Måste man ha 2 katter??

Vi har 6 katter o allt är frid o fröjd :)

MÅSTE måste man väl inte. Hur gammal är er katt? Är den ung så skulle jag tycka att er katt va värd en lek-kompis. De har varandra när ni inte är hemma osv.
En äldre katt vet ju inget annat om den levt ensam..

Hon är 5 månader... Men har inte råd me en ragdoll till..

Beror på katten. Många katter mår bra av en kattkompis som aktiverar dem och ger kattsällskap men visst kan en del katter vara nöjda ändå om de får stimulans och uppmärksamhet på annat håll. Sen finns det även individer som aktivt inte vill ha en kattkompis.

Som huvudregel skulle jag dock säga ja, man ska ha två katter. De flesta katthem säljer inte heller kattungar om de inte får en kompis vilket jag tycker är vädligt bra. Det behöver dock inte vara samma ras så det är helt onödigt att avstå för att ni inte har råd med en till Ragdoll.

Jag tycker inte man behöver ha två katter. Har själv fem som nu funkar fint ihop men ta inte för givet att katterna går ihop. De lekte ihop när de var yngre nu är de var och en för sig som gäller, den yngsta är fem år snart.

Den som kom hit som kattunge accepterades av alla i alla fall utan bråk. Däremot började en kattdam pissa inne! Inte helt trevligt. Hon tyckte inte om att vi fick tillökning här alls. Då var hon visserligen tre år gammal och van vid livet som det var.

Så ska ni skaffa en till tycker jag ni ska passa på när er nuvarande är ung och då satsa på en kattunge. Som innekatt gäller det väl dessutom att hitta någon som trivs med att vara inne

Min katt tål inte andra katter. Så dom behöver verkligen inte va två
Han är 5 år och för snart 2 år sen skaffade vi hund men han är en ensam varg ändå.
Jag provade att ta emot stöd katt från kattkommando syd pga att jag trodde han ville ha sällskap.
Den andra katten gilla de, men min avskydde det han kunde va hur elak som helst mot den andra.

Måste inte va en raggdoll till!

Det beror på katten. Vissa katter trivs mycket bra eller bäst som ensamkatter. Vissa trivs som ensamkatter om de får den där extra stimulansen av sin familj och/eller av att få gå ut. Många vantrivs som ensamkatter.

Man märker det oftast på aptit och humör: Vissa matvägrar om de inte har någon kattkompis. Andra äter för att de inte har nåt annat att göra och blir därmed smällfeta. Humöret brukar kunna växla blixtsnabbt från glatt och gosigt till ilsket. Katten anfaller fötter, ben, händer osv för att den inte har något annat att göra. Vissa är jätteduktiga på att leka med sina leksaker, men en katt som istället anfaller benen visar väldigt tydligt att den behöver en jämlike att brottas med.

Risken med att ignorera det beteende hon har NU är att det eskarerar till att bli humörsvängningar. Det är vanligt, väldigt vanligt. Och då riskerar barnet att bli extra utsatt eftersom h*n kanske inte har tillräckligt bra koll på småå små signaler från katten att den börjar bli grinig (om katten ens ger några signaler innan det smäller).

Så nej, man MÅSTE inte ha två katter om man ger den all den ensamma katten den stimulans den behöver - men det är SVÅRT, och det är oftast MYCKET mycket mer jobb med att tillfredsställa en katts stimulansbehov än vad det är att ha två. För två katter sysselsätter varandra. Tänk dig varje gång du blir attackerad, varje gång hon jagar dig och skriker så att du blir rädd... Hade hon haft en likasinnad artfrände att fara runt med hade de två brottats och jagat varandra och du hade haft mycket kul åt att istället iakkta deras lekar, istället för att själv bli massakerad.

Måste måste man väl inte, men livet som katt blir oftast trevligare med en kompis. Ras kan ni la välja vilken som om ni inte fastnat för just en särskild sådan.

Själv har vi 5 katter och 3 kattungar, en hund o tre barn. Vi kan inte ha det bättre.

En kattkompis kan väl va kul, men absolut inte nödvädigt. Man ska aldrig köpa en katt till bara för att den man har är ledsen eller uttråkad. Då slutar det med att du har två uttråkade katter istället!!

Men hur kan du skriva så?! Kan man inte sysselsätta en uttråkad katt själv så måste man ju ge den något annat som sysselsätter den!

