Mattebegåvad ettagluttare

Hej! Hur har det gått för sonen, är han nöjd med matten i ettan?

Vi har haft utvecklingssamtal nyss och det går bra före honom i skolan. Han är dock mycket missnöjd med att maten är alldeles för lätt! Hans lärare berättade dock för honom att det bara är att säga till, så kan han få andra uppgifter/böcker. Till min fasa uppdagades det på samtalet att hela skolan bytt matteböcker till Safari! nu kör de den boken åk 1-9...

Jag förde fram kritiken mot serien enligt det som framkommit här i tråden, men lärarens enda problem med boken verkade vara att den "går för fort fram".

Äsch, fäst inte så stor vikt vid vad som sagts av i huvudsak en person här i tråden!

Jag kan inte påstå att jag tycker Matte Direkt-serien är så särskilt bra, men jag har samtidigt sett mycket värre!!
Men, självklart ska han ha ett särskilt arbetsschema med uppgifter även från andra ställen.
Och ingen unge ska förövrigt räkna varje uppgift i en bok, en god pedagog ska se vad som behöver göras mer/mindre/annat av och han/hon ska alltid använda sig av flera läroböcker och läromedel. Tyvärr vet jag dock att alla inte jobbar så. Många låter rent av en enda lärobok styra hela läsårets upplägg. 

Är matteläraren inte så intresserad och kanske rent av använder matten att 'vila sig' lite på, så är det viktigt att ni står på er!

Hur mycket ska man kräva? Barnen får räkna 5+3 och liknande om och om igen för att "automatisera". Dom som är klara snabbt får räkna typ 17-4. Men fortfarande har han inte lärt sig något nytt på hela ettan. Han tycker inte det ät tråkigt men han skulle tycka det var roligare med klurigare tal. Jag har hittat om det några gånger, men inget händer. Är detta normalt?

Du son ska ha en undervisning som är anpassad efter hans individuella behov.

Tyvärr kan/orkar/hinner/vill inte alla pedagoger tillgodose detta.

 

Men barnen gör ju nationella prov i årskurs tre och där ingår problemlösning som en viktig del så lärarna kan knappast strunta i det Safari ev. utelämnar Förra terminen var problemlösning en rätt stor del av det nationella provet och nog går det att hitta den typen av uppgifter till alla barn tycker jag, på samtliga nivåer.

Jag vet inte vad för förutsättningar du åsyftar, men forskning visar att lärarens kunskaper är det mest avgörande vad gäller att barnen lär sig något. I andra länder finns mycket stora klasstorlekar, men högutbildade lärare i dessa klasser har alltid elever som uppnår bättre resultat än elever till lågutbildade lärare/outbildade. Pedagogiken är faktiskt inte heller avgörande, men att låta eleverna arbeta för mycket fritt och laborativt har visat sig negativt, eftersom många elever inte förstår syftet med laborationerna eller vad de lärt sig av det hela. Sedan är det förstås ett problem att många lärare på lägre stadier är typiska humanister som oftare brinner för språk än för matematik. Dock har de tvingats att lära sig att undervisa i basal matematik, dock givetvis inte primtal, ekvationer, roten ur osv, men min poäng är att många fröknar i årskurs ett är rätt ointresserade av matematik enligt mina fördomar iaf.

Jag tillhör dem som tycker att de elever som har svårigheter borde få extra hjälp utanför klassrummet, men tyvärr är det så idag att det anses för utpekande och diskriminerande att "exkludera barn" utan alla ska fösas ihop i samma rum och då dominerar de okunnigaste som hela tiden behöver hjälp. Mot bakgrund av det tycker jag själv att man som förälder får utmana sitt barn hemma. Jag ser att ni här är inne på det, extra matteböcker hemma, dataspel med matte osv.

Har själv en son som nog har fallenhet för matte, men vi har aldrig introducerat mer abstrakt matte för honom, dock så gjorde svärfar det och sonen fattade direkt och klarade ekvationer osv, men sedan lät vi det bero och han tuffar på med den vanliga matten i skolan och spelar mattespel på datorn hemma, schack och andra strategispel och det funkar bra. Den enkla matten i skolan räknar han fort och lätt och gnölar inte över den iaf.

Däremot har jag två barn som är väldigt duktigt inom alla andra ämnen och där introducerar jag absolut "svårare" saker för dem hemma, t ex läser de nu klassiker (de är 9 och 10 år) och de kan redan reflektera över de romanerna på ett sätt som även ungdomar på högstadiet kan göra, men som barn på låg- och mellanstadiet absolut inte verkar få chans att göra, för skolupplägget går ut så mycket på lästräning i åk 1-3 och sedan på mellanstadiet här får man läsa vad man vill och ge ett värdeomdöme = totalt värdelöst vad gäller språk- och tankeförmågans utveckling så där kör vi stenhårt med att man läser mycket, man läser förhållandevis avancerat och man pratar om böcker på ett sätt som inte bara innebär ett värdeomdöme. Nu har de ju även andra skolämnen och jag gör samma sak där.

