• Anonym (För hård?)

    Curlade barn eller ej?

    Jag har hamnat i en diskussion, eller dispyt kanske, med pojkvännen om var gränsen går för när barn är curlade eller inte.

    Jag har inga barn, och därför blir mina argument automatiskt "mindre värda". Jag tycker ju dock att jag kan se saker ändå, och dessutom så har jag ju gott om vänner med barn och ser ju hur de är med/kring sina barn.

    Men skulle vilja ha lite fler åsikter, om det är jag som är "oresonligt hård och förlegad i min syn på barnuppfostran"..

    Barnen är 9 och 12 år gamla. Bor varannan vecka hos respektive förälder, vet inte hur det är med regler osv hos mamman men vet de där lägger sig tidigare (barnen har själv berättat det, att de inte kan se program X på TV hos mamma, för de får bara se halva sen måste de borsta tänderna och lägga sig)

    Det jag reagerat på är följande:

    Läggtider. De är sälllan isäng förrän 22 - 22.30. Officiell läggtid vardagar är 21. Jag tycker 22 (och senare) är påtok för sent för båda men framförallt för den yngre. De går upp 7 på vardagarna.
    På helgerna är de aldrig i säng före 23 och det blir ofta både midnatt och senare. På helgerna går barnen oftast upp vid nio men pappa kommer upp kring 12. (Dvs frukost blir vid 12.30..)

    Uppmärksamhet. De får alltid pappas uppmärksamhet direkt. Oavsett. Om han är i telefonen, lagar mat, sitter och betalar räkningar eller talar med någon annan vuxen, så barnen avbryter alltid närhelst de vill något - och får uppmärksamhet/svar.

    Inkonsekvens och förhandlande. Pappan kan säga till fem gånger, varav gång 3 -5 är "sista varningen". Men det händer ingenting. När han säger till "på skarpen" börjar barnen omedelbart förhandla. Och får det. T ex så tillsägelse fem att stänga av TV-spelet, de fyra tidigare är ignorerade. Pappan: NU stänger ni av! Jag har sagt till FLERA gånger. Stänger ni inte av nu drar jag ur sladden! Barnen: Men vi kan inte spara om vi inte spelat klart banan. Men du sa ju att vi skulle få spela 10 minuter till, det kan inte gått 10 minuter (det har gått 25, min kommentar). Men om vi bara får spela klart banan, då lägger vi oss direkt, vi lovar. Osv. Och pappan kompromissar med dem och är nöjd med att de hittat en lösning.

    Utdelas någon form av konsekvens, som spelförbud eller indragen veckopeng börjar barnen omedelbart förhandla och förklara varför det inte ska bli så. Eller börjar omedelbart förhandla om hur de ska få tillbaka förmånen. Typiskt exempel är "Spelförbud resten av dagen!" och barnen reagerar då endera med att bli arga, ledsna och pappa pratar med dem om varför de är ledsna, och det slutar med att de nått en kompromiss om en timmes spelförbud mot att barnen lovar att... Alternativt reagerar barnen med att bli arga och ledsna men pappa står fast. Sen börjar barnen kohandla, "om jag plockar ur diskmaskinen och går ut med soporna, får jag spela då?". Kohandeln lönar sig alltid.

    Samma förhandlande sker vid alla nej. Får de nej för att hoppa studsmatta så argumenterar barnen med att "men igår pappa, då var vi faktiskt jättesnälla när du bad oss, när tant Asta var här. Det var jättetråkigt men för diiiin skull pappa pratade vi ju massa med henne fast hon är konstig och snurrig. Då borde vi väl få hoppa studsmatta nu?". Och det får de... Eller "Nej ni får inte följa med och handla idag". Barnen "Men pappa, igår fick du faktiskt se på nyheterna utan att vi störde, så då borde vi få följa med och handla".

