• Familjen L

    Människor som verkligen förutsätter att vi är en enad kärnfamilj

    Jag kan bli lite lätt tokig på människor ibland, det är därför jag skriver detta inlägg. Känner att jag vill få ur mig lite, för detta som jag nu kommer ta upp har grott sig större och större inom mig, mycket på grund av människors kommentarer och även prat med min man. Det är säkert fler här som känner som vad jag gör, men frågan är varför har människor den stora förutsättningen att varje familj är en hel kärnfamilj? En familj med samma mamma och pappa till alla barn?

    Min familj består av mig, min man, min dotter och sonen som är min och mannens gemensamma. Varannan helg har vi även min mans son. Dottern är 4år, mannens son är 3år och vår gemensamma son är snart 1år.

    Alla människor som vi träffar har den förutsättningen att alla barn är våra gemensamma. (människor som inte känner oss, förstås) Visst inget fel med att folk tror det, men jag blir lite lätt snurrig i mitt huvud trots allt. Vi lever nu på 2010+ talet, och i detta årtionde är det relativt vanligt med skilsmässor, så varför har folk verkligen denna förutsättning att alla barn är våra gemensamma?

    Människor kan komma fram och säga hur får du vardagen att gå ihop med tre barn, hur hinner du med? Nu skulle jag lätt kunna hinna med att ta hand om tre barn, men just detta att människor tror så mycket. Visst får dom tro, men det är ändå detta tänk om det var en kompis till dottern, kusinen, kanske t.om ett fosterbarn som vi har lite då och då. Varför tror människor oftast att man är en hel enad kärnfamilj bara för att man går kvinna+man + tre barn?

    Min man har blivit rätt tokig på alla kommentarer som, oj vad ni har legat i (då det är precis 1 år mellan dotter och hans son) men sen när vi berättar att sonen är hans, då skruvar människor på sig och tittar lite skräckfyllt och någon har frågat lite tyst till mig, har han varit otrogen mot dig (en kompis kompis som vi inte berättat hela storyn för) men nej nej och åter nej, min man har inte varit otrogen.

    Jag fick dottern ihop med en kille som förhållandet tog slut med. Denna kille har inte träffat sin dotter sen hon var 3månader. Träffade min man när dottern var 6 månader. När dotter var 9 månader fick min man ett telefonsamtal. Hans ex var gravid i 6:e månaden. 3 månader senare föddes mannens son.

    Alla dessa förutsättningar och människors tankar kan gå en på nerverna. Visst är det bara att strunta i kommentarerna, men på något sätt så blir man ställd över dessa kommentarer och förutsättningar.

    Är det någon annan som också fått kommentarer och människor som förutsätter att ni är den såkallade kärnfamiljen?

  • Svar på tråden Människor som verkligen förutsätter att vi är en enad kärnfamilj
  • Pickeli

    Förstår helt ärligt inte hur du orkar bry dig, lägg energin på något annat istället.

    Vore det inte konstigare om personerna frågade "Är alla barnen dina eller är det bonusbarn du har med dig"?


    Google it!
  • eval

    Håller med, vore det inte märkligare om någon förutsatte att du springer omkring med någon annans barn? Börjar gissa på vilka av barnen som är dina och vilka som är inlånade?

    När jag har min systerdotter med händer det att jag får kommentarer om "min stora pojke", vad spelar det för roll, hon är moster upp i dagen även i attityd - vad folk tror är väl deras bekymmer. Hon är gärna min stora pojke om det gör någon söt tant glad. Skönt med ungar som har humor och självdistans :-P

  • cosinus

    Jag har hört det motsatta. Vi har fyra barn som är födda 04, 06, 08 och 10 och det är mer än en som förutsatt att vi är två ihopslagna familjer för ingen är väl så galen så de skaffar 4 barn så tätt....typ.

    Mig stör det dock inte.

  • Familjen L

    Jo men självklart, jag har inget emot att alla tror att vi är en enda familj. Det jag isf stör mig mest på är detta att människor många gånger trott ( då mannen säger att den äldsta sonen är hans) är att han varit otrogen och jag dum i huvudet som gått tillbaka till honom och skaffat mig en till (människornas blickar från han till mig). Det är det jag tycker är störande att människor har i stora drag förutfattade meningar om saker och ting. Varför måste vi dra upp hela historian.

    fast å andra sidan kanske det är är min man jag ska "gnälla" på då det är han som svara som han gör? Men hur ska man säga när till en början trevliga människor frågar oss och barnen hur gamla dom är och sen alla följdfrågor som kommer? Jag är inte den som gillar att dra hela historien, men mannen säger glatt att den äldsta pojken är hans. Inget om dottern eller vår gemensamma. Så då kommer det ju genast fler frågor...

