• Anonym (Fredd)

    Hon vill inte vara intim alls

    Jag är en kille på 32 år och har varit ihopa med min sambo i ca 3 år (sambo i 2år).
    Vi har inga barn och allt funkar bra och vi trivs bra med varandra, förutom när det gäller sexet.

    De första månaderna av vårt förhållande var det helt annorlunda, hon tog nästan mer initiativ än jag gjorde och tyckte om sexet jättemycket, vi hade ett superbra sexliv.

    Efter ett par månader avtog det och efter ca 6 månader så slutade hon ta initiativet helt.

    Då hade vi sex med ca 2 veckors mellanrum i snitt. Det var alltid jag som fick pusha på för att vi skulle ha det, men sexet var ändå helt ok.

    Men det blev sakta sämre och sämre.
    Hon tyckte att det var jobbigt, för att hon tyckte att jag tjatade på henne och jag tyckte att det var jobbigt för att hon aldrig ville ha sex med mig.
    Det blev mer och mer att hon "gick med på det".

    Jag testade någon gång att inte nämna sex på 3-4 veckor för att se om det skulle hjälpa, men det gjorde ingen skillnad.

    För lite över ett halvår sedan så testade vi att gå till en sexteraput 6-7 gånger.
    Han tyckte att det verkade som min sambo inte hade någon sexdrift förutom när hon var nyförälskad.
    Sen i.o.m att jag måde dåligt över att hon aldrig hade någon lust för mig så fick jag lite känslan att han tyckte att vi skulle fundera på om vi skulle vara ihopa utan att han sa det rakt ut.

    Efter det så bestämde vi oss för att vi skulle se hur det blev om hon slutade att ta p-piller.
    Detta var för ca 3 månader sedan och hon har fått mens en gång sedan dess, men det inte gjort någon skillnad alls på hennes sexlust än sålänge..

    Vi har testat L-argiplex (innan hon slutade ta p-piller), det gjorde heller ingen skillnad.
    Ett tag kollade vi lite på porrfilm för att få igång henne och det hjälpte lite, men nu vill hon inte det längre.

    Det är inte bara sex hon är emot, utan allt som är intimare  än att gosa med kläder på.
    Hon tycker att det har med sex att göra, så det blir jobbigt det med.
    Så förslag från mig om att vi bara ska ligga nakna och smekas går heller inte.
    Hon tar heller aldrig några initiativ till kyssar.
    Hon har alltså inte ens någon vilja att försöka bli upphetsad. Men hon vill juh försöka lösa problmet, bl.a därför hon slutade med p-pillerna.
    Vi har pratat väldigt mycket om detta, så hon vet precis hur jag känner.

    Nu har jag sagt att jag inte vill ha sex med henne förrän hon vill ha sex med mig och ta lite initiativ eftersom jag inte tycker att det ger någon, så nu vi har inte haft sex på ca 8 veckor.

    Hon säger att hon älskar mig men att sex inte är viktigt för henne. Stabilitet och trygghet är sånt som är viktigt för henne. Hon har diskuterat detta med sina kompisar, som tycker att det är lite konstigt att jag hänger upp mig så mycket på sexet när allt annat är bra.

    Det har varit likadant i hennes tidigare långa förhållande, då har det varit hon som har gjort slut och hon har trott att den uteblivna sexlusten har berott på hennes bristande känslor för dem.

    Jag kan inte tänka mig att gå resten av mitt liv utan att ha sex med någon som vill har någon lust för mig.
    Detta tar jättemycket energi från mig och jag tappar lite av livsglädjen.

    Jag tycker själv att jag är ganska "normal" när det gäller sexdrift. Hade jag fått bestämma så hade jag tyckt 1-2 gånger i veckan varit lagom kanske, men framförallt att hon tar lite initiativ och att hon vill ha sex med.

    Så nu undrar jag om någon har varit i liknande situation och lyckas vända det?
    Kanske med naturpreparat, kanske tar det längre tid efter man slutat p-piller?

    Alla tips är också välkommna.

    Hoppas att någon tar sig tid att svara, det hade uppskattats väldigt mycket.

