Orolig för ytterligare missfall

Efter att jag startade tråden har jag varit på två VUL fortfarande inga positiva besked. Allt utvecklas i vanlig ordning alldeles för dåligt. Är i V 7+3 idag och har bara ett foster på 4 mm, hinnsäck på 18 mm och en gulesäck, ingen hjärtaktivitet. Läkaren var inte direkt positiv med ville samtidigt inte kasta in handduken. Fick en ny tid den 17/4. Så det är bara att vänta. Hur ska man orka gå igenom detta igen. Fyra års längtan efter barn, många cyklar som man har hoppats på ett plus. Man har stått timtals med alla testet under stark lampa för att kanske mot all förmodan se att svagt plus, vridit och vänt på testet men bara sett ett streck och åter laddat för ny ÄL. Man lever i två cyklar, väntan på ÄL och väntan på plus. Men vad väntar man på...Känns fan helt omöjligt att ens få ett barn. Vad ska man göra? Jag kan inte tänka mig ett liv utan barn men jag kan inte mer än äta rätt, träna rätt, sova rätt mao leva rätt. Ursäkta mitt lite desperata inlägg.

Ledsen "Busen77" =( Vet själv hur jävligt det är att gå och vänta på ultraljud och inte veta och hoppas lite men ändå inte kunna hoppas ordentligt. Har själv haft liknande missfall som dig fast det blir ma:n och kommer inte ut, men fostren på vul med hjärta som sedan varit lite mindre än beräknat, liksom legat efter men ändå kämpa, för att sedan till andra vul ha slutat slå. 

Mitt sista ma: nu gjorde jag att jag sket i att gå på ett enda vul under flera veckor för jag orkade inte med ovissheten och väntan mellan vul:en, så gick på vul i v9 och då var fostret dött sen v5, så det var ju förståss skit att ha gått i onöndan, men det var liiiite liiiite psykiskt lättare att liksom bestämma sig för att avvakta. 

Inget hjärta 7+3 är förståss inget bra tecken, jag är ledsen men så är det. Men det finns ju alltid solskenshistorier så man vågar ändå inte göra nått förhastat. En gång fick jag gå 3 gånger på vul innan dom bestämmde sig, en gång i veckan fram tills v9 tills dom tyckte dom var säkra.. Visst ska man vara säker men fy fan vilken ångest det var.. Som du säger sitter livet på väntan liksom, allt handlar om att vänta, man måste leva som gravid men man kan ändå inte glädjas och tiden går oändligt långsamt.

Vet inte vilken läkare du går till men en idé kan vara att byta ändå, testa något nytt, finns kanske inte så mycket men sist provade jag prednisolon, kanske kan vara en idé iallafall.. Som du märker har jag inget bra att skriva men vet hur du mår nu och har varit där många gånger själv och ville iallafall skriva till dig och ge dig en kram.

        

Hej Vilaa, Tack för Ditt svar. Även fast det kanske inte var super positivt så känns det skönt att inte vara ensam och därmed kunna prata med någon som verkligen kan förstå den frustration som man lever ständigt med. Jag går på Helsingborgs lasarett där den berömda Leif Mathisen jobbar. Han är verkligen jätte trevlig men han har inte kunnat hjälpa oss. (Just nu pågår en studie om upprepade missfall och medicinen Innohep). Han håller med om att något är fel eftersom alla graviditeter dör samtidigt men samtidigt så vet han inte vad det är. Jag är så grundligt kontrollerad men inget går att hitta. Det ska man väl vara glad för men någonstans känner man att det är något stort är fel eftersom det alltid går snett. Fjärde graviditeten fick jag Innohep från v6 och progesteron från plus. Denna graviditet har jag tagit Innohep från ÄL och prednisolon från första dagen på min senaste mens. Usch vad jobbigt för Dig också att det dör i magen. Jag har varit med om detta en gång och det var så hemskt. Jag trodde att jag var i v10 och tänkte att nu är det bara 2 veckor tvar tills den kritiska perioden är slut, men det visade sig att fostret hade dött i vanlig ordning v7+. Det blev citotek och en jobbig "förlossning" med en enorm smärta. Detta hoppas jag att jag aldrig mer får uppleva. Denna gång var nog den värsta av dem alla. Jag känner verkligen med Dig! Svårt att verkligen förstå vad man går igenom om man inte upplevt denna väntan, längtan och onödig förhoppning själv.

Usch vad jobbigt Busen77!   Känner så igen mig i det ni skriver.

