Vill så gärna bli gravid.. Börjar bli desperat..

Vårt tog nog lite kortare tid. Men det gjordes på storsjukhus och var lågsäsong ;)

Spännande. Du får berätta hur det går med det om det blir av!

Har smärtan lagt sig? Vad har provet visat???? Eller du rent av kanske hunnit gå över tid?

Var på ivf-möte i fredags. Börjar med nedreglering i slutet av juni månad. Nu inväntar jag mer på en egen mens. Funkar inte det ska jag ta primolut och efter det starta igång.
Äggplock om allt går vägen i augusti. Får hoppas att första försöket går vägen. Har lite krångliga äggstockar som lätt blir överstimulerade.
Sen ska jag nu den 14 juni gå och se om man kan utföra dilatering av livmoderingången via lokalbedövning. Går det och de lyckas föra in katetern utan problem får jag göra införandet på normalt sätt. I värsta fall får jag göra det under narkos. Har lite trång ingång tydligen.

   

                

Ja, nu är provet inlämat. Så nu får vi bara vänta på besked.
Jag tog blodprovet i fredags också, så får väl veta senare i veckan om det varit någon bra ägglossning eller inte.
Typiskt att det är röd dag på onsdag. Så får kanske vänta till torsdag-fredag.

Jag har inte känt någonting alls! Hade ju ont i magen kring den eventuella ägglossningen, men sen har jag inte haft några biverkningar eller annat. Har ju haft väldigt ömma bröstvårtor de andra gångerna efter Ovitrelle. Men denna gången känns ingenting. Kanske kroppen som vant sig?

Vad spännande att snart vara igång! Jag ska verkligen hålla mina tummar för dig!! :) 
Hoppas att du kan göra det på det normala sättet, men det är ju tur att det finns alternativ ialla fall :)
Vi får hålla varandra uppdaterade :)
        

Hej.

Var ett tag sen jag var in här. Tänkte höra hur det går för er?

Hej

Jodu inte gick det med vanlig hormonstimulering inte. Gjorde 1 ivf nu i augusti, fick tillbaka ett 4 celligt embryo som fäste sig. Är gravid i v. 9 (8+4). Svårt att tro det efter över 2,5 års försök!

Hur har det gått för dig??  

Kul att denna tråden vaknade till liv igen! :)

Och jättegrattis till graviditeten Nightrose!! :) Måste ju kännas helt underbart! :)

Själv sitter jag och väntar på mensen efter en Proverakur. Sen ska jag få testa trippelkur med Pergotime, Ovitrelle och insemination. Det blir vår andra insemination. Så vi får se hur det funkar med mer Pergo. Först och främst ska ju mensen komma igång.
Så just nu händer inget speciellt "roligt" i min kropp. Men man ger ju inte upp! ;)

Lycka till!       

Tack! =) Jo det känns otroligt... väldigt främmande... helt fantastiskt (om man bortser från illamående och extremt trötthet som självfallet är värt det hela tusen gånger om)

Höll inte du på med dubbelkur? Funkade inte det som det skulle? =/
Hoppas det går bättre denna gång!!!

Klart man inte gör! Som tidigare skrivet på ett eller annat sätt ska man ju lyckas! Förr eller senare!

Var på inskrivning idag och fick träffa en urgullig barnmorska som jag tack och lov nog kommer att trivas med =)

Hoppas det är din tur snart Jennie1987!!!            

det är inga cystor, man trodde det förr. därav polycystic. pärlorna man ser är äggblåsor som inte mognar och släpper. pco-kvinnor tenderar att vara fertila högre upp i åldern och ha väldigt bra ägg, när de väl vill släppa. detta har min bm berättat, hon har själv pco och är väldigt insatt.

Jennie1987 och laugh hur har det gått för er??

Jennie1987 har insiminationerna gått bra?