  • Svar på tråden Hon vill inte vara intim alls
  • Anonym (Som man sår...)
    Anonym (och lättad) skrev 2014-08-30 15:11:56 följande:

    För det mesta var det så att han frågade om jag ville ha sex var och varannan dag, tills jag kände mig tvungen att ställa upp. Efter det kanske han inte sa något på en vecka ungefär, sedan började han fråga igen, trots att han visste att jag inte ville.

    Att han frågade tills jag gav mig ser jag som tjat. Där emellan ältade han varför jag inte ville ha sex.

    Vad jag har lärt mig av detta är att aldrig ställa upp på sex, för "husfridens skull" eller för att slippa bli tjatad på eller av någon annan anledning överhuvud taget. Man mår bara ännu sämre och det blir helt omöjligt att förknippa sex med något positivt.

    Vi borde ha gjort slut långt innan hela sex-grejen blev så infekterad. Han borde ha gjort slut för att han skulle slippa må dåligt över att jag inte ville ligga med honom, istället för att tjata och pressa mig till det. Jag borde gjort slut för slippa ha ständig ångest över att bli pressad till något jag inte ville. Jag borde ha förstått mycket tidigare att sexlusten aldrig mer skulle komma tillbaka i förhållandet, särskilt inte med allt tjat och alla anklagelser.

    Till sist insåg vi båda två att förhållandet inte gick att rädda, men jag var nog den som gav upp först. Han försökte in i det sista "tvinga" fram en sexlust som för länge sedan dött, han trodde det skulle ske något sort mirakel..


    För mig är det ett mysterium att man ens blir ihop om man känner så. Vill man inte ha sex med mannen så finns det väl ingen anledning att ha ett förhållande från början.
  • Anonym (Som man sår...)
    Anonym (och lättad) skrev 2014-08-30 15:11:56 följande:

    För det mesta var det så att han frågade om jag ville ha sex var och varannan dag, tills jag kände mig tvungen att ställa upp. Efter det kanske han inte sa något på en vecka ungefär, sedan började han fråga igen, trots att han visste att jag inte ville.

    Att han frågade tills jag gav mig ser jag som tjat. Där emellan ältade han varför jag inte ville ha sex.

    Vad jag har lärt mig av detta är att aldrig ställa upp på sex, för "husfridens skull" eller för att slippa bli tjatad på eller av någon annan anledning överhuvud taget. Man mår bara ännu sämre och det blir helt omöjligt att förknippa sex med något positivt.

    Vi borde ha gjort slut långt innan hela sex-grejen blev så infekterad. Han borde ha gjort slut för att han skulle slippa må dåligt över att jag inte ville ligga med honom, istället för att tjata och pressa mig till det. Jag borde gjort slut för slippa ha ständig ångest över att bli pressad till något jag inte ville. Jag borde ha förstått mycket tidigare att sexlusten aldrig mer skulle komma tillbaka i förhållandet, särskilt inte med allt tjat och alla anklagelser.

    Till sist insåg vi båda två att förhållandet inte gick att rädda, men jag var nog den som gav upp först. Han försökte in i det sista "tvinga" fram en sexlust som för länge sedan dött, han trodde det skulle ske något sort mirakel..


    Själv skuller jag nog byta ihop och gråta av lycka och sorg om en partner tjatade om sex. Jag skulle vara glad för att denne ville och kännde attraktion för mig. Man kan ju bara inte älska en människa om man stör sig på att den vill ligga med en ofta. Ok att man inte vill varje gång men då skulle jag säga: Du är underbar och fin min kära men jag kan intebara inte nu. Det skulle inte vara ofta jag sa nej eftersom jag tycker det är skönt och trevligt med sex.
  • Anonym (Som man sår...)
    Anonym (och lättad) skrev 2014-08-30 15:11:56 följande:

    För det mesta var det så att han frågade om jag ville ha sex var och varannan dag, tills jag kände mig tvungen att ställa upp. Efter det kanske han inte sa något på en vecka ungefär, sedan började han fråga igen, trots att han visste att jag inte ville.

