Hur upprätta samma regler för hans och mitt barn?
Hej!
En sak som dykt upp mer och mer det sista och som jag oroar mig lite för är hur jag och min fästmans inställning är till uppfostran av våra barn.
Nu ska vi snart flytta ihop och min sexåring får två bonussyskon - på flicka på 12 år och pojk på 9 år.
Min fästman är en otroligt ansvarsfull, kärleksfull och engagerad pappa vilket jag tycker är både skönt och fint. Däremot tycker jag att hans uppfostran är mkt mer slapp än vad min är... och därför tror jag att det kan bli en del problem nu när vi sen flyttar ihop. På något vis måste vi ju upprätta lite samma regler, det går ju inte att jag kör mitt race med min dotter och han sitt (eftersom det nu inte finns några andra bioföräldrar med i bilden och barnen bor hos oss på heltid).
Han är ofta orolig för 9-åringens temperament och sätt, vilket kan vara riktigt jobbigt ibland. Han är så tävlingsinriktad, ska vara bäst, först och vinna allt annars blir han arg och tjurig... det kan ju förstås irritera men det är både lättare att säga åt honom för mig och se problemen där...
Däremot är jag mer orolig för 12-åringen, visst hon har nog fått bli lite vuxen och ta mer ansvar än vad en normal 12-åring gör då inte mamman funnits med i bilden på flera år. Hon är jätteduktig och ordentlig på många områden, sköter läxor, städar osv. Däremot (som tjejer kan vara) så har hon sin pappa lite runt sitt lillfinger och är lite mer åt det manipulativa hållet - dvs det är svårt at sätta fingret på vad det är och därmed svårare att säga ifrån och tillrättavisa. Vi har fått någon form av kompisrelation vilket jag tycker är kul oxå men sen är det svårt för mig med balansen vad som är okej och inte. Jag måste ju ändå vara den vuxna som kan säga vad jag anser är rätt osv.
jag kan prata med min fästman när jag tycker saker är fel men sen är det ju ändå upp till honom att ta tag i det och göra något åt det om han nu håller med mig.
Usch jag oroar mig väldigt för det här och har inte en aning om hur man hittar en bra balans på gemensamma regler, hur mkt jag ska vara med och fostra och/eller hur lite - hade jag inte själv haft barn som blir påverkad och tar efter deras beteende så hade kanske inte problemet funnit (än) men eftersom vi oxå vill ha ett gemensamt barn i framtiden så funkar det ju inte med olika regler till olika barn.
Vad tycker ni om detta? Hur ska jag gå tillväga?
Exempel på problem:
1. 12-åringen är ofta hemma från skolan av diverse (enlig mig påhittade) åkommor och sitter då hemma i pyamas framför tvn och/eller spelar sims...
2. 12-åringen tjatar tills hon får saker - pengar och teknikprylar jag anser hon är för liten för att ha och sen väldigt sällan tacksam då hon tar så mkt för givet.
3. Jag som har sämre ställt än min fästman känner att jag varken kan eller vill ge min dotter så mkt för då skulle hon inte vara lika glad och tacksam när hon väl får saker som hon verkligen vill ha och har suktat efter.
4. 12-åringen har själv bestämt att hon inte vill ha tandställning trots att hon har ett ordentligt överbett pga att hon suger på tummen - något som jag skulle tycka vara självklart men pappan tycker då att hon inte ska behöva det om hon inte vill... osv
5. 12-åringen får vara med oss jämt och se filmer som är direkt olämpliga för barn och som jag inte känner mig bekväm med
6. Eftersom vi alltid har barnen och jag värdesätter partid och egentid väldigt mkt även om det inte behöver vara ofta så känner jag alltid att hon ska vara med jämt - jämt - jämt och det irriterar mig.
7. Hon lägger sig inte förrän 22 och efter det är jag och fästmannen så trötta att vi inte har varken tid eller ork till något annat än att zappa vid tvn - så sällan blir det vare sig förtroliga samtal eller sex...
Ursäkta för den långa utläggningen, skulle verkligen vara tacksam för lite råd och tips kring detta...
Tack på förhand!
