Ni som har barn i 3-4-årsåldern som är/varit sena språkligt

Min lillebror är idag 9 år och kan fortfarande inte prata rent. Men han är full av frågor och funderingar så som rymden och han pratar ofta om Abraham Lincoln (?) haha! Han är väldigt sen i talet, men det andra är det inget fel på. Nästan tvärt om, han undrar nästan föör mycket (om man nu kan det?). Tror inte det är några problem alls? Barn är barn och inga är lika :)

Mina barn pratade inte förrän de var två, respektive två och ett halvt år. Men från cirka 3,5 års ålder har de haft ett rikt språk med många ord. Ju fler ord man kan desto lättare att muntligt uttrycka sina tankar,. Däremot kan det absolut skilja mellan individer vad man tänker och funderar på, men jag tror inte att man är senare 'mentalt' bara för att man pratar sent

Hur avancerat "tänket" är är inte avhängigt talet . Däremot är språket - att t.ex. ha ord och för olika fenomen och företeelser - viktigt för hur vi tänker. Ett barn kan ha ett tydligt tal men ändå ha språkliga svårigheter med exempelvis kognition. och ett barn kan ha talsvårigheter men ändå ha ett avancerat språk. Språk är så mycket mer än tal.

Min äldsta har en mild uttalsförsening konstaterad. Han har dock mycket god kognition och drar slutsatser kring olika saker - enligt förskolan - på en mer avancerad nivå än sina jämnåriga. En talförsening kan vara i kombination med andra språkförseningar men måste inte vara det. 

Äldsta tösen använde bara väldigt få ord och ettordsmeningar fram tills strax innan hon fyllde 3 år (använde däremot upp till ca 50 tecken också). Förståelsen har dock alltid varit på "rätt" nivå och till och med lite bättre än jämnårigas enligt BVC och dagis.
Allt kom sen på en gång, på bara en månad började hon med långa meningar. Helt galet! Nu är hon 3 år och 8 mån och pratar som sina jämnåriga. Mentalt ligger hon lite före fortfarande.

Pratar om drömmar, känslor och framtid gör hon. Pratkvarn!

Mitt barn var jättesen. När han var 3 år så förstod vi bara enstaka ord nästan. Lite 2-3 ordsmeningar och sådär men det var jättesvårt att förstå honom. Sedan på 1 år så tog han igen allt och man märkte ingen skillnad på honom och andra barn. Språkförståelsen har också varit bra hela tiden.

Tack för era svar! Jag blir dock inte riktigt klok på vad som krävs för attvår dotter ska komma längre, är det mer språkutveckling eller en allmän mognadsutveckling som behövs? Just det här reflekterande, prata om drömmar, känslor osv verkar ju barn i den här ålden göra generellt.

Det går ju inte att säga något generellt . Det enda man kan säga är ju att sen i talet inte på något sätt måste innebära sen språkligt. Men det kan också göra det.....precis som det kan vara tvärtom. Ett barn kan vara tidig i talet, men sen i ett större språkligt sammanhang (vilket kan vara ett minst lika stort problem då det ofta inte uppmärksammas på samma sätt tidigt).

Det man får göra - med såväl tidiga talare som sena talare - är ju att ge dem ett språk och det gör man genom att läsa mycket och prata om just svårare och mer abstrakta begrepp och företeelser. Att ha ord och ett rikt språk är avhängigt hur man tänker. Ett rikt språk ger ett mer avancerat tänkande, men man måste ju inte uttala dem.....tankarna alltså .  

Jag har också två barn som varit sena i sin språkutveckling. Men ett av dem är betydligt senare än det andra. Hon, som också är snart 4, har svåra uttalsstörningar och har bedömts ligga 1-2 år efter sina jämnåriga. Hon pratar bebisspråk och det ska man inte göra i den åldern. Vår erfarenhet från den äldre, som nu snart är 6, var att talet utvecklades jättemycket mellan 2 och 3 år. Men så skedde inte med det yngre barnet och därför bad vi bvc om remiss till logoped i samband med 3års-kontrollen.