    Att han frågade tills jag gav mig ser jag som tjat. Där emellan ältade han varför jag inte ville ha sex.

    Vad jag har lärt mig av detta är att aldrig ställa upp på sex, för "husfridens skull" eller för att slippa bli tjatad på eller av någon annan anledning överhuvud taget. Man mår bara ännu sämre och det blir helt omöjligt att förknippa sex med något positivt.

    Vi borde ha gjort slut långt innan hela sex-grejen blev så infekterad. Han borde ha gjort slut för att han skulle slippa må dåligt över att jag inte ville ligga med honom, istället för att tjata och pressa mig till det. Jag borde gjort slut för slippa ha ständig ångest över att bli pressad till något jag inte ville. Jag borde ha förstått mycket tidigare att sexlusten aldrig mer skulle komma tillbaka i förhållandet, särskilt inte med allt tjat och alla anklagelser.

    Till sist insåg vi båda två att förhållandet inte gick att rädda, men jag var nog den som gav upp först. Han försökte in i det sista "tvinga" fram en sexlust som för länge sedan dött, han trodde det skulle ske något sort mirakel..


    Själv skuller jag nog byta ihop och gråta av lycka och sorg om en partner tjatade om sex. Jag skulle vara glad för att denne ville och kännde attraktion för mig. Man kan ju bara inte älska en människa om man stör sig på att den vill ligga med en ofta. Ok att man inte vill varje gång men då skulle jag säga: Du är underbar och fin min kära men jag kan intebara inte nu. Det skulle inte vara ofta jag sa nej eftersom jag tycker det är skönt och trevligt med sex.
  • Anonym (P)
    Anonym (och lättad) skrev 2014-08-30 15:11:56 följande:
    För det mesta var det så att han frågade om jag ville ha sex var och varannan dag, tills jag kände mig tvungen att ställa upp. Efter det kanske han inte sa något på en vecka ungefär, sedan började han fråga igen, trots att han visste att jag inte ville.

    Att han frågade tills jag gav mig ser jag som tjat. Där emellan ältade han varför jag inte ville ha sex.

    Vad jag har lärt mig av detta är att aldrig ställa upp på sex, för "husfridens skull" eller för att slippa bli tjatad på eller av någon annan anledning överhuvud taget. Man mår bara ännu sämre och det blir helt omöjligt att förknippa sex med något positivt.

    Vi borde ha gjort slut långt innan hela sex-grejen blev så infekterad. Han borde ha gjort slut för att han skulle slippa må dåligt över att jag inte ville ligga med honom, istället för att tjata och pressa mig till det. Jag borde gjort slut för slippa ha ständig ångest över att bli pressad till något jag inte ville. Jag borde ha förstått mycket tidigare att sexlusten aldrig mer skulle komma tillbaka i förhållandet, särskilt inte med allt tjat och alla anklagelser.

    Till sist insåg vi båda två att förhållandet inte gick att rädda, men jag var nog den som gav upp först. Han försökte in i det sista "tvinga" fram en sexlust som för länge sedan dött, han trodde det skulle ske något sort mirakel..
    Du älskade honom inte och på det sättet inte hade någon sexlust. Att han tjatade var nog ditt sätt att uppfatta honom. Förmodligen var han helt "normal". Du skriver att din sexlust kom tillbaka direkt efter ni hade gjort slut - ja det styrker ju bara det hela. TS skriver ju också att han gav upp sexet över 8 veckor utan att du tog initiativet att hitta tillbaka. Klart som fan man tröttnar och antingen avslutar man förhållandet eller försöka lappa ihop det. Han trodde väl på er och ville försöka medan du var feg och inte erkände att dina känslor var över.

    Nu sitter är det du som är på FL och skriver om ditt ex och hans tidigare flickvänner som du påstår inte ville ha sex med honom.  Och hans framtida flickvän får utstå tjat osv visar att ju inte så speciell bra sida av dig själv - ger ju bara mer sympati till ditt ex (ts) än dig faktiskt. 
  • Anonym (näej!)

    Jag har ALDRIG förstått mig på tjejer som KRÄVER att mannen i förhållandet ska leva i celibat för att de själva inte längre vill ha sex...hur fan kan man vara så ego??? USCH!! Japp jag är tjej!

