• DunderMorsan

    Hur får jag henne att öppna sig

    Min bonusdotter är 13 år,fyller 14 i oktober. 
    Jag vet inte hur jag ska börja.
    Hon har funnits i mitt liv sen dagen hon föddes och jag har alltid tagit hand om henne och funnits till hands.
    Hon har ingen kontakt med sin pappa och kontakten med mamman är sisådär kan man säga. Hon bor mest hos oss. Hon har som sagt alltid funnits i mitt liv och hon är som en dotter för mig,jag älskar henne så mycket,men nu känner jag mig så frustrerad och maktlös,orolig så klart.
    Bara nu i vinter har hon blivit som en helt annan person,jag känner inte igen henne längre. Hon pratar knappt med mig,hon som alltid har tytt sig till mig,pratat med mig om allt. Nu säger hon inte ens god natt innan hon lägger sig. 
    Så fort hon kommer hem från skolan eller kompisar går hon snabbt in på sitt rum och stänger dörren,sätter sig vid datorn eller gör något annat. Jag har försökt att prata med henne,både i köket och på hennes rum,men hon säger att det inte är något,att hon mår bra och sen skrattar hon och ser besvärad eller generad ut.  Jag märker ju att det måste vara någonting eftersom hon drar sig undan mig. 
    De gånger hon pratar självmant med mig fräser och skäller hon mest. Hon kan vara riktigt otrevlig och komma med såna hårda ord att jag blir alldeles ställd inför hennes totala förändring. Hon är också väldigt otrevlig och hård mot våran andra dotter som bara är 6 år och avgudar sin "storasyster".  Tonårsdottern vill knappt att lilla 6åringen tar i henne,då skäller hon och puttar undan lillan. För 1 år sen var det så annorlunda. Då älskade de varandra,nu tål inte den äldre knappt att bli tilltalad av den yngre. 

    Vad ska jag göra?
    Hur får jag henne att prata?
    Kan det här betyda att hon inte trivs eller vill vara hos oss längre?
    Och hur får jag henne att följa de enklaste regler?

     
  • Svar på tråden Hur får jag henne att öppna sig
  • Neelah

    Det kan vara så enkelt att tonårshormonerna rasar inom henne. Jag vet inte hur det är där du bor, men i vår kommun har de haft kurser och föreläsningar för föräldrar med tonåringar just för att vi som vuxna ska lära oss förstå varför barnen förändras så enormt. 


    Följ dina drömmar var de än leder
  • Kya

    Grattis, du blivit med tonåring!

    En sak som min storasyster ofta gjorde med mig när jag var i den perioden var att hitta på saker tillsammans. att basta var vår grej, då sitter man ensamma och kan inte göra mkt annat än prata. vi gör så än idag när vi ska bonda lite mer till varann. Men en shoppingresa till en annan stad med övernattning på hotell en natt kan också vara en grej som en nybliven tonåring gärna hakar på, eller ett spabesök, eller... ja du fattar.

    lite speciell ensamtid med varann brukar lösa banden.


    Om en svart katt korsar din väg betyder det att katten är på väg någonstans.
  • sallybuse

    Hon börjar bli stor och då kan de vara så med tonåringar.Finns ju mycket som rör sig nu i deras tankar.Så de ända rådet jag kan ge dig låt henne vara.Kan ta ett tag sen blir hon din glada  tös igen.Prata bara med henne om det är något viktigt du vill.Försök att  lämna henne ifred.Jag har själv haft en tonårsdotter så jag vet vad jag skriver om.Inte enkelt att frigöra sig och bli vuxen.Lycka till.

  • DunderMorsan
    Tack för era svar. :) Man kan nog säga att jag blivit med tonåring. ;)

    Men hur låter jag henne vara på ett sätt som gör att hon inte känner sig lämnad och ensam? Jag tog aldrig upp det i tråden,men hon har haft det riktigt jobbigt under de perioderna hon haft kontakt med sin pappa och jag är rädd att hon ska känna att det är Jag som drar mig undan henne och inte bryr mig.
    Jag vill inte tränga mig på henne,men jag vill inte heller att hon ska känna det som om jag inte bryr mig tillräckligt och hur i fridens dagar balanserar jag däremellan?  
  • Kya
    DunderMorsan skrev 2012-03-13 18:53:04 följande:
    Tack för era svar. :) Man kan nog säga att jag blivit med tonåring. ;)

    Men hur låter jag henne vara på ett sätt som gör att hon inte känner sig lämnad och ensam? Jag tog aldrig upp det i tråden,men hon har haft det riktigt jobbigt under de perioderna hon haft kontakt med sin pappa och jag är rädd att hon ska känna att det är Jag som drar mig undan henne och inte bryr mig.
    Jag vill inte tränga mig på henne,men jag vill inte heller att hon ska känna det som om jag inte bryr mig tillräckligt och hur i fridens dagar balanserar jag däremellan?  
    det är en svår balans... Men jag röstar fortfarande på mitt förslag, bjud med henne på något som hon gillar. då har hon själv valet att tacka nej eller följa med. tackar hon nej så kan du lägga till att det är bara att hon säger till när hon vill följa med dig på spa-besöket eller vad det nu är. och så lämnar du det där, för ett tag framöver iaf.
    Om en svart katt korsar din väg betyder det att katten är på väg någonstans.
  • Lareesa

    Jag har en dotter som idag är 14 år och jag känner igen mig i det du skriver och har haft samma känslor och funderingar. Jag kontaktade ex. skolan och kollade om de hade reagerat på min dotters förändring. Jag har gått på åtskilliga föreläsningar om tonåringar och läst på lite om vad som händer hos tonåringar när de kommer upp i puberteten. Mitt råd är att ge henne tid, låt henne gå igenom det hon går igenom på egen hand men se till att hon vet och känner att du finns där för henne . Jag började "kidnappa" min dotter och åkte iväg på tu man hand m henne, fikade , hälsade på kompisar, gick på bio och det stärkte vår kompisrelation. 

Svar på tråden Hur får jag henne att öppna sig