Kaffekopp

Äldre 8 Feb 22:09

26 svar

Skillnad mellan män och kvinnor i rollen som styvförälder

Efter att ha läst en hel del här på Familjeliv och även ventilerat en del egna saker i forumet för styvföräldrar så har jag lagt märke till att det verkar vara betydligt fler kvinnor än män som hamnar i "ny förälder"-fällan. Eftersom jag själv var en av dessa kvinnor, så tycker jag givetvis att detta är ett intressant ämne. Jag och min f.d har barn gemensamt. Jag blev ganska snabbt inkastad i rollen som ny mamma, men samtidigt så var det så mycket runt omkring att jag aldrig riktigt hann reflektera över att jag - som aldrig skulle tillåta mig att hamna i den typiska kvinnofällan hade gjort just det. Jag skötte barn och hushåll, försökte vara så rättvis som möjligt. Behöver jag säga att det gick åt skogen?

Hur är det egentligen? Är det stor skillnad på hur män och kvinnor förhåller sig till deras nya partners relation till barnen? Självklart är ju alla olika, men enligt min uppfattning så har män inte alls samma krav på sig när det gäller att ta hand om partnerns barn. Inte heller verkar kvinnor i samma utsräckning som män lämna över ansvar till sina nya partners.

Så som det ibland verkar vara, så ska en kvinna vara tacksam över att ha en god relation med mannens barn, helst slå knut på sig själv för att behaga alla andra i familjen (inkl biomamman) Om en kvinna tycker att situationen är jobbig, eller att barnen är jobbiga så är hon svartsjuk och egoistisk medan en man får en guldstjärna om han tar hand om sin partners barn då hon jobbar över några timmar.

Hur ska en en perfekt bonusvuxen vara? Varför är kraven så olika på män och kvinnor? Hur ska man som förälder ge barnen och den nya partnern förutsättningar till en god relation? Vilka "krav" är rimliga att ställa på en bonusvuxen? Ja, frågorna är många och jag hoppas att det är fler som vill diskutera detta.

iser

Äldre 13 Feb 09:29

#11

Jag tror att det ofta bottnar i att män generellt anses duktiga vad de än gör. De är föräldralediga med sina egna avkommor, oj vad duktigt. För oss kvinnor förväntas det. Vi är inte duktiga eller snälla.

sextiotalist

Äldre 13 Feb 15:21

#12

TyraPaloma skrev 2012-02-13 08:44:43 följande:

PÅ vilket sätt då? Har du verkligen läst det trådar som finns här på familjeliv? Jag är inte längre någon storbesökare på detta forum men genom åren här så har jag sett åtskilliga trådar där de skriver om hur de hatar sina bonusbarn. Tyvärr. Därmed inte sagt att alla är sådana. Det jag säger är att jag inte skulle vara ihop med någon som hatade mina barn eller hatade livet som bonusförälder - därmed inte sagt att man inte kan gnälla av sig lite för det gör både jag och min man ibland även om det är sällan. Jag menar, vad är det som hindrar en från att välja någon som istället passar bra ihop med mig OCH mitt liv med barn? Jag var singel i 4 år i väntan på någon som passade i båda bemärkelser. Det betyder också att jag valde bort personer som jag hade starka känslor för eftersom de inte skulle ha passat i en familj med bonusbarn.Jag tycker det låter oerhört märkligt om man inte märkt av hur ens bonusbarn är fastän man har varit ihop i flera år. Har man gått omkring med skygglappar eller? Går man omkring med sådana negativa känslor kring sin omgivning så borde man arbeta med sig själv istället. Man kan inte ändra andra, men man kan ändra sig själv och sin egen inställning till livet. Att gå omkring och vara arg och irriterad på människor omkring sig gynnar inte någon. Det är en myt att om man gnäller/är arg/bråkar/irriteras så släpper man ut sina känslor och kan vara lugnare sedan. Så fungerar det inte. Ju oftare man låter sig irriteras desto oftare blir man det sedan eftersom man tränar sin hjärna att fungera så. Jobbar man istället med att vara glad och glädjas åt dem och det man har i livet så blir man lyckligare. Det är bara att läsa vilken forskning om subjektivt välbefinnande som helst. Jag har själv examen i positiv psykologi och neurovetenskap (hur hjärnan fungerar) och har arbetat mycket med både andra och mig själv i just detta ämne.