Där fick vi (hon) så småningom göra ett antal tester och då lärde jag mig att logopeden skiljer mellan språk- och uttalsutveckling. Min dotter har ett mycket livligt och mångfacetterat språk men som sagt stora uttalsstörningar. Utifrån detta konstaterande har sen åtgärder satts in. Vår logoped tränar vanligtvis inte barn som är yngre än 4 år men gjorde ett undantag. Huvuddelen av träningen sker hemma med material från logopeden, det finns jättemycket fina material beroende på vad man tränar. 4-åringen är inte särskilt träningsvillig men 6-åringen har nu tränat bort alla sina talfel (utom de som anses åldersadekvata).

Min snart 4-åring har alltså ett annat problem än din.....men jag valde ändå att delge dig mina erfarenheter.  Jag tycker att du ska be om remiss snarast. Vår logoped var av den uppfattningen att det är bättre ju tidigare man kommer, så försök komma iväg. Det är omvälvande och tar oändligt mycket tid men mycket går att komma till rätta med, så ge inte upp!

Måste bara fråga angående din 6-åring. Har han/hon alltid varit intresserad av att träna? Min snart 4½-åring vill inte gärna träna (läs "vill inte träna alls"). Vår logoped ansåg att vi skulle vänta ett halvår - var där för cirka 2-3 månader sedan - eftersom han "bara" har en mild språkuttalsförsening och inte var/är särskilt träningsvillig. Det är ju liksom inget man kan tvinga fram. Svårigheten för vår pojke är de bakre ljuden - som han helt saknar.

Nej, jag vet att det inte går att säga något generellt, jag hoppas bara att någon kanske ska känna igen sig eller något.

Jag vet ju inte om hon är sen både språkligt och i talet eller bara i talet. Förståelsen har varit bra och normal hela tiden. Men talet väldigt sent, kom inte igång ordentligt förrän närmre 2,5 år. Vi pratar mycket med henne förstår, läser böcker, och försöker bredda språket hela tiden. Hon bubblar konstant nu och utvecklas massor. Har tex börjat kommunicera med andra människor utan närmsta familjen på ett nytt sätt sista månaderna. Och hon snappar upp ord och uttryck väldigt snabbt nu, man säger något nytt uttryck och fem minuter senare upprepar hon det på ett korrekt sätt.

Men det händer ju mycket inuti henne som vi tror skulle vara lättare för oss att förstå och hjälpa om hon kunde sätta ord på känslorna. Men alla vill ju inte sätta ord på sina känslor heller så det är ju svårt att veta vad som är vad...

Alltså, vi har logopedkontakt, sen innan dottern blev tre. Dock händer det inte så mycket där, vi har varit där regelbundet under vintern/våren men kommer nu ta paus över sommaren. Det känns som att logopeden mest velat ha koll och följa utvecklingen, någon behandling sker dock inte före 3,5 (som hon blir snart). Från början fokuserade vi mest på att bygga meningar, vi fick lite övningar att göra hemma osv. Ganska snabbt kändes dock meningsbyggnaden inte som ett problem längre, dottern pratar i långa meningar nu och de är ofta korrekta i ordföljd osv. Gällande uttal har hon massor kvar att utveckla, men samtidigt så går det hela tiden mycket framåt av sig självt så jag vet inte om och i så fall när logopeden kommer börja jobba med det mer aktivt. I höst kanske? Vi har också talpedagog på förskolan som var där i veckan och observerade men inte heller hon kommer göra något aktivt just nu.

Så vi är ju trygga med att de har koll. Det är mest jag som funderat, inte egentligen så mycket av oro, utan mest undran, när detta med mer reflektioner, pratande om abstrakta saker som drömmar och känslor, kommer i ord. Jag vill liksom veta om det handlar om talet, om språket eller bara en personlig "ovilja" mot att prata om sådant som är mer jobbigt osv. Hon har kommit så pass långt nu att hon kan nicka till svar om man frågar om något känns jobbigt, men sen går det aldrig att få något svar på vad eller varför som är jobbigt. Till exempel. Och jag hör och läser om många barn som frågar väldigt mycket, "varför sker si och så" och kommer med långa funderingar och frågor på hur världen, kroppen och allting fungerar. Det har inte hon börjat med.
Så min fundering är ju just kring om sådant också blir sent om talet är sent. Lisom vad som hänger ihop med vad och om det finns en naturlig följd i lärandet kring språket som alltid kommer i viss ordning, precis som med grovmotorik tex. 

