Min värld har typ rasat !!!

Jag genomgick akut kejsarsnitt. Nästa dag stod jag upp och gick lite redan (finns mammor vilka ligger ner länge men desto längre du ligger desto jobbigare blir det) Så upp och gå korta sträckor så snart som möjligt är mitt råd. 
Jag minns att ställa mig upp under de första två veckorna var läskigt, jag inbilla mig jämt att tarmarna skulle åka ur! Men de är ingen fara, de blir inte så, men ja. Det känns så.

För övrigt har jag bara positiva minnen av kejsarsnittet och tiden efter med läkning och så. så oroa dig inte! 

Mitt kejsarsnitt var helt problemfritt. Var uppe å gick samma dag. Inte särskilt ont. Det spände lite i stygnen innan de togs bort. Lite jobbigt att vrida sig och ta sig upp från liggande. Läkte suveränt och det syns knappt nåt ärr. Jag är supernöjd, men har å andra sidan inte så mycket att jämföra med. Syrran däremot har två vanliga förlossningar att jämföra med och hon var helt paff över att man kan må så bra efter att ha fått barn, efter att hon gjort sitt snitt med 3:e barnet.

Jag gjorde ett akut snitt. Eftersom jag var sjuk så mådde jag dåligt efteråt. Så det räknar vi inte med . Dagen efter satt jag på sängkanten. Dagen efter det gick jag till toaletten och lite i rummet. Jag var lite seg i starten men det var ju pga sjukdom och inte själva snittet. Jag var noga med att försöka kissa och komma i gång med magen. Gå så mycket jag orkade. Jag var förvånad över hur pass snabbt den starka värken från snittet ebbade ut. Jag kunde snabbt gå över till "snälla" tabletter som Brufen och Alvedon.

Det är bra att ha en kudde att hålla om när man måste hosta. Det ger magen ett extra stöd. Jag kräktes under timmarna efter snittet, så jag vet att magen inte går sönder vid ansträngning. Jag ammade inte sonen efteråt, men jag har hört att det kan vara lite bökigt att sitta och amma i början - så ligg på sidan om du kan ligga och amma.

Var noga med att tvätta magen med tvål och vatten efteråt. Minska då risken för infektioner. Låt förbanden (steristrip) sitta kvar länge - minskar risken för ärr. Steristrip finns att köpa på Apoteket. Tänk på att smärtlindring och amning gör dig trög i magen.   

Nu är det tre år sedan snittet. Ärret finns där som ett minne och det syns mindre och mindre med tiden.

Själva snittet: Bedövning i ryggen, försök kuta ryggen så mycket du kan, då går det lättare för narkosläkaren att lägga bedövningen. Det svider till och sedan börjar benen "försvinna". Tyg nedanför bröstet, du ser inget av magen. Den blivande pappan vid din sida. Du känner att det drar och bökas i magen och sedan är bebisen ute!
Medans du förälskar dig i bebisen, så suger de bort fostervatten och syr igen magen. När barnet kommer ut, så kan vissa få blodtrycksfall och må illa. Sedan åker ni till uppvaket en stund och sedan tillbaka till avdelningen.    

Jag hör din rädsla, men jag som genomgått tre snitt vill lugna dig med att ett planerat snitt är en lugn och fin upplevelse.
Berätta för din BM om din rädsla och be henne skriva det i din journal. Berätta också när du ska skrivas in om din rädsla.
Du kan få lugnande medicin om du blir jätterädd så det finns hjälp att få.

Mitt första snitt var ett akutsnitt och de efterföljande planerade.
Jag har fått jättefint bemötande och framför allt narkospersonalen tycker att snitt är jättekul att få vara med på, att få se ett liv födas istället för att ta hand om narkosen för ett svårt skadad människa som akutopereras.
Det kommer att sitta en narkossköterska vid din sida hela tiden och vill du så kan du småprata med hen, de är bra på att lugna en.

Själva snittet går till som så att du kommer till förlossningen där de förbereder dig, rakar snittstället, du får byta om, ev. sätta kateter (det går att få gjort när du är bedövad också om det känns bättre), du rullas ner till preop där de sätter nålar för vätska m.m.
Sen kommer narkosläkaren (som du redan träffat på inskrivningen där hen kollat om det är möjligt att sätta ryggbedövning, pratat om ev. sjukdomar du eller närmaste släkt har, mediciner o.s.v) och lägger bedövningen.
Det tar en liten stund sen försvinner känseln från under brösten och neråt, de kollar med kalla tussar om du känner något och sen är det dags för det stora- ditt efterlängtade barn ska komma till världen!

Efter barnet är ute så sys du ihop. Det är några lager och brukar ta 2 minuter ungefär. Sen kommer ni till uppvaket, på de flesta ställen får pappan/den man har med sig och barnet följa med dit. Där är du tills du kan röra dina ben, 1,5-2 timmar brukar det ta och sedan kommer ni till förlossningen/BB och får fikabrickan.

För mig har snitten gått bra. Jag har varit uppe på benen 5-6 timmar efteråt.
Såret har läkt bra trots att jag har en hängmage som skulle kunna göra det svårare.
Vad gäller smärtlindring har jag tagit starkare de första dagarna occh efter det klarat mig på Alvedon.
Amningen kom igång bra och bebis har mått toppen alla gångerna.
2-5 dagar har jag stannat på BB, tre dagar var mest lagom och så länge blir jag nog kvar denna gången också.

