egen TV på 3-och 5-årings rum?!

Märkligt. Min son har en iPhone och en iPad utöver tv:n. Han är extremt införstådd med konsekvenserna av att tjata och gnälla om dessa. De används vid specifika tillfällen och inte annars. Tjat och gnäll leder till att prylarna helt enkelt stoppas undan utan diskussion. Och att somna till tv eller film skulle aldrig förekomma här hemma. Vi läser saga, kramas eller så sjunger jag. Den stunden är mysig och viktig för oss. 

Jag tycker man gör barnet en tjänst genom att ta bort tv:n. Mitt bonusbarn hade en förr, och allt han ville göra var att se tv. Vi hade satt regler för tvn men han bröt dem för ofta så att vi tog bort den tillslut.
Hans hjärna var bara inställd på tv:n när den stod i hans rum. När den försvann hade han ju inget val.
Han är bättre nu på att leka men han har svårt för det faktiskt.. ett rum fullt med saker och det slutar alltid med'
att han klagar på att det inte finns något att göra och sitter i sin säng och läser en tidning om han läst 29542 gånger redan, trots att det finns massor att göra. Han har dålig fantasi.. och jag tycker det är väldigt tråkigt. Jag vill lära han men orkar inte riktigt. (har andra barn också, och tiden blir knapp) 

Alltså, 5-åringen kan tjata om att spela på en måndag så det blir ju lite svårt att stoppa undan grejorna (han får ju bara spela en timme på helgen). Och ingen somnar till en film, vi har bara en TV och filmen får dom i så fall se på en stund efter middagen innan det är dags för tandborste och pyjamas. Men filmalternativet är inte poppis... det blir kanske 2 ggr i månaden jag "slipper" läsa sagan (det är 99% jag som nattar och ja, det vore skönt att slippa nattningen eftersom det alltid är en massa tjat om vem som ska välja saga, hur täcket ska ligga, vem som ska sitta var, att man ska stå stilla när man borstar tänderna, att man ska vara tyst när lampan är släckt, m.m. m.m.). Kan tillägga att vi har en liten 9-månaders som kräver en del både dag och nattetid - och hon vaknar givetvis varje gång grabbarna ryker ihop eller ropar på oss efter nattningen.

Helt fantastiskt att din 2.5 åring kan tre språk och dessutom skriva. Mina ungar är tvåspråkiga men började prata i hela meningar ganska sent, ngn gång efter 2 år.   

Alltså...Jag menade inte att kritisera dig. Jag är helt övertygad om att dina barn kommer att växa upp och kunna torka sig i arslet precis som mitt  Min son började inte prata alls förrän han fyllde två. Jag trodde att han kanske bara tänkte hoppa över den biten för evigt  

Jag håller med fläta. Eftersom barnen tydligen bara "hälsar på" hos er så är ni ändå inte tillräckligt närvarande i deras liv för att ha någon ordentlig påverkan på deras uppfostran. Låt den ha tv:n.
Dessutom är det väl en sak som deras pappa bör få bestämma, inte du. Jag är absolut för att bonusföräldrar ska vara delaktiga i uppfostran om de vill men inte när det gäller barn som man har så sällan och som man anser bara hälsar på.

Funderar förövrigt om det är samma TS som i matkonflikttråden där det gnälls för att bonusbarnen i samma ålder och med exakt samma "umgänge" är matkräsna.

ser ju att några kan förstå lite hur jag tänker iaf, skönt!

ursäktar om någon tycker att jag uttryckt mig klumpigt ang. att barnen "hälsar på" - men det är ju vad dem gör? De bor ju på heltid hos sin mamma. kommer hit en dag eller två i månaden. Inte för det sagt att dem på något vis inte hör till familjen eller nått sånt. Vi älskar dem! Men de är skrivna hos mamman. Har typ allt de äger hos mamman. Sina kompisar/dagis hos mamman. Hela sina liv hos mamman egentligen, de har just inga ägodelar här - de brukar ta med sig grejer hit som de sedan tar med sig hem. Hur ska jag beteckna det? Har en kompis som bodde hos sin farmor varannan helg som liten - men för henne hälsade hon ju på hos farmor, lite liknande ärende?

Må väl =)

Mina barn har haft egen tv på rummet sen de var ca 2 år och jag tycker inte problemet ligger i vart tv:n står utan hur mycket man tittar. Deras apparater går endast att se på DVD eller spela tv-spel. 
De får titta på film när de är lediga dagen efter, och spel och dator har vi tillsammans gjort ett schema för.

Hur mycket man tycker är ok måste man som föräldrar bestämma gemensamt och sen gäller det att vara konsekventa. Efter ett par dagar är fantasin och leken tillbaka.  

Om de är hos er två dagar i månaden behöver du nog inte oroa dig för att de ska få liven förstörda av lite tv-tittande. Ni kanske kunde hitta på något med dem istället för att sätta dem framför tv:n alls den futtiga tid deras far tar sig för dem. 

haha. klart vi hittar på saker med dem.... men det är sällan vi är ute mer än max 2h. sen är dem ju less, o vill in.. då dem inte är vana sånt..

Vi är just i färd med att sätta in tv i barnens rum...tycker tv-skräcken är överdriven. Mina ungar (4 och 6) är ute från morgon till kväll när det är fint väder men när det ösregnar mm tycker jag att det är ok att de tittar på film eller spelar tv-spel. Det betyder inte att vi inte pratar, sjunger, läser böcker etc.

Jag instämmer. Det är först när någonting förbjuds som det kan leda till missbruk. Tex. barn som aldrig får godis slänger sig över godisskålen hos bekanta, detsamma gäller mjukt bröd, datorspel eller tv. Om man lär barnen sunda vanor från början behöver man aldrig oroa sig utan nyhetens behag lägger sig oftast ganska så snart.

Dottern, som blir fem i sommar, fick en tv till sitt rum för ett par månader sedan. Jag tycker inte att hon ser mer på tv nu, snarare tvärtom. Dvd-tittande hör helgen till, om hon (och lillebror på tre år) vill se på film. Tv-spel är de inte intresserade av, däremot kan dottern sitta med sin surfplatta emellanåt eller med våra iPhones och spela kortare stunder.

Tycker det är okej med både tv, dvd och tv-spel på barnens rum, så länge det inte "missbrukas". Då bör man väl försöka bryta den trenden.

Tänkte att jag skulle bolla lite med andra föräldrar vad gäller tv på rummet, därför hamnade jag här, ångrade mig när jag såg hur dömande och otrevlig ton föräldrar har, som egentligen borde peppa varandra, så det är tydligen inget för mig, ovet and out! 

Ja vi låtsas inte ens försöka starta upp gamla trådar igen numera utan blir upprörd, backar ut men postar ändå. Jahapp. Så trist.

Nu är jag kanske lite mer extrem men jag hade ingen tv från att jag flyttade hemifrån tills jag flyttade ihop med min numera man, vilket var 6 är.
Vi har bara tv på övervåningen, våra sovrum och vardagsrum är på undervåningen så vi umgås där. Tyckrr absolut inte om idén med tv på rummen, då hade iaf våra barn kommit på tanken att se på tv mycket oftare eftersom den finns där. 

Jag ser inget större problem, även om mina barn inte har tv på rummet (och tanken har inte slagit mig). 

TVn står redan där, och de är där så sällan att ni lär ha bättre saker för er. Regler kring skärm gäller väl oavsett var den står någonstans? Barn i den åldern brukar inte vara särskilt bundna till sina rum.