Har "bara" haft ett missfall, för ca en månad sedan, men vi har kämpat i fem år för att få barn och gjort mängder med fertilitetsbehandlingar så det var rätt knäckande. Denna gången då jag blev gravid hade vi gått över till ÄD (äggdonation) utomlands och då blev jag gravid för allra första gången! Det vi gjorde annorlunda denna gången var dels då att vi använde donerade ägg men även att jag fick prednisolon från behandlingsstart fram till positivt gravtest. Så vi vet inte egentligen om det var äggdonationen eller prednisolonet som gjorde att vi lyckades bli gravida. De har aldrig lyckats hitta något "fel" på mig, mannen däremot har lite slöa simmare och lite för hög DNA-fragmentering.

Hur som helst, på första VUL i vecka 7+3 såg vi hjärtslag men fostret var lite för litet, bara 5 mm. På nästa VUL två dagar senare fanns inte längre något hjärtslag och fostret var bara 6 mm. Sedan ytterligare två dagar senare på nästa VUL hade fostret krympt till 4 mm och fortfarande inget hjärtslag, fick då bekräftat att det dött. Tog sedan ett antal dagar innan jag började blöda. Fick sen ett hemskt smärtsamt missfall och fick bli inlagd på sjukhuset, fostret ville inte komma ut av sig själv utan jag var tvungen att ta medicin för det.

Nu är vi igång och har precis börjat medicinering inför insättning av fryst embryo (vi har 7 embryon i frysen i Finland). Vet inte om jag vågar hoppas på att kunna bli gravid igen och om jag blir det kommer jag att vara livrädd för att detta ska upprepas, att fostret inte växer som det ska och att hjärtat sen slutar slå.    

Ska fråga vår läkare i Finland vid insättningen om det inte skulle vara bra att fortsätta med prednisolon efter ett ev positivt gravtest. Fick bara fortsätta med progynon (östrogen), trombyl (blodförtunnande) och såklart progesteron senast. Är rädd för precis det du skriver om Busen, att det är något immunologisk som gjort att det blivit såhär, jag har ju aldrig blivit gravid tidigare på alla miljoner försök på olika sätt och vis. Först när jag fick prednisolon blev jag gravid. Om det är immunologiska orsaker så ska väl prednisolon hjälpa?        

Hej Fru xx, Usch låter fruktansvärt jobbigt det Du också gått igenom. Vänta 5 år för att bli gravid och sen dör det bara. Jag vet hur dåligt jag mådde när jag byggt upp 1,5 års förväntningar första gången jag blev gravid. Det jag läst mig till om predisolon är att det ska tas varannan cykel och att man börjar dag 1 när mensen börjar och tar varje dag tills man får mens igen och har sen uppehåll en månad tills nästa mens kommer igång. Om man däremot inte får mens utan är gravid så ska man fortsätta ial de första 12 veckorna för att sedan trappa ner. Allt beror givetvis hur hög dos man tar. Jag tar bara 2,5 mg så det är ingen direkt skada för varken mig eller fostret. Om man tar högre dos har jag läst att man ska trappa ner efter v 8. Anledningen att jag tar predision är för att jag tror att jag har ett överaktivt immunförsvar, jag är aldrig sjuk, min mamma har struma och min pappa diabetes. Detta tror givetvis inte någon läkare i Sverige. Vi har tydligen inte kommit lika långt inom detta område här hemma i Sverige.

Ja det verkar som att forskningen i Sverige inte riktigt hänger med när det gäller missfall och betydelsen av immunologi. Jag har definitivt inte ett för starkt immunförsvar för jag får förkylningar och blir sjuk då och då. Men jag har läst att man kan ha ett immunförsvar som "attackerar" fel saker, tex om man är allergisk eller har astma så reagerar kroppen på saker som egentligen inte är farliga. Jag har både allergi och allergisk astma och det har väl fått mig att tänka i dom här banorna nu när jag fick missfall efter att äntligen ha blivit gravid efter så många år.

Ska be läkaren om att få fortsätta med prednisolon i låg dos även efter ett ev positivt grav test. Tar ju rätt mycket prednisolon innan. Just nu tar jag 10 mg om dagen och efter insättning av embryo kommer jag att få öka dosen till 30 mg om dagen i fem dagar (då embryot ska fästa) och sedan får jag sänka dosen tillbaka till 10 mg om dagen. Kanske man skulle kunna fortsätta och ta tex 5 mg om dagen om man blir gravid.  

Du har inte funderat på en immunologiskt utredning i Aten/London? Ska själv åka dit om de blir ett 8 ma/mf för detta e fan inte normalt! De är tragiskt detta vi går igenom

Jag tycker att 5 mg låter bra. Det är faktiskt en ganska låg dos men tillräckligt för att hjälpa om det nu är så att kroppen attackerar sitt eget foster. Jag tycker att det är bättre att iaf prova så att man kan utvärdera resultatet. Annars kan man ju aldrig veta.

Hej Ninninn, Tack för Ditt tips. Jag har läst en del trådar att han hjälp flera här på FL. Jag och min sambo har pratat om det och en hel del andra saker. Vi har även varit inne på surrogat. Det är lite kontroversiellt men för någon som är desperat så gör man nästa vad som helst.