    JAG anser att man dels inte kan kohandla med självklarheter. Att barn i den åldern tar ut sopor och fyller/tömmer diskmaskinen är ju självklart? Det är vad de SKA göra enligt grundöverenskommelse med pappan. Inte något EXTRA de gör som de ska ha EXTRA förmåner för. Samma sak med rättvisepatoset de försöker med. Att de minsann uppfört sig när tant Asta var där, så då.. Att de uppför sig vid släktingbesök är en självklarthet.
    Jag anser ju dessutom att det ingår i föräldraansvar att sätta gränser och HÅLLA dem. Utdelas spelförbud ska det ligga där. Barn måste bli besvikna ibland, annars kommer de vara helt oförberedda för det hårda vuxenlivet när pappa inte curlar. De måste lära sig att vänta, att ibland komma i första hand osv. Barns känslor ska respekteras, men ett barn som är arg, frustrerad och upprörd över en indragen veckopeng ja det barnet måste lära sig hantera de känslorna och se sambandet mellan handling och konsekvens. Att handlande får konsekvenser, och alla konsekvenser kan man inte bara radera ut.

    Det som startade diskussionen var nu förra helgen. Jag var där, och jag och pappan har det lite tufft i förhållandet nu. Vi behövde verkligen prata om och reda ut ett par saker. Barnen var ute på gården och lekte och vi satt i utemöblerna och tittade på och pratade. Barnen kommer ideligen och vill än det ena och än det andra. Pappan säger att han pratar, att de får vänta. Men svarar ändå på alla frågor osv. Dvs barnen får uppmärksamheten etc.
    Då säger ett av barnen surt att "Pappa, det här förstör hela vår helg faktiskt!"
    "Det här" är då att jag och pappan pratar och de inte får exakt all uppmärksamhet de vill exakt när de vill.

    Pappan reagerar mycket starkt, jag med. Men på HELT olika vis!
    JAG reagerar med "Vad i...! Om barnen anser att 10 minuters samtal med någon annan från pappas sida förstör hela deras helg, när de hela fredagen, hela lördagen och fram till lunch hela söndagen haft pappa full tid, fått följa med och handla, fått följa med ut och äta, fått gå på bio med pappa och välja film, fått välja mat, fått välja aktiviteter osv - DÅ har han curlat dem till en nivå som inte bara kommer bita honom i ändan, utan även curlat barnen till en nivå som kommer att göra dem komplett oförberedda för livet därute"

    HAN reagerar med "Oh herregud, nu har det här relationsproblemet påverkat barnen såpass att det förstört hela helgen för dem och de känner sig åsidosatta och oviktiga"

    (Problemet i sig är ett litet missförstånd barnen inte märkt av förutom samtalet, att jag och pappan ville prata lite ifred, och det hade varit helt löst och ur världen OM vi hade fått 30 minuter ostört)

    Jag kände där, när jag såg och hörde pappans reaktion att det var dags att sluta sitta tyst och säga vad jag ansåg. För allas skull, inte minst barnens. Pappan är dock helt oförstående, menar att läggtider så de kommer ju upp på morgonen, och klart de måste få vara uppe längre på helger/lov. Uppmärksamhet så de vet visst att man måste vänta när vuxna pratar, och att de inte kan få allt direkt. Samt att jag är alldeles för hård och har en gammaldags, "gestapoliknande" syn på barnuppfostran där barn inte får ta minsta plats. Samt att "det är för guds skull BARN vi pratar om?". Han kan möjligen gå med på att han ibland är "lite inkonsekvent" men när det gäller så vet barnen det.

    Jag vill poängtera (och har gjort till honom med) att jag INTE anser det är BARNENS fel på minsta vis. Det är goa, härliga ungar som i grunden har en god uppfostran. Men de är ju inte dummare än att de vet att utnyttja pappas svaga punkter. Och att de kräver uppmärksamhet direkt är ju för de är vana vid att alltid få det. Klart de inte bara en dag självmant kommer tycka "oj ni pratar, ja men då väntar vi". Utan "felet" är PAPPANS och ingen annans.

    Men hade vi problem innan, så har vi än värre problem nu. Jag är barnuppfostrans motsvarighet till Hitler och han "vet inte om han vill ha någon som tycker illa om hans barn i sitt liv", dessutom kan jag ju inte uttala mig om barnuppfostran "eftersom jag inte har egna barn. Hade du det skulle du förstå"...

    Så, ÄR hans barn söndercurlade/på god väj att bli det, eller är jag "Hitler"?

