Mår barnet verkligen bra av det här?

Ett 2-2-3 schema för så pass små barn brukar FR förespråka, för att få tätare byten. Så det är svårt att veta om er barn kommer att må bättre eller sämre av vecka-vecka.

Istället för att ni ska bråka om det så kanske du kan testa? Det funkade för min make och hans ex ganska länge faktiskt, innan de gick över till vecka-vecka. Känner du att det inte funkar för er dotter om säg ett halvår, så kanske ni kan diskutera saken igen?

Problemet är att de inte ens är så regelbundet, utan snarare typ 3-2-3-1-2-1-2-1-2-3 el något sånt liknande. Att hämta på förskolan på tex en ons för att sen lämna på tor morgon känns inte bra. Men visst kan man prova, men jag har även gett på förslag om tex 5-5 el 4-4 men jag tror på regelbundenhet.

Ja det är ju onekligen lite hattigt, men kan funka om barnet är tryggt med er båda. Kanske kan du be honom att "hoppa över" de gånger det bara blir för en natt, men gå honom till mötes när det gäller övriga dagar?

Jag har faktiskt gett de som förslag men då blev han arg och menade på att då kan dottern vara hos mig i 7 dagar i rad om de ligger 3 dagars runt 1 dagar, om du förstår hur jag menar. Känns som vad jag än kommer med så säger han nej, de är bara hans förslag som är aktuellt, och visst kan vi prova men jag är rädd för att om de inte fungerar kommer han ändå inte vilja ge med sig.

Hur pass lång framförhållning har han med sitt hattiga schema?

En fast punkt? Och hos den andre förälder tors-måndag,varannan vecka??

När jag separerade från exet var barnen mellan 5 o 9 år. Han jobbade skift och ville ha barnen på eftermiddagarna för att sedan lämna dem hos mig på kvällen, på han förmiddagsveckor. På eftermiddagsveckorna kunde han inte ha dem alls, för då behövde han sova på förmiddagen, tyckte han.

Jag sa att jag inte ville ha honom rännande hos mig varenda eftermiddag och jag skulle passa hans tider. Om han inte kunde fixa sina tider, fick han ha barnen varannan helg.

Helt plötsligt gick det att fixa, så han kunde ha barnen varannan vecka! 

En del av problemet verkar ju vara att pappan har oregelbundna arbetstider, så då funkar inte ett fast schema som jag har förstått det...

Vi gjorde så i början att vi hade ett slags 2-2-3schema, alltså mån-tis hos mig, ons-tors hos pappa, fre-sön hos mig, och så tvärtom veckan efter, och det funkade jättebra. Vi separerade också när sonen var runt 4 år, och hade det så i ungefär ett år lite drygt innan han själv bad om längre tid hos varje per gång.  

För er blir det ju hattigare, och det kanske inte är så bra varken för barnet eller er. Jag tycker du ska föreslå att han pratar med sin arbetsgivare och frågar om det är möjligt att lägga om hans schema så att det passar barnet lite bättre. Det borde ju gå att lösa så att han ändå kan arbeta de timmar han ska. Annars har han ju även laglig rätt att gå ner i arbetstid om han vill.

Men som sagt, att det inte blir strikt varannan vecka i början tror jag inte du behöver bekymra dig om skulle vara dåligt för barnet, snarare tvärtom. Förutsatt att det inte bara blir en mellanlandning för några timmars sömn då. 

Tyvärr vill han inte lägga om schemat, han vill jobba skift men förstår inte att vi andra måste anpassa hela våra liv efter hans schema. Han har möjlighet att jobba dagtid varannan vecka men vägrar de.

Ta kontakt med familjerätten och ta diskussionen färdigt där är mitt råd. Deras uppgift är att se till barnets bästa. Sedan är det inte självklart att de har samma syn som en själv.

Jag är i nästan samma situation som dig, vi separerade i somras och vår dotter var då just fyllda 3 år. Vi var till familjerätten för att få hjälp, och där föreslog dom korta intervaller till att börja med, och att man sedan förändrar utefter barnets behov och hur allt fungerar.
Det gjorde vi, men nu när det gått, en ganska lång tid, så tycker ingen av oss att det fungerar bra för henne. Hon blir ganska förvirrad och hinner knappt landa förrän det är dags att ge sig av igen. Det märks att hon vet varken ut eller in ibland, vart hon ska vara och hur länge.