Ja visst är man villig att göra precis vad som helst men de jobbigaste är att man aldrig får veta om de går! Vi har också pratat om surrogat men innan de så kommer vi åka till Aten. Jag har ju precis blivit behandlad för ureaplasma fick som sagt ta saken i egna händer och skicka mens prov till Aten de kostade 2500 kr men de va de värt kan ju vara orsaken till alla mina ma/mf men troligen så har jag säkert nått fel på immunförsvaret ja vet inte men de e ju inte normalt med 7 mf sen e jag aldrig sjuk å nu sen jag började med prednisolon i oktober så har jag varit sjuk 5 gånger helt galet så då fungerar ju medicinen iallafall :) va har du fått för mediciner??

Usch och fy för att behöva gå igenom 7 missfall. Så galet att man inte kan få mera hjälp än vad svensk vård erbjuder idag. Det enda de säger är bättre lycka nästa gång. Och sedan gör man deras jobb. Jag vet inte hur många timmar jag suttit på nätet och läst diverse böcker om upprepade missfall. Många gånger känns det som jag kan detta lite bättre än sämre läkare vilket är hel knasigt. Måste man bli läkare för att få sig sitt efterlängtade barn? Jag hade också samma upplevelse när jag började med prednisolon. Jag har inte varit förkyld på säkert 3år och jag hann inte äta mer än en vecka sedan blev jag kalas förkyld. Så på det sättet hjälpte det mig. Däremot så verkar den inte hjälpa för att få mig att behålla denna graviditet. Men man hoppas klart fortfarande dum som man är. Fjärde graviditeten fick jag Innohep från v6 och progesteron från plus. Denna graviditet har jag tagit Innohep från ÄL och prednisolon från första dagen på min senaste mens. Du kanske kan skicka kontaktuppgifterna till personen i Aten som Du skickade "mens prover" till. Det låter väldigt intressant. Ursäkta att mina mail blir "ihoptryckta" jag använder enter men det fungerar inte när jag trycker på "posta inlägget"

Jag blev också megaförkyld när jag ökade min prednisolon dos från 10 mg/dag till 30 mg/dag (som jag gjorde i 5 dagar efter ET). Sju missfall är ju helt obeskrivligt hemskt! Har du inte fått göra missfallsutredning Ninninn? Vad säger kvinnokliniken?

Jo då utredningar har gjorts 2 st faktiskt men jag e så himla frisk inget fel på mig inte!! Däremot har dom aldrig kollat sambons simmare eftersom vi blir gravida så vägrar dom göra de! Ja 7 mf e helt åt helvete å de e knappt så ja orkar mer! De har gått över 3,5 år men ingen bebis

Busen77: Har du fått svar ännu? 

Intressant det där med sjukdomar, är också säääällan sjuk, men blev aldrig sjuk av prednisolonet heller. Men åt en sån liten dos, bara 5 mg, för fick ont i huvudet av högre, men om jag blir gravid igen vill jag testa högre dos och se om man blir sjuk, haha.   

Hej Vilaa, Jag har inte fått några svar än. Jag var på nytt vul i tisdags och det var väl allt annat än positivt. Fostret hade växt 1,5 mm men hinnsäcken 6 mm. Jag fattar ingenting. Min läkare har precis fått reda på att min sambo har dåliga njurar och vill därför kontrollera om detta påverkar kvalitén på vår graviditet. Som han sa att vi har gjort allt med mig men inte funnit "nada" så därför ville han tillsammans med min sambos njurläkare undersöka hur och om detta kan påverka graviditeten. Angående prednisolonen så blev jag bara sjuk en gång och detta direkt. Jag åt då 5 mg (idag 2,5 mg). Min läkare är på mig varje gång vi ses att jag ska sluta och jag har from igår minskat till 1,25, det är svårt då jag tror eller iaf trodde väldigt mycket på detta. Hoppas att predisolonet hjälper Dig bättre än vad det har hjälpt mig

Uppdatering; Nytt vul igår. Tyvärr gick de inte denna gång heller. Missfall nummer fem ett faktum. Cytotekbehandling inbokat på måndag. Detta har jag gjort en gång innan. Gjorde fruktansvärt ont. Blödde massor och pågick i drygt 12 timmar. Inte direkt något som man ser fram emot. Jag hoppas verkligen att det kommer ut av sig själv innan. Numera när man är på toalettens å hoppas man se blod, något som man fasat för tidigare. Fy fan vad allt kan förändras på ett ögonblick.

Beklagar =( Jag har 6 bakom mig, ett djävla helvete. 

Låter som en ide att kolla det där med sambon. Hoppas det gå bra med cytocten. *
 Kram*