  • Argbiggan999
    Anonym (Som man sår...) skrev 2014-08-31 00:05:03 följande:
    För mig är det ett mysterium att man ens blir ihop om man känner så. Vill man inte ha sex med mannen så finns det väl ingen anledning att ha ett förhållande från början.
    Om du läser trådstarten så hade vi massor av sex i början de första 4-5 månaderna, jag hade massor av lust och var jättekär i honom. Sedan började lusten avta trots att jag fortfarande var jättekär i honom. Jag vet inte varför det blev så och som jag skrev i mitt långa inlägg  så ville jag verkligen att lusten skulle komma tillbaka, men att han började älta och tjata gjorde att det till sist inte fanns en chans till att den skulle kunna komma tillbaka. Jag blev helt kvävd.
  • Anonym (och lättad)
    Anonym (näej!) skrev 2014-08-31 16:59:04 följande:

    Jag har ALDRIG förstått mig på tjejer som KRÄVER att mannen i förhållandet ska leva i celibat för att de själva inte längre vill ha sex...hur fan kan man vara så ego??? USCH!! Japp jag är tjej!


    Om du hade läst mina inlägg (vilket du borde innan du svarade) så hade du sett att jag skrivit att jag sa att han fick ha sex med andra om han ville, men det ville han inte. Han var dessutom helt fri att göra slut precis när han ville. Ändå stannade han..

    Så jag krävde ALDRIG att han skulle leva i celibat. Herregud..
  • Anonym (och lättad)
    Argbiggan999 skrev 2014-09-01 21:15:09 följande:
    Om du läser trådstarten så hade vi massor av sex i början de första 4-5 månaderna, jag hade massor av lust och var jättekär i honom. Sedan började lusten avta trots att jag fortfarande var jättekär i honom. Jag vet inte varför det blev så och som jag skrev i mitt långa inlägg  så ville jag verkligen att lusten skulle komma tillbaka, men att han började älta och tjata gjorde att det till sist inte fanns en chans till att den skulle kunna komma tillbaka. Jag blev helt kvävd.
    Detta är från Anonym (och lättad)
  • Anonym (och lättad)
    Anonym (P) skrev 2014-08-31 16:47:26 följande:
    Du älskade honom inte och på det sättet inte hade någon sexlust. Att han tjatade var nog ditt sätt att uppfatta honom. Förmodligen var han helt "normal". Du skriver att din sexlust kom tillbaka direkt efter ni hade gjort slut - ja det styrker ju bara det hela. TS skriver ju också att han gav upp sexet över 8 veckor utan att du tog initiativet att hitta tillbaka. Klart som fan man tröttnar och antingen avslutar man förhållandet eller försöka lappa ihop det. Han trodde väl på er och ville försöka medan du var feg och inte erkände att dina känslor var över.

    Nu sitter är det du som är på FL och skriver om ditt ex och hans tidigare flickvänner som du påstår inte ville ha sex med honom.  Och hans framtida flickvän får utstå tjat osv visar att ju inte så speciell bra sida av dig själv - ger ju bara mer sympati till ditt ex (ts) än dig faktiskt. 
    Konstigt att du tror dig veta att jag inte älskade honom.. var du där? I mitt huvud?

    Det är inte så svart eller vitt att brist på sexlust betyder att man inte älskar någon. Jag älskade honom ända fram till möjligtvis de 1-2 sista månaderna av förhållandet. Jag ville att sexlusten skulle komma tillbaka när det försvann, men hans tjatande och ältande tog till sist död på det också.

    Jag är inte här för att få sympatier. Han berättade själv att hans ex inte ville ligga med honom. Han är en oerhört needy, klängig, svartsjuk och gnällig person vilket är fruktansvärt oattraktivt, han var inte så i början men jag misstänker att detta förmodligen blev jobbigt även för hans ex.
  • Anonym (och lättad)
    cirkusmusen skrev 2014-09-01 22:05:06 följande:

    Anonym (och lättad)

    Hur hittade du tråden?