Jag har läst många trådar (i princip nästan alla) och håller inte med dig alls, det är några få som skrivit det, men i de flesta fall så är det frustation över situationen som kommer fram

sextiotalist

Äldre 13 Feb 15:29

#13

Ja, jag tror faktiskt att det är kvinno/manfråga. Dels hur man är uppfostrad och även vad omgivningen har för förväntningar. Sambon och jag fick slåss mot förväntningar, när det gäller barnen så vände sig alla till mig, även om sambon stod bredvid (jag stod väl där som en levande fågelholk). Det var alltså hans barn, jag var själv barnlös i början. Men en man som tar med sig barnen på en fotbollsmatch höjs till skyarna, en kvinna som gör samma sak, gör det som det förväntas av henne. Men det är väl som det dagliga livet, en man som är föräldraledig, tar ansvar för barnen höjs till skyarna, en kvinna som lever "som en man" är en dålig mamma. Så varför skulle det inte vara så i de här nyfamiljerna. Nu hade min sambos barn två närvarande och mycket dugliga föräldrar (däremot inte dugliga som par tillsammans), de var rätt stora när jag kom med i bilden. Jag togs emot positivt av sambons ex och barnen, sedan hade vi rätt mycket roligt ihop. Men jag har aldrig varit förälder åt dom, aldrig tagit ett föräldraransvar (men ett vuxenansvar när det behövdes). När våra kläder tvättades, så tvättade jag deras, självklart så lagades det mat åt samtliga och skulle vi iväg till sambons släkt så var de alltid tillfrågade, även om de inte var hos oss (däremot inte till min släkt, men var de hos oss följde de med)

The bad seed

Äldre 13 Feb 15:40

#14

TyraPaloma skrev 2012-02-13 08:44:43 följande:

PÅ vilket sätt då? Har du verkligen läst det trådar som finns här på familjeliv? Jag är inte längre någon storbesökare på detta forum men genom åren här så har jag sett åtskilliga trådar där de skriver om hur de hatar sina bonusbarn. Tyvärr. Därmed inte sagt att alla är sådana. Det jag säger är att jag inte skulle vara ihop med någon som hatade mina barn eller hatade livet som bonusförälder - därmed inte sagt att man inte kan gnälla av sig lite för det gör både jag och min man ibland även om det är sällan. Jag menar, vad är det som hindrar en från att välja någon som istället passar bra ihop med mig OCH mitt liv med barn? Jag var singel i 4 år i väntan på någon som passade i båda bemärkelser. Det betyder också att jag valde bort personer som jag hade starka känslor för eftersom de inte skulle ha passat i en familj med bonusbarn.

Jag tycker det låter oerhört märkligt om man inte märkt av hur ens bonusbarn är fastän man har varit ihop i flera år. Har man gått omkring med skygglappar eller? Går man omkring med sådana negativa känslor kring sin omgivning så borde man arbeta med sig själv istället. Man kan inte ändra andra, men man kan ändra sig själv och sin egen inställning till livet. Att gå omkring och vara arg och irriterad på människor omkring sig gynnar inte någon. Det är en myt att om man gnäller/är arg/bråkar/irriteras så släpper man ut sina känslor och kan vara lugnare sedan. Så fungerar det inte. Ju oftare man låter sig irriteras desto oftare blir man det sedan eftersom man tränar sin hjärna att fungera så. Jobbar man istället med att vara glad och glädjas åt dem och det man har i livet så blir man lyckligare. Det är bara att läsa vilken forskning om subjektivt välbefinnande som helst. Jag har själv examen i positiv psykologi och neurovetenskap (hur hjärnan fungerar) och har arbetat mycket med både andra och mig själv i just detta ämne.