Nightrose: Vi fick inte göra någon insemination, för hela min gynmottagning skulle på en tre-dagars utbildning i Danmark när min ev ägglossning skulle ske.
Senare, genom blodprov, visade det sig att jag inte ägglossat på trippelkur och ovitrelle.
Jag fick dock mensen på "rätt" dag, och den har precis tagit slut. Så nu har jag bestämt mig för att inte göra någon mer behandling i år. Jag tar en paus till februari ialla fall. Känner att både kropp och knopp behöver vila från allt ett tag. Dessutom fick jag återigen rådet av sköterskan på gynmottagningen att satsa på lchf. Jag har gjort det förut också, gick ner bra i vikt och fick igång både mens och ägglossning(!!). Så det är ju såklart helt värt ett ärligt försök igen. Deras utbildning i Danmark hade tydligen handlat mycket om just vikten och pcos. Och lchf. Det är det de rekommenderar. Och jag vet ju att det funkar! Jag har bara inte orkat ta tag i det igen och inte gett det en ärlig chans. Men i onsdags började jag igen :) Och har klarat mig finfint hittills! :) Känns såklart jättekul!

Får se om jag lyckats gå ner lite i vikt till februari och då ska jag ialla fall höra av mig till dom och få komma på vul och se hur det ser ut.
Första gången på länge så känns det riktigt bra och sambon är inne på samma linje. Jag har varit proppad med hormoner och inte mått så bra av det alla gånger.
Oj, nu blev det visst lite långt...

Hur går det för dig med graviditeten? Måste ju kännas helt underbart!! :) :)
Jag intalar mig själv att det kommer bli en 2014 bebis för vår del, och konstigt nog har jag alltid sagt till sambon att jag vill ha barn just det året! 14 är "vårt" nummer. Spännade att se om det kan bli så :)     
       

Vad tråkigt att det inte blev ngn insimination, men på något sätt som du själv kommit fram till så kanske det inte var menat nu. Men snart så! Det är inte lång tid till 2014 ändå!  Förstår det där med att ta paus till fullo! Vi hade tänkt ta paus och hade till och med sagt till kliniken som vi först gick till att nu fick det räcka i några månader, vi behövde komma ifrån. Men i den vevan...jo dagen efter fick vi kallelsen till ivf och då vart det att vi kör en omgång och ser hur det går... sen får vi se läget där efter. 
Det tar också på sexlivet att inte få göra det när man vill och så, att ha de där kontrollerna och bestämda datumen. Vi kände det under sommaren, då vi eg. fick en liten paus från maj-aug. att vi har nog inte haft så skönt sex på länge! Ingen press och stress...hehehe... ja du kanske förstår?

Hoppas verkligen att lchf ger dig en ännu mer chans och att kroppen kommer igång ordentligt. Så länge du är motiverad så kommer det att gå fint!!! =) Och du att fuska ngn gång ibland är egentligen belöning för att man varit så duktig och det förtjänar man ibland =)

Jo blandad förtjustning och skräck... så rädd att det ska ta slut... men så är det när man kämpat länge för ngt efterlängtat. Såg vårt lill* pyre för 1v. sedan via ett privat ultraljud och så fantastiskt att se hur utvecklingen gått. Magen har börjat växa till sig och nu sitter jag och längtar till de första tecknen på att det rör sig där inne. Men visst är det fantastiskt och jag hoppas att du inom kort kommer att få känna denna underbara glädje. För visst det har sina upp och nedgångar, man kan må riktigt dåligt men leendet finns där ändå och glädjen att äntligen ha lyckats en bit på vägen. Och detta vill jag verkligen att du ska få uppleva! Vare sig det är 2014 eller tidigare =)
 

Jag och killen har tyvärr separerat. Så nu är jag tillbaka i "vardagen" igen. Med det menar jag att det blir inge barnförsök här..

Jag har dock aldrig haft sån här "regelbunden" mens. Så här har det sett ut dom senaste månaderna.

Mens.
Januari: 19-22:a                    Mars: 3-6:e.             Maj: 3-6:e
Juli: 12-17:e                        Augusti: 24-27:e      Oktober: 6-9:e    November: 20-24:e

Bra?

Vad tråkigt att höra att ni separerat!
Jag skulle göra allt för att få en sån menscykel! :) Så i mina ögon är den bra :) 

Oj! Jo det var väldigt bra regelbundel cykel.
Tråkigt att ni separerat, men skönt att du kommit på fötter igen.  

Vad skönt att höra att den ser bra ut =)
Dock så tycker läkaren att jag ska börja äta jaz..
Vad säger ni om det?
Själv tycker jag att det känns lite, hum, hur ska jag säga.. Drygt, irriterande och typ onödigt att stoppa i mig massa piller igen? Men det kanske inte är det?
Han tyckte iaf att jag skulle börja äta dom så mitt hormonvärde blev mer normalt, och att jag skulle slippa samla på mig massa vätska.