    Vi var ju fortfarande tillsammans när han skrev tråden, han visade mig tråden så att jag också kunde gå in och läsa svaren. För ett par veckor sedan slog det mig att tråden fanns här på FL om man bläddrade bakåt. Många verkar ju ha samma problem..
  • Anonym (Som man sår...)
    Argbiggan999 skrev 2014-09-01 21:15:09 följande:
    Om du läser trådstarten så hade vi massor av sex i början de första 4-5 månaderna, jag hade massor av lust och var jättekär i honom. Sedan började lusten avta trots att jag fortfarande var jättekär i honom. Jag vet inte varför det blev så och som jag skrev i mitt långa inlägg  så ville jag verkligen att lusten skulle komma tillbaka, men att han började älta och tjata gjorde att det till sist inte fanns en chans till att den skulle kunna komma tillbaka. Jag blev helt kvävd.
    Jo jag har noterat detta men jag förstår det bara inte. Jag upplever exakt samma sak men tjatar inte särskilt mycket om det.
    Frågan kommer förstås upp med min längtan ibland och jag kan heller inte begripa varför man inte kan prata om det.
    För mig är kärleken till en partner synonym med sexlust men däremot så är givetvis vänskapens kärlek annorlunda och den finns ju även till min partner.

    Rent konkret kan man lika gärna bo ihop med vilken vän/väninna som helst om man ändå inte vill ha sex med denna.
    Tappar man plötsligt känslorna så finns det alltid en orsak och det handlar garanterat inte enbart om att den ene tjatar för att han/hon inte får sex. Då finns det mer att reda ut eller så bär man på djupare störningar där man omedvetet vill straffa människor som kommer en för nära eller något annat. Det där om att straffa var bara ett exempel taget ur luften så se det inte som en beskrivning av dig.

    Vare sig man vill det eller inte så besitter den som säger nej till närhet i en relation den huvudsakliga makten i relationen. Den som saknar närheten hamnar i ett underläge där han/hon känner sig oälskad och maktlös.Har man då barn och hus ihop plus känslorna så är det en förbaskat svår situation.

    Ärligt så tror jag att vissa har sexlust i början men tappar den när någon kommer dem för känslomässigt nära och att det då faktiskt är frågan om ett psykiskt problem som man bör med sig från uppväxten. Är man biologiskt asexuell så känner man ingen lust i början när man inte känner varandra heller.
    Förväntar man sig att partnern bara ska vara tyst och snällt vänta några månader eller år tills man behagar få lust så bör man nog fundera på om det är ett problem som ligger hos en själv.

    Det kan förstås vara jobbigt att ha en översexuell partner men det vet jag av erfarenhet att människor som inte är kan hantera. Då blir det nej ibland och ja ibland punkt.
    Jag har legat med sådana och haft lust ibland och ibland bara för att den andra njuter och blir nöjd. Jag har inte spytt av det.
  • Anonym (och lättad)
    Anonym (Som man sår...) skrev 2014-09-02 19:05:24 följande:
    Jo jag har noterat detta men jag förstår det bara inte. Jag upplever exakt samma sak men tjatar inte särskilt mycket om det.
    Frågan kommer förstås upp med min längtan ibland och jag kan heller inte begripa varför man inte kan prata om det.
    För mig är kärleken till en partner synonym med sexlust men däremot så är givetvis vänskapens kärlek annorlunda och den finns ju även till min partner.

    Rent konkret kan man lika gärna bo ihop med vilken vän/väninna som helst om man ändå inte vill ha sex med denna.
    Tappar man plötsligt känslorna så finns det alltid en orsak och det handlar garanterat inte enbart om att den ene tjatar för att han/hon inte får sex. Då finns det mer att reda ut eller så bär man på djupare störningar där man omedvetet vill straffa människor som kommer en för nära eller något annat. Det där om att straffa var bara ett exempel taget ur luften så se det inte som en beskrivning av dig.

    Vare sig man vill det eller inte så besitter den som säger nej till närhet i en relation den huvudsakliga makten i relationen. Den som saknar närheten hamnar i ett underläge där han/hon känner sig oälskad och maktlös.Har man då barn och hus ihop plus känslorna så är det en förbaskat svår situation.