    Visst att jag är mycket strängare uppfostrad, för mig som barn var det otänkbart att avbryta en vuxen, än mindre SVÄRA åt mina föräldrar, van med att man aldrig kan kräva föräldratid och är de upptagna med annat så fick man roa sig själv. Redan som fyraåring visste jag att lagar mamma mat, så om nåt hänt får man alltid hjälp, men annars så får man leka själv med sina dockor/lego/saker tills mamma/pappa var klar med det de höll på med. Oavsett om det var laga mat, titta på nyheterna, läsa morgontidningen eller prata med varandra eller någon annan vuxen. Jag ÄR medveten om att de flesta barn idag inte har lika "snäva" ramar och "stränga regler". Men inte har de väl blivit SÅHÄR? Att barnen alltid går före allt annat oavsett vad det gäller och vad barnen vill? Att en föräldraroll är att alltid serva sina barn närhelst de knäpper med fingrarna? Att låta barnen omförhandla både husregler och saker man sagt (t ex indragen veckopeng pga inte uppfört sig bra)?

    Och visst, det "är barn". Men alldeles strax är den äldsta tonåring. Den yngsta är dessutom väl tillräckligt gammal för att både en och två timmar om så krävs roa sig själv. Allrahelst 30 minuter?

    Och är det verkligen "vettigt och rimligt" att en nioåring ska vara uppe till 22 eller senare på vardagar och midnatt eller senare på helger?

  • Svar på tråden Curlade barn eller ej?
  • The bad seed
    Anonym skrev 2012-04-13 11:59:21 följande:
    Det kommer att vara på exakt samma sätt om du och din man skiljer er och dina, i ditt tycke väluppfostrade barn som vet vad konsekvenser betyder, ska bo ihop med pappas nya kvinna. För då kommer i många fall den nya kvinnan ändå att tycka att dina barn är curlade eftersom det troligen skiljer sig i uppfostran, krav och förväntningar från den nya kvinnans håll. Lägg till att hennes "instinker" säger henne att barnen är aliens som inte är präglade av henne själv så har du samma problem all over again. 
    Struntprat! 
    Detta fallet tycker iallafall jag är ganska extremt.
    Frågan är hur tänker föräldrar som curlar sönder sina barn.
    Dom flesta (hoppas jag!) kör inte på det viset ts' ex gör. 

    Och sluta blanda ihop totalt olika trådar tack! 
  • Anonym
    The bad seed skrev 2012-04-13 12:43:10 följande:
    Struntprat! 
    Detta fallet tycker iallafall jag är ganska extremt.
    Frågan är hur tänker föräldrar som curlar sönder sina barn.
    Dom flesta (hoppas jag!) kör inte på det viset ts' ex gör. 

    Och sluta blanda ihop totalt olika trådar tack! 
    Struntprat? Knappast. 
  • Anonym

    Tröttnade på ditt långa inlägg o läste inte klart....

  • Anonym (Lisa)

    Intressant att se ett inlägg som innebär att curling inte är särskilt sunt för barn. Jag har med stigande förvåning sett att det blivit allt vanligare att föräldrar tycker att det är något positivt att curla sina barn och skryter om att de gör det.

    Ts. Om era uppfattningar skikjer sig så pass ska du nog tänka dig för att skaffa barn med den här mannen. Du kan knappast göra så mycket åt hur han uppfostarar sina barn (och vad som händer hemma hos mamma är lite oväsentligt). Men skaffar ni gemenamma barn så kan ni dels få för olika uppfattning om deras uppfostran och dels kan skillnaderna på hur ni behandlar alla hans barn för stora. Mina barn har en styvmorsa som curlar sina egna barn men exet och hon kör ett annat race med mina och exets barn. Det är många gånger sorligt att se hur olika de behandlar barnen i samma hem.

    Själv hade jag inte låtit barnen bete sig såhär.    

  • Anonym (Föräldraransvar)

    Det är inte märkligt att skolan ser ut som den gör idag... Folk skuldbelägger pedagoger och kommunen och skyller på andra samhällsfaktorer. Var tog föräldraransvaret vägen? Den eller de personer som ansvarade över barnets välmående och uppfostran!?

    Hejja TS och ni andra föräldrar som faktiskt vill lära era och andras barn sociala värden och normer för att fungera i samhället! Ni är inte hårda eller Hitler, ni är vad man kallar en förälder/medmänniska som försöker ta sitt fulla ansvar! 

