3 år till hösten, trots? och vad gör man åt det?

Vad man gör är att välja sina konflikter . Jag tycker mest att det är fascinerande att ni inte märkt av den typen av protester tidigare .

Ska man åka bil så måste de sitta i bilstol. Det är självklart inget man kan kompromissa om. Ska man åka bil så måste man sitta fast, det gör ju även vi vuxna. Däremot kan man ju förbereda och så att säga "tvinga" genom samtal och överenskommelser. Om det inte handlar om att man ska åka till akuten eller liknande så skulle jag inte ta en brottningsmatch med ett barn som vägrar sätta sig i bilen, då får man ta ett steg, eller fyra, båkåt och ta ett samtal om det hela. I den åldern förstår de ju väldigt mycket så att faktiskt förklara varför man måste ha säkerhetsbälte etc är ofta fruktsamt. Visa hur man själv sitter fast med säkerhetsbälte, låta barnet testa att sitta fram och visa att man måste vara längre för att det ska fungera bra etc etc. Var det bilstolen, bilåkandet eller destinationen som han inte ville ?

Att ett så stort barn inte vill åka vagn låter snarare sunt än något annat . Klart att han vill gå och köra vagnen själv  . Det skulle jag låtit honom om jag vore du. Om du bara har honom att hålla koll på så borde det vara genomförbart. Sedan får man ju hålla hårt på sådant som verkligen är viktigt. Är man i trafik t.ex. så måste man ju ha vissa förhållningsregler, som att t.ex. hålla i handen, eller hålla i vagnan etc.

Vad man får göra är att ha massor med tid och låta saker få ta tid. Att han blir våldsam när ni försöker stoppa ner honom i vagnen mot hans vilja handlar ju om att han inte har någon annan utväg i det läget. Backa, prata med honom, bestäm tillssammans vad som gäller etc etc.

Slå och bita får han självklart inte göra. Bekräfta det han känner, hindra, sök ögonkontakt och tala om att du ser och hör att han är arg, men att han aldrig får slå, nypa eller vad det nu handlar om. Och så får man göra det om och om och om och om igen . Undvik att sätta honom i situationer då han känner sig "trängd"/inte har någon utväg i onödan. Låt honom bestämma över sådant som han kan och bör få bestämma om/göra själv.

Det handlar ju om en pojke som börjar sätta gränser kring sig själv och som undersöker var ni har era gränser och hur ni gör för att sätta gränser kring er själva. Det är ju något i grunden väldigt sunt .         

      

      

Tack för ditt svar!
 vilka bra & kloka råd du kommer med :) Låter så lätt när du skriver på det viset :)

Hittills har vi inte varit tvugna att ta bilen någonstans så den biten har vi skjutit på.. Däremot måste vi iväg till veckan och får hoppas vi lyckas då på något sätt! Det är själva bilen/bilstolen. Så fort vi kommer i närheten av bilen säger han nej nej. Vi lyfter i honom och han blir helt skogstokig. Skulle aldrig falla mig in att åka utan att han sitter fastspänd så på något vis måste vi få honom att förstå att det inte är något konstigt..

Jag förstår att han helst inte vill sitta i sin barnvagn längre, klart att han känner sig stor och vill gå själv :) Problemet är bara att han inte går, han springer. Är vi på ett köpcentrum tex så får man springa och jaga honom hela tiden. Detta är inget nytt fenomen utan har hållit på så länge som han har kunnat springa (vilket han lärde sig väldigt snabbt haha) så det tråkiga är att han aldrig går brevid utan springer och skrattar. Visst är det jättekul att se hur lycklig han är, men det funkar inte överallt.. Tar man han i handen så slänger han sig ner, skriker, försöker bita osv.. Vet inte hur många gånger vi i stort sett bara åkt och vänt igen för man känner att allt bara är kaos.

Försöker verkligen inte att göra så att han känner sig trängd utan han bits & nyps så fort han inte får som han vill nu för tiden.. Han vet så väl att han gör fel för han ser att jag får ont och ska då trösta mig, men nästa gång han blir irriterad/arg så är det samma sak igen.. 