    Ärligt så tror jag att vissa har sexlust i början men tappar den när någon kommer dem för känslomässigt nära och att det då faktiskt är frågan om ett psykiskt problem som man bör med sig från uppväxten. Är man biologiskt asexuell så känner man ingen lust i början när man inte känner varandra heller.
    Förväntar man sig att partnern bara ska vara tyst och snällt vänta några månader eller år tills man behagar få lust så bör man nog fundera på om det är ett problem som ligger hos en själv.

    Det kan förstås vara jobbigt att ha en översexuell partner men det vet jag av erfarenhet att människor som inte är kan hantera. Då blir det nej ibland och ja ibland punkt.
    Jag har legat med sådana och haft lust ibland och ibland bara för att den andra njuter och blir nöjd. Jag har inte spytt av det.
    Människor är ju olika - du kan inte förstå hur man kan tappa sexlusten med någon man fortfarande har starka känslor för - jag kan inte förstå hur man kan tycka det är ok att ha sex med någon som inte vill, som man pressat till att ställa upp (som TS gjorde).

    Jag kommer inte skriva mer om mitt och TS förhållande förutom att åter igen konstatera att vi borde gjort slut betydligt tidigare. Har man hamnat i ett sådant dödläge är det oerhört svårt att vända det. Allt annat i vårt förhållande var jättebra men sexbiten stjälpte allt. Sen älskade jag honom och var oerhört besviken för vi hade planerat en framtid ihop, och så föll allt på detta.

    Jag förstår att det är betydligt svårare när man sitter med hus och barn, men mår man dåligt i ett förhållande så får man väl värdera vad som är viktigast.

    Sen beklagar jag att du är i den situationen. Det är inte kul för någon. Hoppas ni hittar en lösning så att båda kan må bra.

    Sen är monogami kanske inte den ideala lösningen för alla. Även om man älskar någon och delar sitt liv med dem så kan jag tycka att det kanske inte är rimlig att man resten av livet endast ska ligga med en och samma person. Det är väl inte så konstigt att det kan bli trist.. Vi är ju matade sedan barnsben att tvåsamheten är det finaste som finns och att det är det vi ska eftersträva. Inte konstigt att många par försöker rädda hopplöst sjunkande skepp trots att de borde gått skilda vägar för länge sedan.
  • Anonym (Som man sår...)
    Anonym (och lättad) skrev 2014-09-02 23:59:47 följande:
    Människor är ju olika - du kan inte förstå hur man kan tappa sexlusten med någon man fortfarande har starka känslor för - jag kan inte förstå hur man kan tycka det är ok att ha sex med någon som inte vill, som man pressat till att ställa upp (som TS gjorde).

    Jag kommer inte skriva mer om mitt och TS förhållande förutom att åter igen konstatera att vi borde gjort slut betydligt tidigare. Har man hamnat i ett sådant dödläge är det oerhört svårt att vända det. Allt annat i vårt förhållande var jättebra men sexbiten stjälpte allt. Sen älskade jag honom och var oerhört besviken för vi hade planerat en framtid ihop, och så föll allt på detta.

    Jag förstår att det är betydligt svårare när man sitter med hus och barn, men mår man dåligt i ett förhållande så får man väl värdera vad som är viktigast.

    Sen beklagar jag att du är i den situationen. Det är inte kul för någon. Hoppas ni hittar en lösning så att båda kan må bra.

    Sen är monogami kanske inte den ideala lösningen för alla. Även om man älskar någon och delar sitt liv med dem så kan jag tycka att det kanske inte är rimlig att man resten av livet endast ska ligga med en och samma person. Det är väl inte så konstigt att det kan bli trist.. Vi är ju matade sedan barnsben att tvåsamheten är det finaste som finns och att det är det vi ska eftersträva. Inte konstigt att många par försöker rädda hopplöst sjunkande skepp trots att de borde gått skilda vägar för länge sedan.
    Mhm ok då förstår jag hur du resonerar. tack tack
Svar på tråden Hon vill inte vara intim alls