Kan jag vinna vårdnadstvist?

han får halva barnbidraget.

han har en lön på 16700kr INNAN skatt därför har han inte råd. plus han har massa skulder att betala av

Vittnen av denna sort spelar ingen roll i första skedet. Då handlar det bara om din, pappans, barnets och dagisets syn på saken. Inga andra kommer att höras eller ens pratas om i första förberedande MUF där det KAN beslutas om tillfällig ändring fram till huvudförhandling.

Så prata med dagiset. Har de fått korn på dessa saker du pratar om så är det mycket positivt för din del.

Det interimistiska (tillfälliga) beslut som tas i MUF är oftast det som rätten dömer till i huvudförhandlingen, då det är inte så lite viktigt att det går rätt där.

Tack för ditt inlägg. känns som man verkligen bara blir påhoppad av alla när man vill ha hjälp.

att jag inte gjort saker med en gång har massor med anledningar till sig. saker som skulle ta förlång tid att förklara här.
jag ville egentligen bara veta om ag hade en chans iom det jag skrivit samt hur jag ska gå tillväga.

Att man har samarbetssvårigheter kan göra att ensam vårdnad ges. Men den kan likväl ges till pappan som mamman. OM båda yrkar på det vill säga. Om en vill ha gemensam men absolut inte ensam så kan de ju inte ge den personen ensam vårdnad.
Boendet är en annan sak, du kan yrka på att få boendet ändrat till dig men fortfarande ha gemensam.
Barnet ska stå skrivet där det har sin huvudsakliga dygnsvila, det kan folkbokföringen upplysa dig närmare om. Har ni varannan v blir det ju knepigt.

Dagis ska inte båda behöva skriva under har jag läst nånstans, ska kolla om jag hittar det igen. Det är först förskoleklass som båda måste skriva under, kommer föräldrarna inte överens så skrivs barnet in i skolan närmast den förälder som har barnet skrivet hos sig.

Nu när du nämner det så kommer jag ihåg att jag pratade med dagis i höstas om att han inte mådde bra och hotade med ta livet av sig osv. sedan om dom kommer ihåg det eller ej vet jag inte. kanske borde prata med dom igen. men jag har somsagt pratat med dagis om hans psykiska mående men detta i höstas

tack för ditt svar. dock när jag pratade med kommunen och dagiset så sa dom att båda måste skriva under om man har gemensam vårdnad

Ekonomin i sig är varken argument för att du ska ha enskild vårdnad eller boende.

Han borde kunna få bostadsbidrag, Men, nu var det fråga om att du vill ha hela boendet. Det är inte lätt att få boende och vårdnad av ett barn där det står ord mot ord om hur barnet har det.

Om du är akut orolig över hur barnet har det hos pappan bör du i första hand neka umgänge. Men, samma sak där. Kan du inte bevisa att du haft skäl att vägra honom att ha barnet kan det se ut som om du har obstruerat. Det är en svår situation.

Kommunen vet inte alltid vad som gäller utan tar ofta det säkra före det osäkra.
KAN vara så att BOföräldern har rätt att byta jag minns inte men här har du det iaf:

www.regeringen.se/sb/d/108/a/85819

SOU2007:52 är det du ska läsa och även på skolverkets hemsida.

Det är nog främst dagisets inställning till hur barnet mår som är det viktiga. Om de vet saker om pappan är det väl inte så tokigt heller kanske men allt handlar om BARNETS BÄSTA och det är det rätten ska ta ställning till.

"Bra" är om de märker skillnad på barnet de dagar då pappa hämtar, de märker att barnet har extra svårt att släppa dig de dagar då det vet att pappa kommer att hämta. Små barn har svårt att visa och det krävs lyhördhet från personalen om de ska se nåt alls. Pejla om de har nån användbar information och släpp det annars för om de uttalar sig neutralt är det till pappans fördel, kan man säga.

Men, är du helt säker på att det bästa för barnet vore att vara mer med dig? Rannsaka dig själv och försök se det ur barnets perspektiv. Jag kan aldrig tycka att barn ska behöva ha det dåligt och då är jag för en förändring men man måste också titta på situationen lite från ovan och se den stora bilden. Du blir aldrig av med pappan, han är kvar i ert liv oavsett hur det går och en rättslig tvist ökar på meningsskiljaktigheter. Kan det vara så att du sänker en redan försvagad pappa så att han försvinner ur barnets liv om du framhärdar? Fundera på vad effekterna blir och på dina egna motiv. Så länge du kämpar för barnets bästa så är allt ok men är det så att dina egna behov av barnet är med i det hela så är det inte 100% rätt och därmed också svårare att vinna i rätten.

