skall sladdisen få ett syskon???

Finns det någon med erfarenhet av att ha långt mellan sina barn eller syskon som vill dela med sig av sina erfarenheter.

Jag har nu en dotter  på 1,5 år och en son på 10 år. Under tiden som gått så har jag bara positiv erfarenhet  av denna åldersskillnad. 

Nu är det så att jag närmar mig 39 år och funderar på fler barn. Dels for att den senaste graviditeten och småbarnstiden har varit helt underbar (det var inte så for mig med första barnet) så jag vill få uppleva det igen. Jag är också rädd for att min lilla kommer att bli ensam i vår umgängeskrets då det flesta nu har tonårsbarn och minsta kusinen är 3 år aldre. Det känns som att vi kommer få åka ensamma till ex fjällen med vår dotter när hon blir tio och storebror inte vill följa med. Det var en sådan härlig känsla när lillan kom och vi blev en komplett familj men denna kanske kommer bli haltande igen om tio år utan ett syskon.

Jag vet inte hur jag skall göra/ känna eller tänka om fler barn eller inte. Jag vet att syskon kan bråka och att det kanske inte alls blir den där nära vänskapen som jag tror att jag missat eftersom det är sån ålderskillnad på mina barn. Det kanske dels är för denna nära syskonrelation som jag fått tankar på ett barn till. Å andra sidan känner jag att vi börjar bli till åren, jag hinner i så fall bli 39 år och min man 44 år. Riskerna för komplikationer ökar ju vilket gör mig radd och osäker i dessa barntankar.

När jag tanker på en graviditet och oron under hela graviditeten över att något skall gå snett  får jag ångest över det. När jag tanker på livet med mina två underbara barn jag har får jag ångest över att bebiståget går och jag valt att inte hoppa på det innan det är för sent.

Hur blev det för er familj med stor ålderskillnad när barnen växte upp?