2,5-åring arg när hon ska hem från kompis, vad göra?

hon kanske känner sig ensam och vill ha någon att leka med.. 

försök med att vara lite gosiga eller hur man säger det.. (ex om du gör det här så får du något som du förtjänar för du har varit duktig eller något liknande..) tills hon vänjer sig..

försök o låta han leka hos er istället för hon drar ditt kolla om det är likadant..
 försök fråga henne om det finns något specielt där som gör henne trygg och vill inte komma hem 

Det blir samma sak när de leker här. Hon blir arg när han går och skriker tills hon kräks :(. 

Skillnaden hos grannarna är att deras son inte har några direkta regler utan får hoppa på bord och i soffan och slå sin mamma utan att några konsekvenser. De bara skriker och gapar på honom men tar inte ner honom från t ex bord. Vår dotter gör inte samma sak där men jag vet att hon tycker att det är roligt att titta på honom när han gör bus. Ett annat problem är att hon försöker göra samma saker som honom när hon kommer hem. 

Vi gosar väldigt mycket med vår dotter och jag tror inte att det är att hon känner sig otrygg hemma utan mer att hon uppskattar "showen" där.

Det är säkert så att hon vill leka med en kompis när hon kommer hem från förskolan men hon måste ju någon gång lära sig att hon inte kan skrika tills hon kräks varje gång hon behöver säga hejdå till honom. Hon har även svårt för andra avslut som att gå hem från andra kompisar eller djurparken och liknande men det blir inte riktigt så illa som med grannpojken.

Är det för mycket begärt att hon ska kunna acceptera att de måste säga hejdå ibland och gå var och en till sitt hem? När lär sig barn kontrollera sin ilska? Hon är väldigt verbal så jag kanske luras och tror att hon förstår mer än vad hon gör egentligen ....

 

eftersom jag själv har nyfödd dotter på 19 dagar vet jag inte lika mycket om barn som du kanske men jag har min systrars barn de var likadan  och en av mina systrar testade med att göra upp en god och ond lista som barnet fick kolla igenom varje dag det som var bra fick hon/han en stjärna för när de har samlat en vis del så fick de något present eller det de önskade sig på köpet som man säger och det funkade lite i taget och det började gå bra. 

de brukade till o med tävla om det goda de gör barnen mellan sig då ....

det e kanske mer som du säger att hon älskar showen där men ett barn måste lära sig det kan ta tid för visa och andra kan de lära sig snabbt och det beror på vad man lägger fram för regler  

Men snälla...barnet är 2,5 år och har ett alldeles normalt beteende för sin ålder.
Googla på barns utveckling innan du hittar på konsekvenser och "straff"!

Mitt yngsta barn är 2 år och 4 månader. Idag, när jag kom hem från jobbet, lekte han och hans storebror med grannpojken i grannens trädgård. När det var dags att gå hem, blev min yngste helt förtvivlad och alldeles rosenrasande. Han hade ju jättekul. Han lever i nuet och har ännu inte förmågan att inse att han kan leka med grannpojken igen i morgon eller i övermorgon, att det inte är the end of the world att de inte kan fortsätta leken just nu. Den insikten kan han få endast genom erfarenhet, så därför kommer han att få fortsätta leka med grannpojken även om han blir arg, när det är dags att gå hem.

Alltså, vår dotter är 3,5 år och har jättesvårt att bryta roliga saker, hon vill aldrig åka hem, det är liksom alltid för roligt att göra saker, oavsett om det är att åka bilen till återvinningsstationen eller vara i lekparken eller på besök hos familj och vänner osv.

Och vi utgår från att det här är åldersrelaterat och kommer bli bättre så småningom även om det är rätt jobbigt nu. Men jag hade aldrig någonsin trott att en 2,5-åring skulle klara av att förstå, acceptera och hantera sådant.

Ok, men hur hanterar ni det när barnen blir så förtvivlade? Vår dotter kräks ju också när hon blir väldigt arg eller ledsen och det gör det extra jobbigt. Det känns ju inte som att det är värt att leka 30 minuter om det är katastrof i över en timma därefter.

Om ett halvår kommer det att vara betydligt lugnare . Min yngsta har precis fyllt 3 år.......många saker är lugnare vid 3 än 2-2,5 .

Han är också verbal......men en känslomänniska. Storebror är och har alltid varit mer.....tja, rationell i sitt förhållningssätt. Barn är olika, men mellan 2-3 så har de det besvärligt med sig själva och det får olika uttryck för olika barn.

Det tips jag kan ge är sådant du med största sannolikhet redan gör. Förbereda och vara övertydlig så att det inte finns ett uns av överraskelse. Inte "anklaga" barnet eller bli arg för att han/hon blir frustrerad och får tokspel hur ologiskt det än verkar ur vuxenperspektiv. Göra något lite speciellt som kan locka under hemgången - leta sniglar, gå en hemlig stig genom buskar, rida på ryggen och leka rida på.....(valfritt djur), ja vad som nu kan tänkas intressera din dotter.

Det är såklart jobbigt om hon kräks, men att ett barn blir väldigt arg eller ledsen är normalt.
Ilska är inte farligt. Man behöver inte bli rädd när ens barn blir arg eller jätteledsen. 
 
Jag hanterar min 2,5-årings ilska med att pussa, trösta och hålla om. Om det går. Om han inte vill ha tröst så skriker han tills "det går över" och sedan är det bra igen. 

Klart att det är värt att leka!
Tänk om barnet skulle bli argt varje gång det ska äta, inte slutar man ge det mat.   

Jag tror att det skulle underlätta enormt om ni faktiskt tillät henne att vara arg och ledsen, visade att det var ok istället för att försöka förbjuda henne att ha känslor! Bekräfta det hon känner, och håll om, trösta etc om hon behöver det och visa att ni finns där för det är det hon behöver. Inte en massa straff och konsekvenser! Hon klarar helt enkelt inte av att lugna sig själv, och anledningen till att det blir så här illa varje gång är ju för att hon inte får den hjälpen att lugna sig från er heller.

Hon har fått all hjälp vi kommit på när hon fått sina utbrott och vi har sagt att det är ok att vara arg och ledsen men att man inte får slå osv ändå. Vi har suttit och vaggat henne tills hon somnat av utmattning av all gråt men ibland får vi inte röra henne och då står hon bara och skriker. Svårt att veta vad man skall göra då när allt man gör anses fel av dottern. Jag hoppas att det lugnar sig snart! Jag tror i alla fall att hon måste äta och dricka hemma innan hon går och leker för annars blir humöret ännu värre.

Hon är i trotsåldern och beter sig normalt! Visa att ni bryr er om henne FAST hon gör såhär och visa bara lugnt och tydligt att det är dags att gå hem. Isolera henne inte för att hon gör så här. Detta tyder bara på att hon utvecklas helt normalt. Ge henne en kram när hon lugnat ner sig lite, det brukar jag gör amed min trotsiga pojke för att visa att det är ok. Fast det är svårt ibland och man blir gaaalen;)

Ni gör alldeles rätt anser jag. och bra tänkt med mat innan lek