Enig Sextiotalist. Är inte ofta någon skriver att dom hatar bonusbarnen.
Att dom hatar situationen får du inte förväxla med att hata barnen TyraPaloma.

Om man blir snabbt gravid (som i tex mitt fall), så har man inte hunnit se alla sidor, och mycket kommer upp sen. Så jo, man kan bli förvånad över hur et faktisk är, uten att ha gått med skygglappar. Inte alla har varit tillsammans i många år när dom får gemensamt barn.
Inte alla är lika planerade och "förnuftiga" som du är.

Men du som har läst så mycket psykologi och grejer; du vet väl att det inte är bara bara att förändra sig?
Inte gjort på en natt. Inte alla som lyckas så bra även efter flera år.
Att förstå teorien, hur det faktisk fungerar och se vad man "borde" göra, gör inte att man klarar av det.

TyraPaloma

Äldre 14 Feb 07:32

#15

sextiotalist skrev 2012-02-13 15:21:44 följande:

Jag har läst många trådar (i princip nästan alla) och håller inte med dig alls, det är några få som skrivit det, men i de flesta fall så är det frustation över situationen som kommer fram

Haha, det där hoppas jag att du inser själv att det är en lögn. Annars borde du skaffa dig en hobby eller lägga mer tid på dina vänner - också lyckostrategier.

Alla som VILL kan förändra sig, vill man inte när då blir det svårt. Ett jättebra tips är boken Lyckans verktyg som är en vetenskaplig populärbok skriven av en av världens mest ramstående forskare inom positiv psykologi. Att vara lycklig kräver arbete - resten av livet. Lycka är inget man skapar och sedan finns det där utan man fårarbeta för det alltid. Jag har själv gjort den förändringen. Läs den boken. Det tar bara någon månad och sedan märker man förändring - om man vill och försöker vill säga.

sextiotalist

Äldre 14 Feb 07:43

#16

TyraPaloma skrev 2012-02-14 07:32:12 följande:

Haha, det där hoppas jag att du inser själv att det är en lögn. Annars borde du skaffa dig en hobby eller lägga mer tid på dina vänner - också lyckostrategier.Alla som VILL kan förändra sig, vill man inte när då blir det svårt. Ett jättebra tips är boken Lyckans verktyg som är en vetenskaplig populärbok skriven av en av världens mest ramstående forskare inom positiv psykologi. Att vara lycklig kräver arbete - resten av livet. Lycka är inget man skapar och sedan finns det där utan man fårarbeta för det alltid. Jag har själv gjort den förändringen. Läs den boken. Det tar bara någon månad och sedan märker man förändring - om man vill och försöker vill säga.

Nåja, jag har inga problem, så det är nog inte mig du skall vända dig till. Vi har en jättebra relation allihop. Men jag brukar i svaren faktiskt försöka ge konstruktiva lösningar och försöka stötta och lyfta de som har det tufft. Berätta hur vi har löst det. Men jag hävdar ändå att det är många gånger den frustation som kan bli som är orsaken till trådarna, inte avsky för barnen.

TyraPaloma

Äldre 14 Feb 08:52

#17

www.familjeliv.se/Forum-4-118/m61870106.html
www.familjeliv.se/Forum-4-118/m7603124.html
www.familjeliv.se/Forum-4-118/m48270887.html

Sökte på "hatar mina bonusbarn" och fick genast upp en hel del. Här var de tre första i listan.....

