Barnets rätt till sin förälder

Hon var under året när föräldrarna separerade och pappan själv säger att han är känslokall. Känslorna finns 3 meter bort från honom och det är inget man visar för andra. Det gäller ALLA känslor. Min kompis har gått vidare med sitt liv och hyser inget agg mot pappan.
Han kan inte förstå att dottern kanske känner sig ledsen/bortvald för att han inte hör av sig utöver umgänget utan det ska en soc-tant behöva förklara för honom.

Om det är elakt att tvinga barnet att sitta vid matborden under konstat tjat om att hon ska äta samtidigt som hon är ledsen och har en stor klump i halsen (troligtvis ångest) som gör att hon inte kan svälja och att pappan bara säger att det är fel på henne och att hon borde uppsöka läkare;  är elakt så svar ja.  I mina ögon klassar jag det som psykisk misshandel

Om det är dumt att bli arg på barnet för att hon gör fel när hon gör sina läxor. - svar ja
Man ska stötta och förklara men inte bli arg och skälla på barnet. 

Om det är dumt att släppa barnet (4år och uppåt) utan tillsyn på event med ca: 25000 besökare medan man själv jobbar - svar ja 

en olycka händer jäkligt lätt och att inte se barnet på hela dagen när det är så mycket folk är som att släppa en 4 åring lös på valfri nöjespark under högsäsong och tro att den klarar det själv.  

Han låter inte som en perfekt förälder men sanningen är att många föräldrar tjatar om att man ska sitta vid matbordet, att läxor ska göras rätt och skäller när barnet gör något galet. Hon är inte 4 år utan 9, och vad som hände förut verkar mamman inte alls ha släppt eftersom hans misstag tas upp än idag.

Du skriver att det finns läkarutlåtande att barnet inte mår bra. Hur menar du då? Vilken typ av läkare har skrivit vad?

Fast skulle du släppa en 4åring på Liseberg/valfri nöjes eller djurpark under högsäsong och själv sätta dig och jobba vid ett av chokladhjulen? Dvs du har ingen aning om vart barnet är utan ni äter frukost ihop och sen låter du henne springa fritt på Liseberg utan tillsyn hela dagen. Det är nämligen ungefär det Pappan har gjort sen barnet var 4 år gammalt, dvs han har gjort det i 5 år.

Det med maten var mer än bara vanligt tjat, sen är det en viss skillnad på att tjata, påminna och att göra det på ett sätt som barnet mår dåligt av.

Vet inte om det finns något på papper, däremot trodde distriktsläkaren att alla symptom barnet uppvisade var psykosomatiska

Är det så att mamman är genuint orolig, är det hennes uppgift att försöka göra nåt åt det. Alla har ett föräldraansvar. 

Jag undrar hur mycket mamman och omgivningen där har påverkat flickan i sitt tycke om pappan... DET är verkligen vidrigt i mina ögon..

Mamman har ringt: Familjecentral och varit på flertalet möten där, skolkuratorn är inkopplad, familjerätten är inkopplad. Hon har varit hos läkare med tanke på värken och det magonda för att se så det inte är tex: växtvärk eller något annat fel. Vad mer tycker du att hon skulle göra?

Min kompis är väldigt noga med att inte säga saker inför barnet om hennes pappa utan tar sånt när barnet är i skolan eller när det sover. Om flickan undrar över något förklarar mamman att det hade varit samma sak om flickan bott hos pappan som det är nu när hon bor hos mamman eller att det är så för barn över lag.

När det har varit möten så har mamman fått prata med dom berörda personerna enskilt just för att barnet inte ska höra. Dessutom är hon väldigt saklig och kommer inte med massa falska anklagelser.
Så att du nu tycker att hon påverkar på ett dåligt sätt, då har du verkligen bra mycket mera information än mig.   

Men då får barnet ha haft en rättså tät kontakt med läkaren om denne påtalar att symtomen är psykosomatiska. Det är inte nåt en läkare bara kan slänga ur sig. 
Även Bvc har ett ansvar i att vara uppmärksamma på hur barnet mår. Är det så att barnet far illa hos sin pappa så är det mammans uppgift att ställa in umgängena.
Jag tycker det känns lite vagt då både läkare, bvcpersonal och skola har en skyldighet att anmäla oro för 
barnet. 

Är det så att mamman är genuint orolig, är det hennes uppgift att försöka göra nåt åt det. Alla har ett föräldraansvar. 

BVC försvinner ur barnens liv när de börjar sexårs.

Jag undrar hur mycket mamman och omgivningen där har påverkat flickan i sitt tycke om pappan... DET är verkligen vidrigt i mina ögon..

Varför är det alltid tal om att mamman PÅVERKAR barnet att känna på ett visst sätt????
Fått höra det 1000 ggr här på fl senaste tiden och jag kan inte förstå varför första tanken är att mamman manipulerar barnet till att hata sin pappa och det är ALLTID mamman som får detta skit på sig, aldrig pappan för det är bara förbannat synd om honom.

Vem är det som har flyttat 35 mil bort?

Rätta mig om jag har fel men är det inte barnets rätt att träffa sin andra förälder genom umgänge om föräldrarna inte bor ihop( långt avstånd) och inte den andra förälderns rätt att träffa sitt barn. 

Har nämligen en kompis som är separerad och pappan till hennes dotter anser att det är HAN och HANS rätt. HAN SKA HA barnet si och så och flickan som inte mår bra orkar inte med det umgänget som pappan SKA HA. Pappan inser inte att hon inte mår bra trots läkarutlåtande, samtal på familjecentral mm.

Mamman ifråga vill att det ska finnas ett umgänge men inte det som är idag då det inte fungerar.