  • M166
    Anonym skrev 2012-04-13 11:59:21 följande:
    Det kommer att vara på exakt samma sätt om du och din man skiljer er och dina, i ditt tycke väluppfostrade barn som vet vad konsekvenser betyder, ska bo ihop med pappas nya kvinna. För då kommer i många fall den nya kvinnan ändå att tycka att dina barn är curlade eftersom det troligen skiljer sig i uppfostran, krav och förväntningar från den nya kvinnans håll. Lägg till att hennes "instinker" säger henne att barnen är aliens som inte är präglade av henne själv så har du samma problem all over again. 

    Nejdu, det kan jag absolut inte hålla med om. För det första så har TS beskrivit ganska noga vad som pågår och jo, det ÄR curling av värsta slag. Eller lathet. Visst är det i stunden enklare att ignorera barnens respektlöshet (TS tredje inlägg, tror jag), men vart det ledar i längden borde vara ganska tydligt, eller? Sedan är det inget konstigt att man tycker att andras (exets då) uppfostran är underlig eller konstig. Men som DU säger det så handlar det automatiskt om oacceptans. Jag hoppas ändå att ifall jag någon gång hamnar i den av dig beskrivna situation att de nya respektive försöker att vara någorlunda objektiva i sin bedömning. Att uppleva någons uppfostring som konstigt betyder nämligen inte alls att man kritiserar den per se. Och visst skulle jag försöka att vara öppen för de nyas förslag, i alla fall OM de skulle kunna förklara varför deras förslag är bättre.
  • Anonym
    M166 skrev 2012-04-13 16:26:30 följande:
    Nejdu, det kan jag absolut inte hålla med om. För det första så har TS beskrivit ganska noga vad som pågår och jo, det ÄR curling av värsta slag. Eller lathet. Visst är det i stunden enklare att ignorera barnens respektlöshet (TS tredje inlägg, tror jag), men vart det ledar i längden borde vara ganska tydligt, eller? Sedan är det inget konstigt att man tycker att andras (exets då) uppfostran är underlig eller konstig. Men som DU säger det så handlar det automatiskt om oacceptans. Jag hoppas ändå att ifall jag någon gång hamnar i den av dig beskrivna situation att de nya respektive försöker att vara någorlunda objektiva i sin bedömning. Att uppleva någons uppfostring som konstigt betyder nämligen inte alls att man kritiserar den per se. Och visst skulle jag försöka att vara öppen för de nyas förslag, i alla fall OM de skulle kunna förklara varför deras förslag är bättre.
    Jag hade inte för ett ögonblick förväntat mig att du skulle hålla med. Det i sig gör förstås inte mitt scenario felaktigt eller osannolikt. Snarare tvärtom. 
  • M166
    Anonym skrev 2012-04-13 16:36:46 följande:
    Jag hade inte för ett ögonblick förväntat mig att du skulle hålla med. Det i sig gör förstås inte mitt scenario felaktigt eller osannolikt. Snarare tvärtom. 
    Jaha, men om föräldrarna ha alltid rätt i sin uppfostran (eller aldrig inser att de gör något fel), kan du då snälla förklara åt mig de tusentals inlägg i Föräldraforumet här på FL, eller populariteten av böcker kring uppfostring?

    Jag tycker snarare att du antingen dumförklarar föräldrar och "elakförklarar" alla styvföräldrar. Tyvärr ser jag absolut inget mervärde i detta. 
  • svea74

    Ytterligare ett inlägg som jag känner igen mig fullt i. Och många reagerar starkt när jag nämner att jag tycker sambons barn är sjukt bortskämda. Ofta reagerar folk med ren ilska över att man kan tycka så om barn (men det är ju igen inte barnens fel från början). Jag tycker precis som du skriver TS att det är fel det som sker med dina bonusbarn. Det är en björntjänst han gör dem.

  • fläta
    M166 skrev 2012-04-13 20:47:49 följande:
    Jaha, men om föräldrarna ha alltid rätt i sin uppfostran (eller aldrig inser att de gör något fel), kan du då snälla förklara åt mig de tusentals inlägg i Föräldraforumet här på FL, eller populariteten av böcker kring uppfostring?

