Små barn lär sig att bli manupativa tonåringar

Jag kan tänka mig att barnet lär sig argumentera och diskutera på det sättet.
Tycker man att det är jobbigt, så kanske det är fel sätt, men tycker man att det är bra att barn får lära sig att argumentera för sin sak, och att i bland vinna, och andra gånger förlora, så tror jag det är helt rätt väg att gå. 

Manipulativ och jobbig som tonåring? Ja visst, har man lärt dom hur man gör får man stå sitt kast. 
Jag gillar ungdomar och barn som har förmågan att diskutera på ett bra sätt.

Vilket knäpp sköterska! Barn är också människor med känslor och åsikter. Jag avskyr när människor pratar om mycket små barn som manipulativa. Givetvis ska man sätta gränser men barn ska också få säga sin mening. Ibland kan man kanske kompromissa, i vissa situationer har kanske barnet rätt eller föräldrarna överdriver? Barn vet inte allt som vi vet. De förtjänar en förklaring, inte bara ett "NEJ, så är det för att jag säger det!".
Som jag sa i en tråd igår, det är de barn som inte har föräldrar som är lyhörda som agerar ut när de blir äldre. De behöver uppmärksamhet ovasett om den är negativ eller positiv. Sedan måste man komma ihåg att det också handlar om utveckling. Minns ingen idag hur jävligt det var ibland att vara tonåring? Vet man att man kan komma till sina föräldrar när det krisar oavsett fas och ålder mår man också bättre. Det är tryggt för ett barn att veta att föräldrarna lyssnar och finns där samtidigt som de sätter gränser.
Berättade sköterskan varför hon satte gränsen vid 4 år?

Jag har vägrat att göra som folk har sagt åt mig utan bra argument även som liten, jag hade ingen tonårsrevalt alls. Jag behövde inte revoltera då jag förstod varför reglarna fanns.

Även små barn ska bemötas med respekt, din bvc-sköterska är ute och cyklar...

Mina tonåringar är inte jobbiga och manipulativa. Tvärtom ser jag dem som välförberedda för vuxenvärlden där en viktig egenskap är att kunna resonera och förhandla och att allt inte är svart eller vitt.

Nu när jag själv fick barn frågade jag min pappa om han skulle ha gjort något annorlunda (angående uppfostran). Hans svar var att han skulle ha förklarat mer istället för att säga "för att jag säger det". Manipulation är något annat tycker jag, berättar man varför men fortfarande ser till att det blir av så "vinner" inte barnet något, men kanske förstår det bättre till nästa gång.

Däremot, finns det oärlighet eller oenighet inom familjen så lär sig nog barn snabbt att utnyttja det. Den där klassikern att fråga den andra föräldern om den första säger nej. :)

Tack för intressanta tankar. Gillar att diskutera med sonen. Mins själv när man var tonåring och yngre att det var skittråkigt när en del vuxna inte iddes komma med vettiga förklaringar till saker.

Fast det var ju inte små barn som var manipulativa i TS sammanhang utan tonåringar.

Det intressanta i sammanhanget är ju vad man lägger i begreppet manipulativ . Är en snabbtänkt tonåring som försöker få sin vilja igenom genom skicklig retorik manipulativ ? Är vi inte alla lite småmanipulativa till mans ? Huruvida det är negativt eller inte handlar huvudsakligen ur mitt perspektiv om sammanhanget. Manipulerar tonåringen, eller den vuxne för den delen, på ett sätt som skadar någon annan som att exempelvis medvetet utnyttja någon?

Behandlar man barn med respekt blir de respektfulla tonåringar och så småningom respektfulla vuxna.
Vi har alltid diskuterat och resonerat med våra barn och detta har resulterat i mycket trevliga tonåringar som vet att prata för sin sak men samtidigt inse när någon annans resonemang är bättre.

Så jag anser att de du pratat med har så fel man bara kan ha i sitt resonemang!

Sedan måste jag nog säga att det absolut finns områden som inte är öppna för förhandlingar. Enligt min uppfattning i alla fall. Att göra illa någon annan exempelvis, är inte ett ämne som är förhandlingsbart. Gränsen är absolut, tydlig och gäller omgående och inget som man kan förhandla om eller vänta med till senare.

Fast visst kan man diskutera kring det. I min värld förklarar man och diskuterar kring varför maninte får göra någon annan illa.

Att förklara och förhandla är inte samma saker.

Ja, det kan man göra men det är inte förhandlingsbar. Vi har massor med samtal om hur man beter sig mot någon annan och varför man inte slår och hur man kan hantera en situation på ett bättre sätt, men det är fortfarande inte förhandlingsbart på något vis. Och det är vi tydliga med. Utgår från TS. "Vissa saker bör göras och efter en stund brukar han göra som man ber honom". Vissa saker är för mig inte förhandlingsbart och går inte att vänta ut så att säga. Att efteråt och vi andra tillfällen bör och ska man självklart samtala om det.

Nej, det är det inte. Men i vissa situationer så anser jag inte att det är läge med förklaringar och långa samtal. Om ett barn exempelvis slår ett annat barn och det är argt och frustrerat så brukar det inte vara läge för resonemang och förklaringar i just den stunden. Då är det viktigt att bara sätta en gräns. Man gör inte illa någon annan. Samtalet tar vi när alla har lugnat ner sig. Det är fritt fram att skrika och gorma och att tycka att jag har fel, men förhandlingsbart är det inte.

Äh, barn spelar alltid ut föräldrar gentemot varandra oavsett uppfostran. Knepet är snarare att inte gå på det utan att uppvisa en enad front så att säga.

Ett annat exempel som inte handlar om våldsamheter. Jag tar inga långa samtal eller väntar ut när det handlar om att visa respekt för andras integritet. Min äldsta (4 år) blev bajsnödig igår när i var på väg för att handla. Vi gick då givetvis tillbaka för att gå på toaletten. Yngsta (3 år) var inte så intresserad av detta. Då bar jag med honom. Sa kort och gott att när någon är bajsnödig så går man till toaletten. Jag väntar inte ut att han ska gå balansgång färdigt i ultrarapid. Det skulle vara respektlöst mot mitt äldre barn i den situationen. Jag kan bekräfta lillebrors önskan att gå balansgång, men likt förbaskat kommer jag att ta honom med mig även om han inte vill utan långa diskussioner. Jag förklarar kort varför vi går och så går vi. Prata om varför det är viktigt tar vi under lugnare förhållanden, då någon inte är akut bajsnödig och den andre inte är tvärarg för att han inte fick gå balansgång.

'Du får inte slå någon det gör ont' Är inte så långt att säga. Har man pratat om sånt innan så vet barnet det redan.

Nej, men det var inte riktigt det TS handlade om heller och det var TS jag utgår från.

Och är barnet väl medvetet om det så behöver inte alltid han/hon den förklaringen i samband med att man exempelvis går in och hindrar/bryter. Han/hon behöver bara hjälp med att bryta då ett litet barn inte alltid kan agera utifrån vad de vet är rätt och fel.