• Mammatankar

    Ensam med hormonstinn 13-åring

    Idag briserade det igen. "Jag HATAR dig! Jävla kärring!"

    Det gör så ont. Det är som om musten går ur mig, all kraft rinner av. För tredje helgen i rad har jag inte orkat ta mig för någonting. Är helt urlakad.

    Vad gör jag för fel??

    Min tjej och jag har gått igenom otroligt mycket tillsammans. Jag var ensamstående när jag fick cancer när hon var fem år. Det var tuff behandling med regelbundna besök till sjukhus de efterföljande två åren.
    Men jag är frisk nu och har hela tiden velat att hon och jag ska uppleva så mycket som möjligt tillsammans sen dess. Vi har tex rest massor bara hon och jag.
    Hennes pappa är strulig och hon är bara där enstaka natt då och då.    
              
    Hon har alltid haft ett jäkla temprament men nu i kombination med denna egoism så blir hon outhärdlig. Det känns som om enda gångerna hon är gullig mot mig är när hon vill ha något av mig eller hon är trött eller hungrig.

    Har försökt med regler och struktur; hon får sedan maj 2011 hela barnbidraget och får stå för sina kläder, smink och nöjen själv. Vi har gjort upp ett veckoschema med vardagssysslor för vem som gör vad när. Vi har ett "avtal" sedan några år tillbaka som går ut på att hon får en summa per månad in på ett sparkonto som hon får nyttja över när hon blir 16 mot att hon sköter sig och börjar gymnasiet.
    Det mesta går bra, hon handlar sina kläder själv och är ganska snål. Skolan går bra men inte för att hon pluggar utan för att hon har lätt för sig. 

    Men problemet är att vi nu har bråk och skrik nästan jämt. Det  

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-02-19 22:43
    Oj, vad konstigt det blev. Nåja. Fortsätter:

    Vi bråkar om stort och smått hela tiden. Allt får oerhörda propotioner och tonläget växer för varje vecka som går känns det som.

    Vad gör ni andra med arga 13-åringar?

  • Svar på tråden Ensam med hormonstinn 13-åring
  • lenabolin

    Jag är ingen expert, men det handlar väl om en frigörelse, att bli en egen person. Vem är jag, vem är du. Att hitta sig själv. Inte ditt fel. Jag bävar för tonåringar. Har en tjej på 7 och hon är som en minitonåring..

  • EngladMathilda
    Mammatankar skrev 2012-02-19 22:39:48 följande:
    Idag briserade det igen. "Jag HATAR dig! Jävla kärring!"

    Det gör så ont. Det är som om musten går ur mig, all kraft rinner av. För tredje helgen i rad har jag inte orkat ta mig för någonting. Är helt urlakad.

    Vad gör jag för fel??

    Min tjej och jag har gått igenom otroligt mycket tillsammans. Jag var ensamstående när jag fick cancer när hon var fem år. Det var tuff behandling med regelbundna besök till sjukhus de efterföljande två åren.
    Men jag är frisk nu och har hela tiden velat att hon och jag ska uppleva så mycket som möjligt tillsammans sen dess. Vi har tex rest massor bara hon och jag.
    Hennes pappa är strulig och hon är bara där enstaka natt då och då.    
              
    Hon har alltid haft ett jäkla temprament men nu i kombination med denna egoism så blir hon outhärdlig. Det känns som om enda gångerna hon är gullig mot mig är när hon vill ha något av mig eller hon är trött eller hungrig.

    Har försökt med regler och struktur; hon får sedan maj 2011 hela barnbidraget och får stå för sina kläder, smink och nöjen själv. Vi har gjort upp ett veckoschema med vardagssysslor för vem som gör vad när. Vi har ett "avtal" sedan några år tillbaka som går ut på att hon får en summa per månad in på ett sparkonto som hon får nyttja över när hon blir 16 mot att hon sköter sig och börjar gymnasiet.
    Det mesta går bra, hon handlar sina kläder själv och är ganska snål. Skolan går bra men inte för att hon pluggar utan för att hon har lätt för sig. 

    Men problemet är att vi nu har bråk och skrik nästan jämt. Det  

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-02-19 22:43
    Oj, vad konstigt det blev. Nåja. Fortsätter:

    Vi bråkar om stort och smått hela tiden. Allt får oerhörda propotioner och tonläget växer för varje vecka som går känns det som.

    Vad gör ni andra med arga 13-åringar?
    Nu har ju jag själv inte en 13åring hemma, utan bara en liten tjej på strax över året.
    Men jag minns ju själv hur jag var i tonåren och det du beskriver låter alldeles normalt.

    Minns du hur det var när hon var mindre och var i trotsåldern? Det är exakt samma sak
    nu i tonåren, hon har hamnat i en trots fas återigen.

    Fortsätt hålla i reglerna och ha en viss struktur. Har du testat att sätta dig ned och prata
    med henne och berätta hur du känner gentemot era bråk? Att du blir ledsen utav hennes
    ord och att du känner dig kraftlös efteråt?
  • mammis96

    Jag har en femtonåring. Men även hon har varit tretton och för jävlig rent ut sagt!  Ta aldrig åt dig av nånting det hon säger, utan ta det djupt andetag och knacka sedan på hennes rum, stig in, och berätta för henne att du faktiskt mår dåligt över att hon säger elaka saker till dig.

    Försök att göra saker tillsammans, kanske bara kolla en film, skratta ihop!   Det var inte längesedan jag själv var tretton, och jag visste precis hur man skulle reta gallfeber på mamma. Dom är såna experter! Men det blir bättre, det är bara en fas, som nästan alla går igenom. Håll dig kvar till reglerna du har, och kanske bli lite mer bestämd, visa att det är du som är vuxen, och att det är DU och INTE hon som bestämmer.

    Lycka till- Som sagt, det blir bättre ;)

    Kram!

Svar på tråden Ensam med hormonstinn 13-åring