    Jag tycker snarare att du antingen dumförklarar föräldrar och "elakförklarar" alla styvföräldrar. Tyvärr ser jag absolut inget mervärde i detta. 
    Men det är väl precis det som avsågs i inlägget?
    Eftersom de flesta har vitt skild inställning till och uppfattning om barnuppfostran och vad som är curling och inte så kommer kanske en ny partner (som dessutom inte har en naturlig anknytning till barnet) ofta att se det som att bonusbarnet är ouppfostrat eller i alla fall inte fungerar i linje med vad han eller hon själv ser som viktigt och bra vad gäller barn. 
  • M166
    fläta skrev 2012-04-15 16:06:26 följande:
    Men det är väl precis det som avsågs i inlägget?
    Eftersom de flesta har vitt skild inställning till och uppfattning om barnuppfostran och vad som är curling och inte så kommer kanske en ny partner (som dessutom inte har en naturlig anknytning till barnet) ofta att se det som att bonusbarnet är ouppfostrat eller i alla fall inte fungerar i linje med vad han eller hon själv ser som viktigt och bra vad gäller barn. 
    Det tycker jag inte. Sambon och jag t.ex. har i många avseenden ganska lika åsikter, men det finns såklart även skillnader. Jag är väldigt glad att han tillåter mig utrymmet att yttra mig till det jag tycker är inte optimal och vi diskuterar faktiskt detta och kommer fram till en gemensam linje. Ibland kommer vi fram till att mitt förslag är bättre, ibland är det han säger vettigare. Två hjärnor är oftast bättre än en, i alla fall om man jobbar för gemensamma mål. Jag skulle dra på en gång om min kritik skulle förklaras för elakhet.
  • Ess
    Anonym skrev 2012-04-13 11:59:21 följande:
    Det kommer att vara på exakt samma sätt om du och din man skiljer er och dina, i ditt tycke väluppfostrade barn som vet vad konsekvenser betyder, ska bo ihop med pappas nya kvinna. För då kommer i många fall den nya kvinnan ändå att tycka att dina barn är curlade eftersom det troligen skiljer sig i uppfostran, krav och förväntningar från den nya kvinnans håll. Lägg till att hennes "instinker" säger henne att barnen är aliens som inte är präglade av henne själv så har du samma problem all over again. 
    Där ligger sanning i det du skriver. Barn tar en stor plats i förhållandet och det utrymmet är man bara beredd att ge sina egna barn, som man har just föräldrakänslorna för.

    Precis som du skriver så har man lättare som utomstående att se felen. Sen är det individer som man blivit "tvingad" upp på, som kanske inte delar ens egna värderingar och har en lite speciell sits då dom har möjligheten att spela ut föräldrarna mot varann. Det är som gjort för konflikter.
  • M166
    Ess skrev 2012-04-16 07:33:26 följande:
    Precis som du skriver så har man lättare som utomstående att se felen. Sen är det individer som man blivit "tvingad" upp på, som kanske inte delar ens egna värderingar och har en lite speciell sits då dom har möjligheten att spela ut föräldrarna mot varann. Det är som gjort för konflikter.
    Ja och nej. Är man i ett förhållande, måste man respektera den nya partners åsikter, liksom den nya partnern måste respektera förälderns åsikter. Om det inte finns någon dialog däremellan, då blir det konflikter. Barn har lätt att spela ut de föräldrarna som inte kommunicerar med varandra, inte de som har en bra dialog på gång.
  • Ess
    M166 skrev 2012-04-16 09:26:42 följande:
    Ja och nej. Är man i ett förhållande, måste man respektera den nya partners åsikter, liksom den nya partnern måste respektera förälderns åsikter. Om det inte finns någon dialog däremellan, då blir det konflikter. Barn har lätt att spela ut de föräldrarna som inte kommunicerar med varandra, inte de som har en bra dialog på gång.
    Även om man respekterar varandras åsikter och kan prata med varann, så är det ändå (i min erfarenhet) så att barn sen innan gör att även små skit saker drivs till sin spets. Många problem orsakas av att barnet självklart prioriteras högt av sin förälder, men jag tex hade ganska mycket som gick långt före hans barn. Även om man accepterar varandras prioriteringar så orsakar dom ändå kollisioner när det väl kommer till kritan.
Svar på tråden Curlade barn eller ej?