten igen. Då ska hon få veta att hon lever.

Har bara gott att säga om FR, pga idiotiska och själviska val jag gjorde i mitt barns första två år så var jag inte vatten värd i hennes ögon (med all rätt) och dagen kom när realiteten kom ifatt min jakt på annat och jag ville ha mer umgänge än bara "varannan helg".

Hans Mor körde på efter helvete om vilket svin jag var medans jag hade "sett ljuset" och bara ville ha mer umgänge, personligen tror jag det handlade om paniken att förlora underhållet.

FR vände sig emot henne som krånglade, idag har jag grabben 4/5 av året så dem "dömde" till min fördel så ni pappor som gråter om dumma mammor... kämpa för det.

   

Jag har dåliga erfaranheter av FR. Både från tiden för min egen skilsmässa, och från saker som hänt väninnor till mig. Det är för övrigt inte sant att de alltid tar mammans parti, utan precis som någon skrev här ovan kan de också ta pappans parti om personkemin stämmer och han vet hur han ska manipulera dem.

Dock ska det mycket till om det inte ska bli gemensam vårdnad idag, så jag tycker att du ska ansöka om detta helt enkelt. Men jag tycker också att du ska låta barnets mamma ta ut hela föräldraledigheten först. Det är inte bra för barnet att bryta mitt i och flyttas över till dig, när det är så litet att det inte förstår. Kan du inte försöka prata med henne och förklara detta - att du vill ha del i vårdnaden, men är beredd att vänta tills hon tagit ut alla dagarna (förutsatt att hon tar dem i en följd och inte sparar). 

Detta med att hälften av dagarna ska vara pappans om han inte skriver över dem frivilligt, är ju som någon skrev ovan orsaken till att många mammor drar ut på vårdnadsfrågan. Jag tycker att den lagändringen var väldigt dum, för detta är ju inte till barnets bästa. Tänk om mamman skulle dö - då får pappan inte automatiskt vårdnaden, utan barnet kan hamna i ett jourhem! Det är ju till och med så att sambopar drar ut på att skriva på om gemensam vårdnad, och väntar med att gifta sig (då blir det automatisk gemensam vårdnad) för att de är överens om att mamman ska ha alla föräldradagarna - men skriver de på så fryser de två pappamånaderna inne.

Jättedumt! Tycker att man borde ändra tillbaka så att alla dagarna är mammans - och sedan får hon skriva över på pappan om hon vill. Vare sig paret är gifta, sambo eller separerade. Skulle lösa massor!

   

Och en sak till - jätteviktigt. Bosätt dig nära henne! Gärna i samma bostadsområde! Då blir det lätt för barnet att springa mellan er, när det är stort nog. Och för dig att hämta barnet för att ta ut det på någon aktivitet ett par timmar då och då. När det infekterade är borta mellan er, kommer barnets mamma att vara glad för all avlastning hon kan få!

Jag håller med Henric. Stäm henne och det snabbt, eftersom det är enda sättet när familjerätten redan har tagit parti för modern.
Dra inte ut på det utan leta upp en bra advokat som kan hjälpa dig, kolla om du har rättsskydd i din hemförsäkring!

Så länge du inte sätter ner foten ordentligt så kan hon förhala det här hur länge som helst, och det kommer bli ännu svårare för dig att få till ett bra umgängesavtal längre fram i tiden.

Kör igång/Lycka till!     
/En mamma där familjerätten direkt tog parti för pappan som inte var förmögen till samarbete alls. 

Jag har också negativ erfarenhet av FR. I mitt fall tog de mammans parti helt och hållet och ingen brydde sig ett dyft om vad pappan sa. Av det jag läst i den här tråden verkar det vara så att familjerätten antingen tar den enes eller den andres parti - att det måste finnas nåt rätt och fel även om det bara är så att båda föräldrarna vill ha hjälp att hitta den bästa lösningen för barnen.