Mina tips:
Ta dimetikon/minifom några dagar innan samt efter för när de rotat runt i magen kan man få mer gaser occh magknip efteråt och det är inte kul att a ont av det.
Smärtlindring- tänk på att ta det regelbundet så länge du behöver. Väntar du tills du får ont så är det svårare att bryta smärttoppen.
Jag tyckte det var skönt att tömma magen före op med microlax så att man slapp bajsa det första man går efteråt när man är öm och så.

Har du fler frågor så fråga gärna!

Oh fantastiska människor ! Tack snälla snälla ni

Jag lider med dig då jag är extremt rädd för snitt ! Jag gjorde ett katastrofsnitt med mitt första barn och när jag väntade tvåan kom det som ett slag på käften att detta barn skulle födas med snitt . Jag är precis som du rädd för själva op och kontrollen, att något ska hända ja allt !

Jag gjorde ett sovande snitt pga min rädlsa med både tvåan och trean och nu när jag väntar nummer fyra så kommer jag även denna gång sova.

Jag hoppas verkligen att du kommer över din rädsla någorlunda och att du får en fantastisk upplevelse till slut =)

Försök ta det lugnt!

Jag har genomgått halvakut snitt och jag har faktiskt bara positiv upplevelse av det.

Givetvis gjorde det ont i ärret efteråt, o det var inte så kul o ligga på uppvak ensam utan bebis eller man i flera timmar efteråt men det var helt ok trots allt.

Personalen var oerhört proffsig o jag kände mig jättetrygg hela tiden.

Vi hade stora problem med amningen (vår dotter kunde inte suga) och jag inbillar mig att kejsarsnittet kanske hade ngt med denna problematik o göra, men det vet jag inget om egentligen.

Nu ska jag få mitt andra barn o eftersom detta barn ligger rätt i magen så förväntas jag föda normalt, o jag e tvärtom jätterädd för det....  

Mina barn har trots att jag sovit alltid kommit med pappan och funnits på uppvaket när jag vaknat =)

Sen ang ammning ! Det är nog väldigt olika jag tror absolut att det kan vara svårare för vissa att få igång amningen men min mjölk har runnit till första dagen ,

Jag hoppas verkligen att du mår bättre ?

Jag ska ha ett plan.snitt vilken dag som helst, jag skriver här och favoritar tråden så ska jag berätta allt om hur det kändes med just ett plan.snitt, har 1  akut och 1 urakut i bagaget

jag gjorde ett akutsnitt och mådde psykiskt dåligt efteråt, men däremot mådde jag fysiskt riktigt bra, dom sydde inte mig utan bara på insidan och limmade yttersta lagret just för att få så fint ärr som möjligt.

jag var uppe 8 timmar efter operationen, gick en del och sedan så kom jag i gång, efter 3 dagar slutade jag med diklofenak och 1 vecka så slutade jag med alvedonen, jag mådde riktigt bra och tyckte det var en bra upplevelse men se till att en USKA eller nått visar hur du ska resa dig upp ur sängen på korrekt sätt.

det stramade i snittet i ca ett år för mig, men inget som stört mig!

Jag fick göra ett kejsarsnitt dec-09 när vår lilla dotter ville ut 5 veckor för tidigt i säte. 
Innan dess var jag också livrädd för att bli snittad,jag hade bara fött vaginalt 2 ggr & det hade gått jätte bra.
Men det fick bli snitt på grund av hur hon låg.
Själva snittet gick jätte bra,fick ryggbedövning. Det jobbiga var efteråt,jag hade svårt att röra mig & mådde illa. Min sambo fick hjälpa mig med att klä på mig & vända mig i sängen de första dagarna. Vi fick ligga kvar på sjukhuset i 8 dagar eftersom vår dotter kom lite tidigt & hade lite svårt att hålla uppe trycket i lungorna,så hon behövde övervakning.
Men i ärlighetens namn så hade jag nog föreställt mig att ett kejsarsnitt skulle vara mycket värre än det faktiskt var. Jag kanske hade tur,alla är ju olika. Men jag återhämtade mig fort,fick smärtlindring de första dagarna & varm vetekudde på magen när jag skulle sova (JÄTTE skönt). Jag hade inte heller avslag så länge ca: 2 veckor bara efter det var jag som ny  . 

Jag uppskattar alla era svar så himla mycket !!

Jag fick ligga ensam på uppvaket i fyra timmar, verkar vara olika det där, men hade önskat att jag hade kamera eller telefon så att jag kunde titta på bebisen... Det kommer jag tänka på nästa gång men förhoppningsvis blir det vaginalt då. Blev akut snittad pga hotande fosterasfyxi, det är nu sju veckor sen o jag känner bara lite i ärret om jag ansträngt mig för mycket tex promenad på 2 timmar... Det och lite sorg i hjärtat... Personalen var väldigt proffsig och jag fick ge min bebis en puss när han kom ut innan de gick iväg o kollade honom. Sen låg han på mitt bröst under tiden de häftade ihop mig. Jag provade att stå samma kväll, var uppe o duschade dagen efter. Önskar dig lycka till!

Jag planerade en hemmafödsel men på grund av komplikationer blev det ett planerat kejsarsnitt.

Själva ingreppet var väldigt odramatiskt, narkosläkaren var helt underbar och min man var där och höll min hand. Det gjorde inte ont även om jag kunde känna vad de gjorde. Jag kände mig inte särskilt drogad trots allt utan var där och minns varje detalj kring då min dotter kom till världen.

Ärret är under bikinilinjen och besvärar mig inte.

Däremot tog återhämtningen tid. det tog minst en månad innan smärtan gav med sig så att det var lätt att röra sig och gå i trappor igen. 

Det viktigaste är att min dotter är frisk och glad. Alla besvär var värt det.