En uttråkad katt som inte har nån att leka med, som sedan får en kattkompis, blir en pigg och glad katt.

Hur mycket erfarenhet har du av saken egentligen? HELT fel av dig att skriva så, det är missvisande och helt osant :( Synd om de katter vars matte/husse lyssnar på det rådet.

Av erfarenheter vet jag att det du skriver sällan stämmer. Jag har jobbat på katthem i 5,5 år och vet att en understimulerad katt mår bättre av en kattkompis.

Många gånger handlar det om katter som är för aktiva för att ägaren orkar sysselsätta den tillräckligt, även om det leks mycket. Men det kan till exempel vara så att katten inte får utlopp för sina behov riktigt. Ägaren kanske leker och leker och leker med katten men ändå är den inte nöjd för den behöver kanske leka på ett annat sätt eller mer, till exempel brottning med en kattkompis.

Har man inte möjlighet att sysselsätta katten på rätt sätt eller tillräckligt så är en kattkompis en kanonbra lösning eftersom de då sysselsätter varandra.

Sen beror det ju på katterna också. Har man en väldigt aktiv katt som man skaffar en lugn kattkompis till, eller tvärt om, så kommer det troligen att skära sig. Den aktiva katten retar gallfeber på den lugna och båda blir frustrerade och kanske deperimerade. Därför är det viktigt att skaffa en katt i samma aktivitetsnivå som den man redan har. Likaså måste man se på hur de leker. En katt som vill brottas hårdhänt och leka jagalekar behöver en jämlike. Skaffar man då en katt som inte vill leka så, utan hellre leker med leksakerna för sig själv, så blir det naturligtvis inte bra det heller. Lika aktivitetsnivå och samma sätt att leka så har man två katter som har mycket glädje av varandra. Det ska MYCKET till för att dessa två katter ska bli uttråkade i sitt hem, för om de har tråkigt och är fulla av överskottsenergi så triggar de igång varandra till lek ändå.

Vi hade bara en innekatt tills hon va 8-9 månader. Hon verkade trivas bra men sen skaffade vi en kompis till henne och hon trivs ännu bättre De är med varann hela tiden, busar, sover tillsammans och är som småbarn, bär jag den ena så kommer den andra och tjatar om att komma upp! De ligger verkligen inte och är uttråkade tillsammans utan de har verkligen stort utbyte av varanda! Men så är de siameser oxå och alla säger att de trivs bäst med en kompis. Vi har en till katt som alltid velat vara mest utomhus, han är 7 år nu och är inte alls sugen på att hänga med småttingarna, han accepterar dem men leker inte och sover inte med dem.

Nej, det är inte samma princip med barn. Många gånger är det det, men inte i detta fall. Barn kräver mer tid. Två katter umgås med varandra på helt andra sätt/villkor och katter är mer självständiga än barn eftersom de snabbt växer upp till vuxna individer.

Jag ger mig inte, jag vet av flera års erfarenhet att det stämmer det jag skriver. Självklart med undantag, men man som människa kan aldrig ersätta en kattkompis. Vi leker inte med katten på samma villkor som två katter leker ihop. Vi pratar inte samma språk, umgås inte på samma villkor. Man jämför inte katter med barn i detta läge. Många gånger ja, men inte när det gäller detta.

Jo jo, alla har väl en åsikt. Jag vet bara alltför många exempel där två uttråkade katter hetsar varandra till att förstöra möbler när husse och matte inte är hemma, och jamar ikapp på nätterna. Jag tycker att man ska försöka aktivera den katten man har innan man överväger att skaffa en till.

Jag tror det är helt individuellt, precis som hos människor. Vi har haft katter som absolut inte hade mått bra av att vara ensamma och har haft dem som inte alls är speciellt sociala mot andra katter, eller hundar för den delen heller, men desto mer hängivna till oss. Idag har vi, jag & min sambo Findus 16 år som tidigare både i perioder levt ensam och med massa andra djur som idag aldrig skulle funka ihop med några andra katter, vi har testat då vi varit kattvakter. Han är gammal, vill ha lugn och ro och vill ha all uppmärksamhet och jag tror i ärlighetens namn inte heller han skulle mäkta med om vi hade skaffat barn. Så som sagt, olika från katt till katt, vad de har för personlighet tror jag. Vilket som med Findus också kan ändras med åren beroende på ålder m.m