När är ett barn gammalt nog att förstå skillnaden mellan fantasi och verklighet?

Ett barn som håller en kloss mot örat och låtsas att det är en telefon skiljer på fantasi och verklighet, eller den som låtsas laga mat och duka...

Ålder är väldigt individuellt, men oftast redan under andra levnadsåret.

Sen finns det gott om vuxna som inte har lärt sig skilja ordentligt, så just åldern är inte lätt att definiera.

Här på sajten finns en artikel som refererar till Toronto University
http://www.familjeliv.se/Foralder/1.1201528
Jesper Juul har också skrivit liknande om barn och dess förmåga att tala sanning eller ljuga. 
 

Tack för svaren, mycket hjälpsamt:)

Det beror ju på vad man menar, det är inte säkert att de kan skilja mellan fantasi och verklighet i alla lägen, även om de förstår att det finns en skillnad. Fantasilek är en sak, lögner är en, men det finns ju också annat där gränsen mellan fantasi och verklighet är hårfin. Drömmar tex. Ett barn i 3-4 års ålder som drömt en dröm kan inte alltid särskilja detaljerna i drömmen från vad som faktiskt är verkligt, det har nog de flesta föräldrar märkt när barnen haft mardrömmar.

Ska man gå ännu djupare så talar man ibland om sk "falska minnen" när det gäller barn. De kan med hjälp av påverkan från omgivning skapa minnesbilder som inte ens är riktiga, de tror att de minns något som skett men i själva verket var det inte så. De är väldigt formbara och sårbara eftersom hjärnan är under en så enormt stor utveckling.

Här är en väldigt bra text angående detta (en pdf-fil)
su.diva-portal.org/smash/get/diva2:189441/FULLTEXT01

I övrigt finns en del att läsa om detta i Cole et al "The development of children" från 2010.

Markera hela länkraden och kopiera den för att komma till texten, den ville tydligen inte funka som länk...

Min poäng är alltså att det finns inget enkelt svar på den frågan, det finns ingen åldersgräns för detta utan det är en pågående utveckling som sträcker sig under många många år.

Jag håller med...även vuxna kan få svårt att t ex veta vad de verkligen har sett, vilket man känner till vid t ex vittneskonfrontationer.

Så det är nog en hårfin skillnad i alla åldrar, jag tror att personligheten och läggning spelar större roll än ålder.

Sen tycker jag nog att det är en frågeställning som är värd att lyfta och problematisera, men som är svårt att definiera vetenskapligt. Vad som är verkligt för den ena kanske upplevs som fantasi av en annan...

Ngt som är väldigt intressant är nyare forskning kring spegelneuroner, de som gör att vi medvetet eller omedvetet kan bl a uppleva vad någon annan upplever... I vilket kategori faller det?

Ah ja detta med spegelneuronerna är otroligt intressant! Hör väl kanske dock mer till empatiutvecklingen och mentaliseringsprocessen, har inte tänkt på det ur perspektivet "fantasi och verklighet" innan men det är ju helt klart en intressant tanke, även om det nog främst är känslor och affekter som "kopieras". Som när man ser en film och gråter eller blir rädd tex, då är det spegeneuronerna som är i farten. Det är helt klart ett djupt ämne och finns nog inga enkla svar. Beror ju som sagt också på vad man räknar in som "fantasi" och "verklighet".

Det är ju inte i första hand känslor och affekter, om jag har förstått det rätt, utom rörelser, och genom rörelsen kan vi koppla på motsvarande känsla. Detta sammankopplar på ett sätt våra inre verkligheter till varandra, men man kan ju undra hur "verkligt" det är... Eller om det bara är en mekanisk spegling, som sen ändå tolkas utifrån en helt annan individs verklighetsuppfatting.