Furstinna

Äldre 14 Feb 08:58

#18

Jag tror kvinnor ställer högre krav på sig själva i kombo med att mannen ofta är lat och ser kvinnan som hemhjälp. I de flesta trådar framgår tydligt att männen är veklingar. Nu vill jag inte bli bonusmamma så jag utesluter alla pappor men om jag skulle varit de skulle jag inte ta någon mammaroll och pappan skulle få göra det mesta själv. Jag skulle inte följa med på några aktiviteter eller samtal och jag skulle bara ställa upp med vanliga saker som en extravuxen gör.

TessaS

Äldre 14 Feb 09:38

#19

Jag håller mer Sextiotalist och har ungefär samma bakgrund som hon.
Inga barn, träffade en man med barn, tar ingen föräldraransvar, önskar inget föräldraransvar, har en fungerande styvfamilj... Min man har två barn sedan innan, nu tonåringar, och vi har en 5-åring gemensam.

Jag tycker att det oftast i "jag hatar mina bonusbarn" grundar sig i att en pappa har abdikerat. Många män verkar säga upp stora delar av sitt föräldrarskap när de flyttar ihop med nån. Eller snarare att de lämnar över projektlederiet för hemmet till den nya kvinnan och där tycker man att det ingår att trösta barn, planera skolresor, packa väskor, fixa mellanmål till friluftsdagen, köra till träning, handla present till kalas, ha koll på födelsedagar, uppfostra, städa, ha koll.
Jag får ont i magen bara jag tänker på det.

Han klarade det där innan vi träffades och han klarar det nu också. Han gifte sig, det är inte lobotomi. Han är högst kapabel att vara pappa åt ALLA sina barn.

Sen är det nog överlag så att en pappa som bara är en pappa är helt FANTASTISK och en mamma måste vara FANTASTISK för att vara bara en mamma.

sextiotalist

Äldre 14 Feb 10:36

#20

TyraPaloma skrev 2012-02-14 08:52:47 följande:

www.familjeliv.se/Forum-4-118/m61870106.html
www.familjeliv.se/Forum-4-118/m7603124.html
www.familjeliv.se/Forum-4-118/m48270887.html

Sökte på "hatar mina bonusbarn" och fick genast upp en hel del. Här var de tre första i listan.....

men har du läst vad som verkligen står i dessa inlägg, det är kvinnor som det inte fungerar för och egentligen är det en frustation inför situationen och avsaknad av ett föräldraskap hos pappan.

Jag hade aldrig accepterat något av dessa beteende hos mitt barn, min sambo hade inte heller gjort det.

TyraPaloma

Äldre 14 Feb 10:41

#21

Men VARFÖR är ni med dessa män? Tycker ni inte att ni förtjänar bättre??????

TyraPaloma

Äldre 14 Feb 10:46

#22

sextiotalist skrev 2012-02-14 10:36:53 följande:

men har du läst vad som verkligen står i dessa inlägg, det är kvinnor som det inte fungerar för och egentligen är det en frustation inför situationen och avsaknad av ett föräldraskap hos pappan.

Jag hade aldrig accepterat något av dessa beteende hos mitt barn, min sambo hade inte heller gjort det.

Ja, och de tar då ut det på barnen där problemet inte ligger. Som vuxen får man göra val. Man kan välja att leva eller inte leva i en relation. det man inte kan göra är att ändra andra människor utan att ändra på sig själv. Man får sluta ta skit, sluta leva med en mansgris!

TessaS

Äldre 14 Feb 10:50

#23

TyraPaloma skrev 2012-02-14 10:46:13 följande:

Ja, och de tar då ut det på barnen där problemet inte ligger. Som vuxen får man göra val. Man kan välja att leva eller inte leva i en relation. det man inte kan göra är att ändra andra människor utan att ändra på sig själv. Man får sluta ta skit, sluta leva med en mansgris!

Och det kanske är det man kommer fram till när man fått älta på fl lite. Fått lite input från andra.
Eller så får man inspiration att prata med mansgrisen, tar tag i det och bättrar på sin situation.

