Hur motivera tonåring till att sköta skolan?

Körkortet betalt om de fixar minst godkänt i ALLA ämnen??

Hon kanske tycker att en del ämnen är svåra men inte vågar eller "orkar" be om hjälp? Ni kanske ska sätta er ner med henne och hjälpa henne med läxorna i de ämnen som hon har fått underkänt i.

Jag kämpade med matte när jag gick i skolan, tyckte det var jätte komplicerat. Min mamma och jag satte oss i en - två timmar i veckan och jobbade igenom några kapitel och på så sätt blev det lättare för mig att fatta. En del lärare ser tyvärr inte alla elevers behov.  

Jag hade svårt att hänga med i matten helt plötsligt i högstadiet, det var så illa att jag till slut sket helt i matte, För att kunna koncentrera mig på att få godkänt i andra ämnen.

Det jag menar är att hon kanske haft svårt att hänga med i högstadiet för det är ju högre tempo där än i mellanstadiet och till slut kanske hon helt enkelt gav upp.

Om man har så många underkända betyg så ligger man troligen efter i ganska många ämnen och har massor att ta igen. Oftast kommer man då till en punkt då det blir så mycket att man får panik och allt känns omöjligt, och då skiter man hellre i allt...

Det man då behöver hjälp med är att reda ut röran av alla uppgifter, prov och annat att ta igen. Få hjälp med att göra en slags handlingsplan, ett schema med deadlines etc. och sen att någon är med och stämmer av och sporrar en att följa den här planen.
Om inte ni har ork/tid med detta därhemma så kanske någon på skolan (mentor? SYV?) kan hjälpa till med det?

Prata med de som ev. ger henne pengar att de drar in pengarna.
Tror jag iaf. 

Hennes pappa ska efter skoltid plugga med henne. Försöka hjälpa henne. Men hon prioriterar inte att få godkänt. Utan hon bara gnällde på honom när han sa att hon måste vara hemma en viss tid så att de kan plugga ihop och hon sa till honom att hon faktiskt har ett liv.

Hon verkar inte bry sig. Skolan hade gjort en handlingsplan för henne innan terminen tog slut men ja hon följde nog inte riktigt den. Sedan så är väl min sambo lite dålig på att sätta vara hård mot henne, och att vara konsekvent. Hon kommer undan med att slippa plugga med honom genom att komma hem för sent. Då är hon för trött för att plugga sen och hon fattar inget när han försöker förklara saker för henne.

Det är nog så att det blivit för mycket för henne ja, men hur ska man göra om man försöker hjälpa henne, men hon struntar i hjälpen?

Det är hennes mamma som ger henne allt hon vill ha. Tyvärr kan vi inte göra något där. De har gemensamt vårdnand, vv vecka, och de gånger vi har påtalat detta så blir mamman vansinnig.

Felet är att ni alla runt omkring henne säger "Gör si, Gör så, gör inte det, gör det" Ni skulle lika gärna kunna säga "Sitt fint, rulla runt, vacker tass, spela dö"...

Motivationen och drivkraften måste komma från henne, skolan ge henne redskapen och ni ska uppmuntra. Straff leder ingenstans mer än att hon inte kommer att göra som ni vill.

Sen med så många underkänt kan hon lika gärna lägga sig ner och dö(i sin värld) därför att hon kommer inte att hinna ikapp det om hon inte vaknar i morgon och jobbar stenhårt i 1,5 år. Föga troligt.

Lyft bördan från hennes axlar och koncentrera er på det som är viktigt (kärnämnen anser jag) och låt henne få underkänt. Betygen är inte huvudsaken utan att hon arbetar så bra hon kan efter hennes förutsättningar.

Så A och O är att hon måste förstå vad hon riskerar, hon måste vilja själv.

Och så uppmuntran. Har hon jobbat bra efter hennes förutsättningar, vilken belöning är ni beredda att ge? Vad vill hon ha?

Det är inte via piskor och stora gåvor man underrättar underverk utan med små, små steg med mycket uppmuntran.

Som tidigare nämnt, motivationen måste komma från henne och tjat kommer inte hjälpa ett dugg. Rent spontant känner jag dock att ni verkar ha rätt låga krav på henne? För mig har lägsta betyget alltid varit godkänt, underkänt finns inte på kartan. Samma med skolk, det tycker jag är ok i vissa fall men generellt ska det inte tolereras då hon har skolplikt och skyldighet att närvara i skolan om det inte är av specifika skäl.

Pengar som motivation är inte bra alls, som sagt har hon skolplikt, det är inget jäkla jobb hon ska ha lön för.
Det kan ha väldigt många orsaker till varför hennes motivation tryter så egentligen kan jag inte säga särskilt mycket. Det kan vara allt från allmän "skoltrötthet" till problem med kompisar eller att lärarna är kassa. Jag tror det är bättre att prata med lärarna om hur de ser på saken och att de kommer med konkreta råd. Kanske kan du känna på hur lärarna är, de kanske inte är vettiga över huvudtaget och annan hjälp behöver tas in? Lycka till i alla fall.

Kanske lite OT, men iallafall, jag satt nyss och funderade på att om jag missar ett prov i Svenskan, kan jag då få IG för det? 0

Jag hade nog försökt ta reda på vad hon gör när hon skolkar? Gör hon det själv eller med kompisar? Är det samma eller olika kompisar? För sök peppa och bestäm tillsammans vilka och hur många ämnen hon vill höja sig i? Det är svårt med tonåringar som bor växelvis. Vi hade samma läge... Min bonusdotter började sattas på skolan och slutade att festa och hänga med "fel" kompisar. Hon valde t.om att bo hos oss på heltid. Men efter att hennes moder pressat henne och gett henne dåligt samvete har hon nu flyttat till modern på heltid och valt till hösten ett gymnasium som har lågt intag och osäker ekonomi pga att de inte har tillräckligt många sökande elever. Modern har genom åren fått dottern att sluta med piano, fotboll och nu med att plugga... Förstår inte hur sådana föräldrar tänker. Dottern har sänkt sina betyg sedan hon flyttade till modern...

Testa med att få henne att tänka på framtiden. Vad vill hon jobba med när hon slutar skolan? Vad behöver man göra och kunna för att uppnå det? Kanske ett realistiskt mål kan hjälpa henne med lite motivation.

Kom just ihåg att vi gjorde ett test på nätet där man skulle gå en fingervisning på vad hon va intresserad av. Är egentligen emot sådana test men det hjälpte motivera vår då 15åring. Hon fick svaret att hon bäst skulle passa utbildningar som Fordon och Bygg. Inget fel med dessa utbildningar men vår dotter kunde inte identifiera sig med dessa. Hon kom på att hon ville gå Samhälls inriktning psykologi :) Hon började kämpa för det, tills hennes moder kom in i bilden... Nu är det viktigast för henne att gå på en skola nära modern och inte vilken utbildning eller bra utbildning...