Väldigt spännande att läsa allt

Vi har en son som är 4 år. Vid 18 mån sa han ingenting, vid 2 år sa han ett ord, vid 2½ år sa han fortfarande bara 1-2 ord och jag bad om remiss till logopeden. Han är ganska mycket efter jämngamla även om hans personliga utvecklig är stor. Det har hänt mycket på 1 år.. Som sagt så började han inte prata före 3 års åldern. Några enstaka ord, och en massa "nonsens-språk". Hans förståelse var (är!) också efter. Han klarade väldigt enkla instruktioner vid 3 år, som t.ex. "ge mig bollen" och så pekade vi på bollen. Skulle vi säga "Kan du gå ut till köket och hämta din boll" så hade han fattat nada! Har hört att de flesta barn som är sena med något brukar komma ikapp vid 4-års åldern, men det verkar inte gälla våran son.
Han är vääääldigt framåt motoriskt, speciellt finmotoriken. Han är också bra på siffror och kunde räkna innan han började prata i meningar. Han kunde 95% av alla bokstäver vid 3 år.

Det som har hänt under sista året är väl att han har lärt sig massor med nya ord, det kommer nya varje dag! Han pratar i meningar, långa ibland men han fyller ut dom med nonsens-språk fortfarande för att det ska "låta" som om han pratar flytande. Enl. logopeden är det ingenting som kan tränas bort då han är omedveten om det.
Hans förståelse är bättre också. Han följer instruktioner, kan återberätta i korta drag och hans fantasi har skenat iväg Det är först nu när hans ordförråd är större som han har börjat intressera sig för det, han hittar på egna sagor och pratar om "monster, spöken osv" för det är så spännande.

Har en son som just fyllt 4 år och han var också väldigt sen med talet. Han kunde i princip bara säga mamma och pappa upp till 3 års ålder (förra sommaren alltså).

Jag tror absolut på att alla barn bara är väldigt olika helt enkelt. När det kommer till tal, språk med mera.. (Om det nu inte finns någon "specifik" anledning till varför det är som det är).

Sonen har sen två års ålder gjort sig väldigt förstådd med att peka och visa allt. Så tankemässigt skulle jag nog säga att han var lite före vissa i sin egen ålder. Han var helt enkelt tvungen att göra sig förstådd på något sätt och kom det inte från munnen fick han visa helt enkelt. Gissa om han kunde vara påhittig! Fattar fortfarande inte hur han lyckades i vissa fall :P

Sen förra sommaren så kommer det nya ord hela hela tiden och han är fasiken ALDRIG tyst ;) Meningarna är inte helt korrekta alla gånger och han är för ivrig och snabb ibland så man inte alls förstår eller hör vad han säger, men då ber vi han ta det lite lugnare så vi hinner med ;)

Mina tre pojkar har alla varit sen i talet sådär vid 2 års ålder men kommit ikapp ganska snabbt. Den enta killen började prata rent i långa meningar när han var två år och ett par månader. Han är ganska bra på att reflektera och att uttrycka känslor och drömmar tycker jag. Dock inte alltid. Den andra killen började prata treordsmeningar vid 2,5 års ålder. Nästan perfekt uttal. Idag pratar han ungefär som jämnåriga men han har svårt att reflektera över saker, att resonera logiskt och att uttrycka känslor och drömmar. Men han har autism så det är antagligen därför. Den minsta pojken babblar på i långa haranger och jag förstår ungefär hälften. Hans uttal är jättedåligt om jag jämför med att hans bröder i princip pratade rent i 2,5 -3 års ålder. Vi ska få logoped tilll hösten är det tänkt.

Håller med, verkligen spännande läsning. Min son (4 år) är precis som Makka Pakkas, han kan dock inte bokstäver och pratar inte om fantasier eller drömmar, annars precis samma.
Vi ska börja gå hos logopeden en gång i veckan, till hösten. Tills dess ska han få rör i öronen samt göra en utvecklingsbedömning hos barnpsykolog.