Min exman jobbar utomlands i perioder om två veckor, men inte på något fast schema, så vi får hela tiden anpassa oss efter hans arbete.

Han vill inte gå över till varannan vecka (när han är hemma) för att det då kan bli en ganska lång period som hon är hos mig.

Så just nu står det helt stilla, vi kommer ingenvart i vår diskussion.
 
Jag tycker att ni absolut kan pröva med korta intervaller ett tag, men var beredd på att det blir väldigt hattigt, för alla. Och så korta intervaller som 1 dag kanske inte är så bra när barnet är 4 år. Då har dom ju trots allt hyfsat bra tidsuppfattning. Och jag tror också att barnen behöver lite mer rutiner och kontinuitet.

Du får gärna inboxa mig om du vill.        

Hur ser hans schema ut, dagar/tider?

Vissa barn mår bättre av fasta rutiner. Min fyraåring behöver veta att det är byte på måndagar. Vid förändringar får vi förbereda henne tidigt.

Mitt tips är att försöka hitta ett fast schema ändå så barnet vet var den ska vara dag för dag.

Jag tror att det kan gå bra för barnet, jobbigare för er föräldrar förstås. Med det upplägget är det att rekommenderas dubbla uppsättningar så att väskor inte behöver packas fram och tillbaka., inte roligt för ett barn att alltid bo i en kappsäck.

Strunta i vad som blir "rättvist" kanske bättre att barnet är några dagar till hos dig.

Lätt att tro att när man skiljer sig så ska man slippa allt det där jobbiga som fanns med sitt ex, men när man har barn är man bunden till varandra i resten av livet och kommer få dras med alla problem som fanns där innan. 

Här skulle jag ha öppnat mina armar och sagt ja tack! Visa att du skiljt dig från din man och inte ditt barn.

Jag har varit i en liknande situation. Jag har agerat så att jag har försökt få pappan att ta sitt ansvar, allt efter rädslan att mina barn ska bli sårade för att pappa inte vill ha dom. Vad åstakom jag?
Ingen förändring hos honom men mina barn har känt att ingen vill ha dem.

Idag är jag klokare (tack vare en underbar bonuspappa) som har fått mig att förstå att pappan kommer inte ändra sig förrän han ser hur hans förhållande till barnen förändras. Så efter något år då dörren alltid stod öppen hos, men hos pappa var den bara öppen under hans veckor, så var barnen mer och mer hos oss, först då vaknade han till och förstod att han var på väg att förlora sina barn.

Det var så svårt, men bättre att en förälder svek dom än båda på jakten efter "rättvisa" 

Vi hade att barnen bodde hos mig sedan hade pappan dem på så sätt att han hämtade på dagis onsdag em och lämnade tillbaka den torsdag morgon på dagis. Sedan hämtade han dem lördag em och lämnade dem igen till mig söndag lunch. Det var INTE bra för våra barn. De mådde dåligt, visste aldrig vart de skulle vara, vem som skulle hämta etc. Alla barn är olika och vår situation var också sån att pappan inte var någon trygghet för dem och kunde inte ta hand om dem så bra (det är både jag, han och barnen överens om) så nu har vi bytt till varannan helg och dagumgänge varannan helg en dag. Det funkar mkt bättre även om våra barn nog skulle må bäst av ETT boende och endast dagumgänge med pappan. Pappan kan inte ha varannan vecka av flera orsaker.

Jag tycker ni ska testa pappans tider. Fördelen med detta förslag är att ert barn slipper sakna en förälder en hel vecka, hela tiden. Något som kan vara oerhört tungt för en fyraåring. Så här i början av en separation kan man se det som en vettig "inskolning". Testa en tid och ändra om ert barn verkar må dåligt av det som ni upplever som hattigt. Ge det som motkrav, att "ok vi testar men om x verkar må dåligt så måste vi vara öppna för andra lösningar".