By the way... "vinna" i rätten.... så känns det aldrig, för det finns så många tråkigheter på vägen.

Ett problem är att du är den som pratat med dem, inte han själv. De har alltså kanske bara hört från dig om hur du säger att han mår. Det är inte säkert att de själva märkt något av det. Det kan bli svårt att få stöd från dem om det är så.

www.familjeliv.se/Forum-4-121/m63632789.html

Läs även här.

Vill dock påpeka att jag själv inte kollat upp detta utan vidarebefordrar uppgifter.

Min man har en dotter sedan innan, och har legat i vårdnadstvist, kan berätta hur det gick.

När dem separerade hotade hon med att ta barnet om han inte tog dottern dem tider som passade henne, vilket då var varende lediga stund min man hade ledigt, det säger jag inget om, och han tyckte det funka. Men han var aldrig "ledig" jobbade han inte 12 timmars pass så hade han henne hela tiden. Hon fick barnbidraget fast dem hade henne lika mycket, och hon krävde honom även på underhållsbidrag, min man visste inte bättre än så, så han betalade henne, hon kunde ringa och säga "Nu behöver NN det här, betala" och han gjorde det.

Mamman valde att flytta 60 mil,då hon hastigt och lustigt träffat en karl 2 månader tidigare, och karlarna hade avlöpt varandra, bara under den tiden jag och min man varit tillsammans hade dem varit 3 st.
Hon yrkade på att boendet skulle vara hos henne, hon tog upp sammarbetssvärigheter som ett skäl. Dock var nog den biten mer från hennes sida, då hon hela tiden såg till att sätta sig emot allt, och det vart ju värre som sagt när jag kom in i deras liv. Båda anlitade advokat, och hennes skickade ut ett papper på vad hon yrkade på och varför, och det var lögn efter lögn. Vi hade is i magen och vår advokat sa att ett sånt litet barn(då var hon 3,5 år) låter man inte fara varannan vecka, och ni står på plus eftersom ni bor kvar i hennes födelseort, och hon har släktingar här.

Dem fick gå till familjerätten och prata var för sig och tillsammans, och dem gjorde sedan sitt utlåtande där dem sa att 2 dagis är inte aktuellt för ett sånt litet barn, och inte heller att fara så långt varannan vecka.

Dagen kom då dem skulle ner till tingsrätten, min mans advokat tryckte lite på att om mamman nu får boendet hos sig, vad är det som säger att detta håller? och hon väljer att flytta tillbaka igen? Tingsrätten valde att ge min man boendet på grunderna av att här har hon all sin släkt, sitt dagis, sina vänner och ingen vet om detta korta förhållande kommer att hålla. 

Så nu bor hon hos oss 3 veckor och 1 vecka hos mamman, men sen årsskiftet har vi släppt på det lite och hon får vara där borta 2 veckor i stöten istället, dock är det fortfarande rörigt, ibland kommer det en stämnings ansökan, det kan vara om att min man inte låter deras dotter träffa morfarn tillräckligt, fast vi alltid ringer han då dotter börjar prata om honom, han ringer aldrig hit. Eller det kan vara om att min man inte kan hämta en söndag som det står i pappren från familjerätten som var riktlinjer i början då vi inte kunde komma överens. Min man jobbar varannan helg, och kan inte alltid ta ledigt söndagar, utan har då bett om att få hämta en måndag eller tisdag om man har jobbat natten till måndag. Men då har han sammarbetssvårigheter=/ OCh hon hänvisar till pappret som skrevs på familjerätten att det ska följas till punkt och pricka. Trots att vi har frångått det nr vi gav henne 2 veckor istället. Det tar aldrig slut, det bara matas på med nytt, och nu har jag och min man en liten, men vi räknas inte, utan det är bara hon och hennes nya familj, som inte kan eller ska, men vi här hemma räknar hon bort och tänker inte på att vi kan ha planerat in annat som gäller vår dotter, så ja sammarbetsvårigheter har vi fortfarande;)

Det stämmer, båda två måste skriva under att det ska bytas till ett annat dagis, annars begår dagiset ett brott, det var vad vi fick till oss när det skulle bytas dagis!

Det här håller jag med om!

Det finns massor av anledningar till varför man känner sig tvingad att ha barnet boende hos den andre även om instinkten säger att det finns risk att barnet mår dåligt.

Själv har jag precis nu i dagarna orsakat tredje världskrig mellan mig och pappan då jag inte längre går mer på att min 1åriga dotter får sova hos sin pappa.

