Hur mycket ansvar tar ni över era bonusbarn?

Inte om hunden är din sambos heller ? :)

Ett barn har en mamma och en pappa (förhoppningsvis) och att printa in det här med bonusmamma/bonuspappa tycker jag är lite onödigt. Man är sitt namn, pappas/mammas flickvän/pojkvän,sambo eller vad man nu är. Jag är tillsammans med en man som har en fyraårig dotter som jag självklart hjälper till med när det behövs och för att jag vill. Vill jag inte så förstår han. Men vi kallar inte mig bonusmamma. Inte ens mig och sambon emellan. Hans exfru däremot har verkligen printat in att hennes nya är bonuspappa och jag tycker det är onödigt. Barnet har redan en pappa. Visst kan man dela ansvar men du behöver inte ha den titeln. Och jag tror att den faktiskt sårar i vissa fall när barnet kommer och titulerar personen i fråga som bonuspappa. Jag vet att hon skulle bli galen om vi sa att jag var bonusmamma. Och vad gäller hämta/lämna på dagis. Det vill hon inte att jag eller någon annan än min sambo gör, men i hennes fall får hennes sambo, mamma och ja de flesta hämta. Förstår inte grejen. Men iallafall. Alla är vi olika när det gäller att ta ansvar och hjälpa till och man ska väl vara lite i skuggan av föräldern till barnet. Vill man så hjälper man till, men tycker att man ska skippa att titulera sig.

Klart man ska ta fullt ansvar för bonusbarn den veckan man har dem!! Man är ju en familj!!

Nu är inte jag bonus utan biomamma men svarar för min sambo som är bonuspappa till mina barn När vi blev tillsammans och flyttade ihop var jag väldigt tydlig med att han måste säga hur han vill ha det. Jag sa att jag gärna vill vara EN familj men att det ju inte är hans barn och därför måste han säga till hur mycket an vill vara delaktig.

Han svarade snabbt och tydligt att han ville vara 100% delaktig. Så han gör precis lika mycket som han skulle gjort om han var barnens biopappa. Det är som sagt hans val. Vi har delad ekonomi och han tar alltså även samma ekonomiska ansvar för mina (våra, han känner det som om det är hans egna) som jag gör.

Att ta ansvar för bonusbarn behöver ju inte nödvändigtvis betyda att man delar på det praktiska ansvaret för dem. Det är ju också att ta ansvar att se till att det finns en vardag där föräldern har möjlighet att själv ta ansvar för sitt/sina barn.

Som andra skrivit med hund. När jag och min man träffades så hade jag en bunte hästar. Och där kan man snacka om en krävande livsstil. Han var dessutom livrädd för hästar. Men han var helt ok med att jag var i stallet varje kväll, och på tävlingar i princip varje helg.

Var han tvungen att dela ansvaret för hästarna med mig? Självklart inte. Han behövde inte rida, mocka, fläta manar kl 5 en lördagsmorgon eller hysta ut med tusenlappar varje gång de behövde skos - men han gjorde det möjligt för mig att göra det. Ville han hänga med till stallet en kväll eller på en tävling så blev jag förstås jättegrad, men inget jag kunde kräva. Han fick välja själv hur engagerad han ville vara. 

Att möjliggöra är också att ta ansvar.

Vi bor inte ihop än men vi delar på ansvaret till viss del när vi har barnen. Jag har två och han har två. Jag tar nog lite mer ansvar för hans barn än han för mina men det beror på att Hans är lite äldre och lite mer självgående än mina. Så den extra bördan för mig är inte så stor och genom att hjälpa honom med det så hinner vi tillsammans som familj med mycket mer :)

Nu är det jag som barn sedan tidigare, men dotter var bara 10 månader när jag träffade min man.

Vi har sedan tre gemensamma barn.

Han har ALDRIG någon gång, någonsin, gjort skillnad på äldsta och de tre yngre.

Han säger att han har fyra barn, min dotter kallar honom pappa.

Skulle han göra skillnad på barnen skulle jag mest troligt lämna honom!