Skillnad mellan män och kvinnor i rollen som styvförälder
Efter att ha läst en hel del här på Familjeliv och även ventilerat en del egna saker i forumet för styvföräldrar så har jag lagt märke till att det verkar vara betydligt fler kvinnor än män som hamnar i "ny förälder"-fällan. Eftersom jag själv var en av dessa kvinnor, så tycker jag givetvis att detta är ett intressant ämne. Jag och min f.d har barn gemensamt. Jag blev ganska snabbt inkastad i rollen som ny mamma, men samtidigt så var det så mycket runt omkring att jag aldrig riktigt hann reflektera över att jag - som aldrig skulle tillåta mig att hamna i den typiska kvinnofällan hade gjort just det. Jag skötte barn och hushåll, försökte vara så rättvis som möjligt. Behöver jag säga att det gick åt skogen?
Hur är det egentligen? Är det stor skillnad på hur män och kvinnor förhåller sig till deras nya partners relation till barnen? Självklart är ju alla olika, men enligt min uppfattning så har män inte alls samma krav på sig när det gäller att ta hand om partnerns barn. Inte heller verkar kvinnor i samma utsräckning som män lämna över ansvar till sina nya partners.
Så som det ibland verkar vara, så ska en kvinna vara tacksam över att ha en god relation med mannens barn, helst slå knut på sig själv för att behaga alla andra i familjen (inkl biomamman) Om en kvinna tycker att situationen är jobbig, eller att barnen är jobbiga så är hon svartsjuk och egoistisk medan en man får en guldstjärna om han tar hand om sin partners barn då hon jobbar över några timmar.
Hur ska en en perfekt bonusvuxen vara? Varför är kraven så olika på män och kvinnor? Hur ska man som förälder ge barnen och den nya partnern förutsättningar till en god relation? Vilka "krav" är rimliga att ställa på en bonusvuxen? Ja, frågorna är många och jag hoppas att det är fler som vill diskutera detta.