Även om jag har varit extemt orolig för henne varje helg då hon varit där sedan hon var 6 månader så har jag inte vågat säga ifrån. Jag trodde inte att jag hade rätt att göra det. Det är ju hans barn lika mycket som mitt...

Men efter en indicie som jag fått höra om. Hur pappan dragit med sina andra minderååriga barn utomlands och satt igång och supa som ett svin fick jag nog och kontaktade familjerätten.

De berättade klart och tydligt för mig att om jag misstänker att pappan kommer vara full när han har barnet så är det min SKYLDIGHET att skydda henne från det.  Jag SKA inte och jag FÅR inte lämna henne där om jag tror att hon utsätts för fara

Jag tycker det är väldigt hårda ord från folk här på FL mot dig TS. Men försök och vänd det till något positivt, även om de hackar och gnäller och "vill sätta dit dig" att det är DU som är den dåliga föräldern så har du (och även jag) fått många bra tips här om vad du kan tänkas stöta på vid en eventuell tvist i rätten sedan.

Lycka till TS Massor av kramar till dig!!

Ett problem bara är att om man håller barnet hemma och sen inte kan bevisa att det funnits en riktig oro för barnet så står man ofta där ensam, för av vad jag förstått så är det ytterst sällan soc backar upp och intygar att de rekommenderat att barnet ska stanna hemma.

Jag tror att många vet hur svårt det kan vara och därför skriver till ts om att det inte bara är att påstå saker eller hålla barnet hemma.

Förstår precis vad du menar.

Ett annat klurigt problem är att min(eller TS)  lämplighet som förälder kan komma att ifrågasättas om jag släpper iväg mitt barn till ett ställe där hon riskerar fara illa.
Det är jätteklurigt men jag ska iallafall berätta hur JAG tänker kring det hela (Kanske får du tips av detta TS)

Jag väljer att göra som fam.rätt säger. Dvs skydda mitt barn från en supande pappa.
Sedan är jag helt och fullt medveten om att jag får ta konsekvenserna av det. Dvs i värsta fall bli anklagad för umgängessabotage.
Det som talar FÖR mig är att jag jag står fast vid att jag vill att dottern ska ha en bra relation med sin far och träffa honom regelbundet.
MEN på kvällar och nätter (då han riskerar att bli för full) vågar jag inte släppa iväg henne.
Jag är även väldigt angelägen att få med mig pappan till familjerätten på samarbetssamtal så att vi kan lösa detta på bästa sätt när det ser ut som det gör med hans problem (som han inte dessvärre inte anser sig ha, längre, förut men nu har han slutat dricka säger han).

DET vill säga: Jag tycker mig göra allt i min makt för att få detta fungera för alla och få ett umgänge som inte utgör någon fara för vårat barn.

Du verkar ha förstått precis vad jag menar. Just det där med att man måste veta riskerna men man måste givetvis skydda barnet om det finns behov, är nog det viktigaste.

I ts fall tror jag att vissa kan anse att det inte kan finnas så stora problem då ts valt att lämna barnet till pappan varannan vecka. Samtidigt kan det vara så att ts inte har vetat bättre.

Kära TS, sitt inte här och bråka med tjatmostrar och andra moralkakor, du har ju nog med vårdnadstvisten eller hur? Jag antar att du ville ha lite tankar kring vad du har för chans i domstolen? Ignorera tjatmobben...

Tagga ner på anklagelserna emot ditt ex. Du har väldigt lite chans att vinna på att han skulle vara olämplig som vårdnadshavare. Han måste i princip ha suttit inne, vara hög när han träffar socialen och kalla er dotter för "slampa" inför 30 personer innan han anses olämplig i dagens Sverige.

Du har god chans att vinna målet på att bevisa att ni inte kan samarbeta med varandra. Gemensam vårdnad bygger på att ett samarbete finns. Växelvis boende bygger bygger på att ett gott samarbete finns och att BÅDA föräldrarna är överens om det. Med andra ord kommer ni inte att ha växelvis boende om du inte går med på det. Samla så mycket bevis du kan för att samarbetet inte fungerar, att det är så pass dysfunktionellt att det skadar ert barn. Det kan vara allt från att han inte lämnar ifrån sig barnet till att ni är oense om vilket dagis barnet ska ha, var barnet  ska bo, vilken uppfostran, kommunikationsproblem, nån är rädd för den andre, våld, vägrar låta barnet åka på semester till Frankrike osv osv.

Det är bara på samarbetsproblem eller umgängessabotage du kan vinna målet i tingsrätten. Lycka till! Säg till om du har frågor...

(En som vet)

Oj, upptäkte just att tråden är flera år gammal... hur har det gått TS?