Säga "du" om "jag" och "din ist för "min"?

Min äldsta gjorde det. Hon trodde helt enkelt att det var hon som var "du" och hennes saker som var "dina" eftersom det var så jag alltid sa när det gällde henne. Ganska logiskt egentligen.

Blev rätt många missförstånd med grannpojken som var året äldre där båda stod och slet i en leksak och han skrek min, min, min och hon skrek din, din, din och han inte alls begrep varför hon inte släppte :)

Jag gjorde inget annat än att prata med henne som vanligt och de knäcker ju koden rätt fort ändå. Tog några veckor så hade hon listat ut hur det hängde ihop.

Min son sa så i någon vecka, men varje gång han sa "din" om något som var hans och han menade sig själv så sa jag "nej, säg min bil" och försökte säga flera ggr, "min, din, min, din" utifrån hans perspektiv. Vet inte om det går fram det jag vill säga men jag sa hans namn om saker istället för att förvirra med din och lärde honom att säga min om sina saker.. typ "det här är xx bil", "ska xx äta upp mackan".. 

Min lilla som blir 3 om några dagar säger "Han" till tjejer och "Hon" till killar . Och hans, hennes, honom och henne hamnar också fel. Men det rättar väl till sig snart. Storasyster blir tokig av att bli kallad "Han", men jag tycker det är lite charmigt

Okej, tack för svaren. :) Tror sonen snackat så i 3 mån eller nått nu, men antar det släpper av sig självt sen. Tror nästan de lär sig sådana begrepp lättast genom böcker vad gäller sådana begrepp eftersom det blir oerhört krångligt att förklara för en 2åring, blir ju väldigt rörigt som sagt. :)

Skrev lite lustigt såg jag men ni fattar. :)

Min dotter säger " olika dana" om saker som är olika. Likadana om lika.

Jag tror inte du ska göra en för stor sak av det. Låtsas inte som att du inte förstår, de är tillräckligt frustrerade av att försöka kommunicera redan! Säg istället det rätta efteråt så förstår han snart.