Tonårsförälder till diabetesbarn

Nu är det inte riktigt samma sak men att hon "väljer" att inte ta sitt insulin tyder på en oförståelse. Jag har själv en medicinsk historia som gör att jag behöver ta liknande sprutor varje dag. Att jag sen tycker att det är obehagligt leder till att jag ibland väljer att "idag behöver jag inte för jag har ju tagit alla andra dagar"-resonemang.

Och JA, jag vet att detta är fel. Problemet för mig är att jag vet att det inte kommer att märkas någon påverkan på mig förrän typ efter en månad om jag inte tar min medicin. För din dotter innebär en utebliven dos en helt annan sak. Jag tog hjälp av en psykolog för att komma till rätta med "problemet".

Det låter/känns som att din dotter inte har en förståelse för VARFÖR hon tar medicin och vad som kan hända. Även om man kan repetera något så innebär det tyvärr inte att man förstår. Självklart förnekar hon att en sjukdom finns - det man inte ser finns inte. Din dotter vill vara en "normal" sextonåring och vem skulle inte vilja det? =)

Jag levde i ett "förnekande"/"det löser sig"/"det tar vi sen"-mindset under sex års tid. Uppvaknandet för mig kom när jag blev nekad en försäkring på grund av min medicinska historia och då valde jag att ta tag i det och acceptera. Just då mådde jag inte bra (cirka ett år sen) men idag känns det bättre även om det är jobbigt till och från.

Hoppas at detta hjälper dig något även om det inte handlar om exakt samma sak, lycka till!

Åhh, glömde. En sak som bidrog till att jag valde att inte ta min medicin var att jag kände att min sambo tjatade. Så fort man nämnde något om medicin (kunde vara en annan person också) satte jag mig direkt på tvären och vägrade för "det är upp till mig och lägg dig inte i". Barnsligt? Jo, jag vet....

Kompromissen blev att jag tog medicin och matade husdjuren i samma veva och det var OK att fråga om djuren fått mat för de "behövde" ju faktiskt mat..

Jag har en dotter som är Epileptiker och är tonåring och testar många gränser. Rökning och att inte sova men medicinen tar hon, rädslan för vad som kan hända om hon missar är större, och visst späder jag på hennes rädsla. Nu är hon bara 13 men hon oroar sig redan att hon inte kommer kunna dricka på fester men.... vi har talat om det massor men hon säger att det kommer hon ändå att göra när hon är gammal nog och vårt svar är det samma - vi syns på akuten då. Tror att det går in fast hon säger tvärtemot.

Du kanske inte alls är sugen på att läsa det men jag (sjuksköterskestudent) har skrivit en c-uppsats om svenska ungdomars upplevelse av att leva med typ 1 diabetes? Den utgår bara ifrån publicerade vetenskapliga artiklar? Kanske du kan hitta något att läsa dig vidare på?

Om du skulle vara intresserad kan du inboxa mig så kan jag maila över :)