Ja, mindre kul med killen. Det som är bra är väl att vi har börjat träffas igen. Allt blev nog bara för mycket och intensivt ett tag.

Med jaz, menar du p-piller?
Jag vet att min gyn också rekommenderade det om jag inte ville bli gravid. Alltså är p-piller bra för att hålla pco i shack, eller vad man ska säga.

Om du och killen har det lite knaggligt nu kanske p-piller ändå är ett alternativ tills ni är på banan igen och känner att ni vill satsa igen?

Jag är själv väldigt inne på att börja med någon form av skydd. Min sambo är inget stort fan av kondom, och jag diggar inte p-piller. Men man kanske kan köra avbrutet? Jag vet ju såklart att det inte är ett 100% skydd, men har man svårt med att bli med barn så ska det väl mycket till om man ska få till det om man ändå avbryter?

     

Det är väl också så att det kan vara bra för kroppen med p-piller. Iom att den håller slemhinnan i schack. För får vi ingen avstötning senast vart tredje månad så finns risk för cancer. Men däremot är frågan om man inte kan få provera utskrivet som man kan ta vart 2, 5mån om tant röd inte dykt upp?

Vore eg. Det bästa då om man inte vill proppa i sig hormoner. Men det kanske är det? Att hormonnivåerna sjunker.

Muttrade någon gång fram att "vem behöver kondom och annat skydd? Det är väl bara att ha pcos så har vi väl löst problemet?" Så avbrutet känns som en bra lösning. Sen sker det så sker det? Tror inte du blir arg eller besviken på det? Tror lite på det du skriver att det nog är ett tillräckligt skydd i ert fall. Kan vara skönt att skippa hormoner ett tag också. Kan vara bra att ha provera hemma för säkerhetens skull om det skulle gå allt för långt emellan.

Ja, så har jag också förstått det, att p-piller är bra för allt möjligt när man har pco, om inte annat för att få en regelbunden blödning och att hålla pco i shack. Min gyn sa något om att pco inte förvärras när man äter pco.

Ja, jag ser också min pco som ett "skydd" i sig. Men med min viktnedgång (som jag hoppas kommer fortsätta!) så kan man ju få igång kroppen, det är ju det jag vill uppnå. Och då kan det ju kanske hända att det kan ta sig ändå. Därför satsar vi på avbrutet ett tag :) Såklart skulle jag inte bli arg eller besviken, men jag vill så gärna vänta nu och gå ner så mycket jag kan innan det är dags att bli gravid. Det har ju gått så bra de första 3 veckorna nu, så jag hoppas på fortsatt minskning! :)
Har massa provera hemma, så då kan jag ju ta det ibland om det inte kommer någon mens :)  

Åh Hoppas det fortsätter i den riktningen! Sen att tänka på är att när vågen börjar vända och man går upp lite trots att man varit duktig så ska du börja mäta magen och inte titta på vågen. För då har musklerna tagit över och de börjar väga mer än fettet i kroppen =)

Hoppas ni haft en bra helg och första advent! 

Ja, hittills har det gått mycket bra och flutit på jättebra! Lchf har blivit en naturlig del av min vardag.
Eftersom jag inte väger mig (ALDRIG!!) så har jag ingen aning om hur det ser ut på vågen. Dock känns det på kläder och det syns att magen är betydligt mindre, inte alls svullen längre! Så jag känner verkligen skillnad! :)

Det känns i kroppen som att mensen är på gång, eller kroppen verkar försöka få till en mens ialla fall.
Svårt att förklara. Men jag har mensvärk då och då, och ont i brösten, massa flytningar och (tyvärr) något svullen mage.
Så visst känns det att kroppen pysslar med något. Är på cykeldag 27 och har cykler på 28-32 dagar när jag gått på hormonbehandlingar.
Tänk om det kunde vara så bra att kroppen stabiliserat sig lite, med hjälp av lchf och kan börja funka lite ialla fall! :)
Fick ju spontan mens förra året med hjälp av lchf, så jag vet ju så väl att det kan fungera! :)
Oj, vad jag babblar! ;)