Rätt att bestämma vem 17-åringen får umgås med?

"Nja, under vissa omständigheter (specificera vilka!)"
Om barnet umgås med kriminella personer då borde föräldern se över umgänget.

Bestämma o bestämma...jag skulle inte bli så himla lycklig om mina barn umgicks med kriminella personer, knarkare eller dyl.

Dock är det ju svårt att bestämma eftersom ett barn i den åldern ändå skulle göra som den själv ville. Dock skulle jag säga min ärliga mening om vad jag tycker.

Nej, inte om det är en normalt utvecklad 17-åring, som man räknar med ska bli myndig på 18-årsdagen. Däremot kan man ju t ex förbjuda ungen att ta hem kompisen eller begränsa tiden på ett eller annat sätt.

Eller hur. För det är en helt annan sak.

Hade själv flyttat hemifrån, egen ekonomi samt skötte jobb och skola helt självständigt som 17-åring. Hade upplevt det mycket kränkande om någon av mina föräldrar hade börjat blanda sig i vad jag gjorde på den lilla fritid jag hade då jag helt klart räknade mig själv som vuxen då.

Håller med!

Om föräldern försöker förbjuda ungänge med en pojkvän eller kompis som de av oklar anledning inte gillar kommer det med stor sannolikhet ha motsatt effekt. Man kan inte ha koll på ett så stort barn dygnet och barnet kommer antagligen fortsätta träffa personen men inte säga något och ljuga för föräldrarna. I mitt tycke är det bättre att barnet vågar vara öppen med vem det träffar och om det är sexuellt aktivt. Hellre det än att barnet rymmer vid 18-årsdagen eller blir/gör någon gravid och inte berättar det.

Min mor förbjöd mig att träffa min pojkvän när jag var 17, nästan 18. Det hade inte mycket effekt. Jag blev expert på att ljuga och mina tjejkompisar ställde upp och ljög också om min mor ringde dem. Det är inget jag någonsin kommer utsätta min dotter för. 

Och det jävliga är att om man väl har hamnat i en sits där man tvingats bli så bra på att ljuga, så kan det ta lång tid att vänja sig av med den ovanan.

Japp. Nu är situationen med mor min minst sagt ansträngd och hennes förbud på den tiden ligger delvis till grund för detta. Jag har ett filter på allt jag säger till henne och det är inte mycket som kommer igenom det filtret. 

Att förbjuda ungdomar att spendera nätter med sin pojk- eller flickvän är inte heller så smart om man vill begränsa möjligheten till sex. Det går utmärkt att ha sex alla möjliga tider på dygnet på alla möjliga ställen. Bättre då att låta pojkvännen sova över så har man lite koll själv.

Svarade Nja.

Är det kategorin skolka-röka-kröka-pöka som är deras intresse, så är det inget för mina barn-

Har svårt att se mina barn hamna bland såna.

De pluggar, sportar och spelar fiol de flesta timmarna efter skolan
Umgås med kamrater på Filadelfiakyrkans ungdomsverksamheter 

      

Nu kanske jag är opartisk men såhär hade jag resonerat om mina söner var 17 år idag: 

1. Så länge de bor hemma bestämmer jag vilka som får vistas i mitt hem.

2. Jag kommer inte under några omständigheter låta det passera förbi mina ögon om jag ser mina barn umgås med 'aktiva' kriminella. Jag skulle ge min personliga åsikt om vad jag tycker om deras umgänge och prata igenom det hela med mina barn. Jag kan inte förbjuda deras umgänge, men jag skulle försöka begränsa det för att skydda mina barn. Om det är f.d kriminella skulle de få en chans, men jag skulle försöka begränsa umgänget till hemmet för att kunna hålla bättre koll.

3. Jag kommer aldrig förbjuda mina barn att vara med någon så länge det inte kan skada dem. Kriminella är ett exempel på personer som kan skada mina barn, men så länge umgänget sker i hemmet har jag full kontroll. 

Jag vet vad tråden handlar om och jag kommer inte förbjuda mina barn att ha pojkvänner / flickvänner eller kompisar. Men jag kommer heller aldrig utsätta mina barn för fara vilket innebär att jag gärna träffar kompisen och bildar min egen uppfattning om denne, för att veta om jag måste ha extra koll. Om någon skulle komma in i mitt hem med 3 påsar sprit och fara ut med mitt barn så skulle jag försöka stoppa det. Jag är av den sorten att jag anser att det är värre att barnen super skallen av sig än att barnen sitter på sitt rum och surar på mig i en dag.

Fast mina åsikter kan ju faktiskt ändras på 17 år det vet man ju aldrig..
Jag är ju bara 17 själv idag men så önskar jag att mina föräldrar hade gjort om jag bodde hemma, och det gjorde dem tills den dag jag flyttade ut.

Nej jag skulle aldrig begränsa vem man umgås med oavsett ålder. Tycker jag att sällskapet är olämpligt försöker jag diskret att påverka, men förbud leder ju aldrig till nåt bra så det aktar vi oss för i vår familj.