Du verkar veta vad du pratar om, du har inga bra tips vad gäller potträning? :)
Skulle så gärna vilja att han blev blöjfri nu under sommaren (han börjar på dagis i aug så hade vart skönt att vara klar med det) men han vill verkligen inte gå på pottan.. Har aldrig tvingat honom på något vis utan försöker locka honom.. Tips där med? :)

Tack igen för att du tog dig tid, jag ska visa min man (pappan) ditt svar sen så får vi försöka prata och komma på en lösning tillsammans :)         

Min mellantjej är lika gammal men hamnade i denna fas redan för ett år sedan. Hon kan dock prata ganska bra.

Känner igen en del i beteendet och låter som det man kallar 2års trotsen (terrible twoes).
Min dotter är mycket envis och "kan" allt själv. I mesta mån låter vi henne göra så mycket hon kan själv men som du beskriver så finns tillfällen då vagnen är ett måste. Jag brukar då i förväg antingen säga att "nu SKA du sitta i vagnen för att ....." med bestämd röst som säger att det inte är någon mening att tjafsa emot. Eller så ger jag alternativ. Typ, håll handen eller åk i vagnen. Det ger barnet en känsla av att välja själv. Man måste vara tydlig med att det är endast dessa alternativ som gäller.
I bilstolen har hon haft en period där hon tagit av bältet. Då har jag varit envis och stannat varje gång och satt tillbaka det. Trugen vinner.

Har du provat att säga "nu ska vi åka till blabla och då måste du sitta i din stol". Vid protest kan du då kanske locka med "kanske du vill klättra upp i stolen själv?" ( om det är möjligt). Använda dig av det faktum att han vill göra saker själv.

Jag håller med hela Flickan och kråkans inlägg. Men med 2 ytterligare små barn (5 och snart 1) så finns både lite tid och ork.
Jag tycker man absolut ska följa sitt barn i längsta mån men det är fortfarande du som förälder som bestämmer. Barn ska inte bestämma allt. Kanske låter hårt men som sagt, i en trafiksituation kan man inte dalta utan då är vad man säger det som gäller och precis som din son så kan min dotter springa rätt ut i gatan. Då är vagnen eller handen.

Pratar han inget alls?

Jo visst är det så Flisan! :)

Känns som om jag/vi har försökt allt dom gångerna han krånglar med bilen. Vi försöker prata med honom lugnt och sansat men han skriker helt hysteriskt och lyssnar inte på något, oavsett hur kul jag vet att han tycker det är som vi berättar att vi ska göra. Däremot har vi inte provat att fråga om han vill klättra upp själv.. Det känns så låångt borta då han så fort han får chansen springer ifrån bilen när man inte orkar mer och släpper ner han. Det hjälper ju inte precis att jag nästan är hög gravid, trött och allt som hör till :)

Det hade vart så mycket lättare (inbillar jag mig) om han hade pratat så vi kunde ha en liten diskussion och få höra hur han skulle vilja ha det om han fick bestämma. Få ett klartecken på att han förstår vad vi menar 
osv..

Förstår din tjej vad du säger och innebörden med det? Svarar hon och går med på valen hon får?
Vår son är inte sen med något annars så det ända som är sent är ju talet, men det gör ju att han känns yngre och vi inbillar oss att han är nog inte stor nog att förstå.      

Hör han bra? Tänker på det du säger om att han har ljud som ni förstår. När fyller han tre? Det är klart att det är jobbigt att vara snart tre och inte ha ett språk. Har ni testat att använda stödtecken som han också kan använda? De använder inte det på förskolan?

Tycker som någon skrev innan att ge honom val är en bra strategi. "vi gör så här eller så här - du väljer" Och som du skrev själv, i bilen finns inga alternativ, man sitter fastspänd - slutdiskuterat. Till min son har jag sagt " vissa saker bestämmer barn, andra saker bestämmer vuxna" . när han blir arg på mig för nånting kan jag påbörja meningen och han slutför den ofta Välj dina fajter, och ge alternativ när det är möjligt. I vissa situationer, som i bilen eller att gå själv i trafiken finns inga alternativ, då får man vara en tråkig bestämd och ibland något hårdhänt förälder, och då menar jag givetvis inte att man ska skada sina barn, utan ta ansvar för deras säkerhet, vilket kan innebära att hålla fast dem i bilstolen så att man kan sätta fast dem, eller sätta fast dem i vagnen för att trafiken är farlig m.m.