Inget av alternativen är ju fel, bara man tar sig och resten av familjen ur svackan.

Ia 2011

Äldre 14 Feb 20:17

#24

TessaS skrev 2012-02-14 09:38:09 följande:

Jag tycker att det oftast i "jag hatar mina bonusbarn" grundar sig i att en pappa har abdikerat. Många män verkar säga upp stora delar av sitt föräldrarskap när de flyttar ihop med nån. Eller snarare att de lämnar över projektlederiet för hemmet till den nya kvinnan och där tycker man att det ingår att trösta barn, planera skolresor, packa väskor, fixa mellanmål till friluftsdagen, köra till träning, handla present till kalas, ha koll på födelsedagar, uppfostra, städa, ha koll.
Jag får ont i magen bara jag tänker på det.

För mig är det nog tvärtom. Barnens pappa är så fullkomlig själv och ägnar all sin tid och själ åt sina barn så det känns nästan som att jag inte fyller någon funktion och är lite roll-lös. För mig är det jobbigt och jag tycker ibland att det känns som att jag inte är "på allvar" för barnen. De gånger när jag fått/kunnat hjälpa till med att gå med på aktiviteter eller passa dem så känns det så mycket bättre.
Säger inte att det är så för alla, det är nog rätt ovanlig situation, troligen vanligare scenario som du beskrev.
Men det finns nog ändå ett gäng vv-pappor som kämpar ihjäl sig för att bevisa hur bra de är och hur viktiga de är för sina barn och för att visa omgivningen att de är en närvarande pappa...
Det kan som sagt också vara lite kämpigt att få plats i en sån familj, man blir lätt bara nån som tar pappans uppmärksamhet från barnen istället för ett tillskott...

Kaffekopp

Äldre 14 Feb 23:00

#25

Här hade det hänt grejer =)

TyraPaloma skrev 2012-02-14 10:41:35 följande:

Men VARFÖR är ni med dessa män? Tycker ni inte att ni förtjänar bättre??????

Ofta är det ju så med oss människor att vi inte riktigt ser roten till det onda, utan bara det som ligger synligt. Jag håller med i att man inte ska ta ut sin frustration på barnen, det tror jag inte det är så många som gör IRL heller. På ett internetforum där man kan vara anonym och skriva av sig är det lättare att vara lite extra dramatisk. Man vill inte se att mannen man blev kär i visade sig var en annan människa än man trodde. Sen blir det ju extra lätt att kvinnan får ta extra ansvar när det kommer gemensamma barn eftersom hon då är MAMMA och självklart ska vara det åt alla barn i familjen.
I övrigt så måste jag säga att jag tycker att inlägg nr 19 var väldigt bra!

sextiotalist

Äldre 15 Feb 07:41

#26

Kaffekopp skrev 2012-02-14 23:00:03 följande:

Här hade det hänt grejer =)

Ofta är det ju så med oss människor att vi inte riktigt ser roten till det onda, utan bara det som ligger synligt. Jag håller med i att man inte ska ta ut sin frustration på barnen, det tror jag inte det är så många som gör IRL heller. På ett internetforum där man kan vara anonym och skriva av sig är det lättare att vara lite extra dramatisk. Man vill inte se att mannen man blev kär i visade sig var en annan människa än man trodde. Sen blir det ju extra lätt att kvinnan får ta extra ansvar när det kommer gemensamma barn eftersom hon då är MAMMA och självklart ska vara det åt alla barn i familjen.
I övrigt så måste jag säga att jag tycker att inlägg nr 19 var väldigt bra!

Dvs helt mänskligt, och om man läser många trådar, så ser man hur en dialog växer fram och den aktuella TS kommer till insikt. Vid sådana tillfällen (som inte alls är ovanliga) så ser man fördelen med forum som dessa och att det förhoppningsvis leder fram till en förändring

Skillnad mellan män och kvinnor i rollen som styvförälder

INNEHÅLL