Tyvärr innebär det här med att skolan är allt mer anpassad till de svagaste eleverna att de "starkare" elevernas föräldrar ser till att de "starka" barnen blir ännu starkare genom att de drillas och utmanas hemma, men som jag ser det finns inget alternativ.

Nu har jag bara läst ts kommentarer men jag tror absolut att din oro är befogad. Både jag och min man har haft det här problemet under hela skolgången och det kan verkligen långsamt suga all lust ur en, var vaksam! Jag hade turen att få hoppa en klass i mellanstadiet och det var ju bra det i alla fall men jag märkte inte superstor skillnad. Om han inte kan läsa än så antar jag dock att det inte är så aktuellt.

Några förslag jag har: Prata med matteläraren om läxorna och om han kan få särskilda stenciler anpassade efter sin egen nivå. Om det är möjligt vore det ju toppen om han kunde räkna matte med någon mellanstadieklass, det kan ju bli problem schemamässigt men det kan ju vara värt att kolla upp? Kanske kan du föreslå något större projekt för honom att ägna sig åt på lektionstid men som inte kräver så mycket kontinuerlig planering av läraren (t ex skriva en egen mattebok med tal som är applicerade på naturvetenskap eller bara olika scenarion med olika teman, t ex ekvationer osv). Acceptera inte att han ska vänta in, gå runt och hjälpa andra och sudda ut och räkna om för att fördriva tid(ja, det har hänt). Han måste få stimuleras och utmanas lika mycket som de andra barnen.

Ja... jo... nu får jag väl på nöten förmodligen, men jag hyser inte stor tilltro till lärarutbildningens kvalitet. Den verkar bero på var det är i landet och om man har kunniga föreläsare. Så "brist på kunskap" är väl min fördom om förutsättningarna för lärarna i skolan i dag, samt mycket dealande med sociala problem. Jag hoppas såklart jag har fel, men självklart är jag färgad både av min egen skolgång och av min äldste sons (han är 22). Det var inga roliga upplevelser för någon av oss.

Dottern är inte alls på din sons nivå, men efter 2 månader i ettan ansåg hon iaf själv att hon lätt skulle klara treans mattebok (Safari).

Efter att ha pratat med hennes fröken lite om det här och risken med att det blir långtråkigt, letade hon fram en annan mattebok som hon tyckte kunde komplettera. Multi-matte har böcker där det är mer problemlösning och klurigheter än rena räkneövningar. Jättekul, tydligen, så det får dottern pyssla med så fort hon är färdig med det resten av klassen gör. Kräver rätt god läsförståelse samtidigt.
Läxor gör hon iaf med glatt sinne trots att de är så lätta för henne att det omöjligt kan ge något.
Hemmavid har vi köpt några mer vanliga matteböcker som hon ligger och räknar i i smyg i sängen om kvällarna när hon borde sova.

Man får försöka jobba på både skolan och hemmaplan för att ta tillvara intresset så länge det finns där. Tappar man det är det mycket svårare att fånga upp det igen.

Jag tror att det är svårt att ändra på läraren och på skolan.... det är som det är och man kan nog kämpa sig blå.

Vi gav upp och köpte egena böcker att jobba i hemma, både på det som var för lätt i skolan och det som det fanns behov av att träna mer på.

Nu har tiden gått och vi har ett rätt högt skolbokskonto här hemma, men jag tycker det är bara kul, och både 6-åringen och 4-åringen har hakat på 10-åringen. Nu kan vår 4¨ring läsa egna böcker och räkna obehindrat + och - upp till 20. Dagisfröknarna var väldigt imonerande och han var såå stolt

jag tycker man måste se till att ens barn får utvecklas till sin fulla potential och det fixar inte skolan idag. för mycket annat tar resurser. De svaga barnen och för att inte tala om barnen med koncentrationssvårigheter. de ska givetvis också få hjälp, men jag tror att alla barnhade gynnats av att delas upp efter kunskap ch hur lätt de har att lära.       

Ja, och ett tidigare nationellt prov för åk 3 ligger ju ute på nätet så det kan ni ju ge till era sjuåringar, ni som anser att de är begåvade så får ni se hur de ligger till.
www.prim.su.se/matematik/amnesprov_3_tidigare.html

Sen finns det diagnoser på skolverkets hemsida som heter diamant som går igenom matten från åk 1-6 som alla kan ladda ned.

Sverige har tyvärr drabbats av Pol Pots syndrom. Att sticka ut för att man är smartare är förbjudet. Ingen form av elit tillåts.