    Jag har fått kommentarer om vilken fin pojke, vad heter du då? Äldre tanter som frågat min dotter på bussen, jag skrattar bara åt det innerst inne. Jag vet ju att hon är min dotter, klädd i gröna ytterkläder

  • Ia 2011

    Hej
    Jag undrar bara varför inte din mans son finns med i listan över familjemedlemmar på din profil? Råkade du glömma honom?

     Jag tycker som inlägg ovan att det inte är nåt att bry sig särskilt mycket om. Vad spelar det för roll om folk tror att du är mamma till barn som du är ute med, det är väl inte ett jättekonstigt antagande? Du BEHÖVER ju inte heller dra hela historien och rabbla upp vem som är bio till vilket barn, nicka och var glad istället åt att folk (vågar) ta kontakt och säga hej. Styr in ämnet påväder istället om du tycker det är skönare att prata om nåt som inte är känsligt

    Herregud, jag kan bli helt nojig över sånt här, snart vågar man inte tilltala nån utan att vara orolig för att de tycker det är jobbigt, känner sig kränkta osv...

     

  • Familjen L

    Ia2011: nej jag har inte "glömt" min mans son. Varför han inte finns med på min sida här på familjeliv är för att hans mamma vill inte att pojken ska finnas med på nätet med namn, bild och dyl. Så då respekterar jag hans mamma och inte skriver hans namn och dyl i min profil. Vi har inte dragit jämt från början så varför förvärra det nu, när det är bra?

    Visst detta är ingen big deal, men då mannen och jag kom in på detta då vi var ute tyckte han att det var mest jobbigt att just folk tror saker. Jag känner mer att är strunt samma, familj som familj. Så jag skrev Vellinge mest detta nu i efterhand pga min man. Tror mer att det är min man som tycker det är jobbigt, men det får väl stå för han.

  • The bad seed

    Jag förstår dig. 
    Men det är nog bara så att folk inte går runt och tänker på att inte alla familjer är kärnfamiljer.
    Och egentligen; varför skulle dom?

    Det ända jag stör mig på är att folk förväntar att vi fungerar som en kärnfamilj. 
    Men det gör vi inte.
    Jag känner att jag egentligen inte har någon irl att prata om vår familjsituation med.
    Pratat lite med en god kompis, som har barn med olika pappor, men själv lever hon bara med egna barn.
    Hon sa något om att det var tragiskt, förkastligt eller något då jag berättade att min mans dotter nu mer bara är hos oss vh, och jag berättade varför. Och annars är ju hennes problem egentligen motsatt av mina -jag och hennes man har de samma problemen. Hon stör sig på att hennes sambo stör sig på och bråkar med hennes son... hos oss är det jag och min mans dotter...
    Alla tar liksom på något sätt för givet att jag tycker det är som mysigast och bäst när alla barnen är här.
    Men så känner jag långt ifrån alltid. Inte för att jag inte tycker om min "bonus", men för att det är svårt, kompliserad och slitsamt.
    Men också bara sådana saker som att jag inte känner jag kan hänga upp ett jättefint fotograf porträtt av min dotter, för att han inte fixat något stort foto av hans dotter (dom har inga fotograf babybilder av henne). 
    Men när vi haft våran gemensamma till fotograf till sommaren, ska dom två upp på väggen samma fan! Flört 

    Ah, jag förstår TS, men det är nog bara så det är att dom fleste tänker utifrån kärnfamilj perspektivet.
    Din situation är ju lite speciell då...  Fattar om det blir tröttsamt i längden. 

  • Dixie

    jag förstår att folk förutsätter att ni är en "kärn-familj" - särskilt med tanke på att barnen är så nära varandra i ålder, varför är det konstigt? 

    Jag har ofta barnens  kusin med mig - det skiljer bara 3 månader mellan kusinen och min dotter och det händer att folk frågar om de är tvillingar ..........

  • Nybygge

    För mig finns det familjer och familjekonstellationer.


     


    Familj är den kärnfamilj man lever med heltid och det gäller de vuxna samt deras genemsamma barn.


    Sedan kan en eller två av föräldrarna ha barn sedan innan och då övergår det till även en familjekonstellation de dagar/veckor särkullsbarnen befinner sig i hemmet, en slags komplettering (inte nödvändig) till kärnfamiljen, "+1barnsfamilekonstellation" har vi hemma varannan vecka.
    Enligt mig.
    Pappan till det barnet ser antagligen inte alls så på hans särkullsbarnsvistelse.

    Så för mig har jag en kärnfamilj (finns olika definitioner varav minst en stöttar mitt sätt att se det) med min sambo och våra barn.
    Sedan tillkommer ett barn varanann vecka.

    För min sambo är det nog mer "familj" där en inte är där varannan vecka.

    Och ja, man kan definiera familj olika även i samma familj vilket vissa inte verkar tro efter vadjag läst en del på fl´s forum

Svar på tråden Människor som verkligen förutsätter att vi är en enad kärnfamilj