bonusdottern är svartsjuk!

Ja, en sak är ju säker, det blir ju inte bättre av att hon inte får sitta i hans knä. Jag antar att ni har delad vårdnad och inte får träffa sin pappa så mycket som hon kanske skulle vilja/ behöver? Se till att hon och pappan får mycket kvalitetstid ihop och att han överröser henne med kärlek så hon känner sig älskad och behövd!

vi har henne varannan helg och dom gör jättemycket tillsammans så hon får den uppmärksamhet som hon behöver/vill ha och han ger henne så mycket kärlek men ändå så ska hon bli svartsjuk när han ger mig en puss eller kram! det har faktiskt gått så långt att jag har funderat på att åka iväg varje gång som vi ska ha henne för jag kan inte klara av en helg där jag inte får ge honom en kram eller puss och jag går o är orolig för hur det ska gå sen när bebisen kommer!

känner mig maktlös.

Ja, men det förklarar ju ganska mycket av situationen. Självklart blir hon svartsjuk och har stort behov av närhet om dom träffas så sällan, och om hon nu dessutom vet att han ska få ett till barn som får träffa honom hela tiden.

Menar du verkligen att du inte kan vara mindre fysisk den korta stund hon är hos er? jag säger inte att du bör vara det, jag tycker bara det låter egendomligt av en vuxen människa. jag menar, det är ju vad du begär av henne? Måste ni träffa dina syskonbarn precis den helgen hon är hos er?

när jag träffade min kille så vart min dotter väldigt mammig. alltid när jag kramar honom ropar hon efter en kram.
jag har kärleksbombat henne och kramats och visat så mycket kärlek jag bara kunnat och nu har det blivit myckte bättre. att neka dottern kramar och knäsittning gör det nog bara värre.
låt henne vara lite liten och kramas. är ju inte ofta hon är med er.

jag kramar och pussar honom mindre faktisk när vi har henne och jag håller mig lite undan så dom ska få den tiden med varandra. men jag ser ingen anledning varför jag ska gå en helhelg utan att ge honom en puss eller kram? han har själv sagt att han tycker det är jobbigt att jag inte kommer o spontant kramar eller pussar honom! så jag anser att jag inte är fysisk alls emot honom när vi har henne, sitter inte ens brevid honom i soffan längre.

dom gångerna vi har träffat mina syskonbarn när vi har haft henne är då det har varit dop och födelsedagsfika och det anser jag att man ska kunna åka på även att man har henne.han ger henne jättemycket kärlek och kramar men han känner det är jobbigt att hon ska vara så klängig för enligt honom är hon inte så när jag jobbar utan blir så här så fort jag kliver innanför dörren!

jag vet inte vad mer jag kan göra mer än att dra mig undan och inte ge honom något fysisk kontakt som en puss! tar knappt i honom när vi har henne!
hon är ju även svartsjuk på katten liksom.....så det är ju inte bara mig eller andra barn.

Ja, ni ska asbolut kunna åka på sånt med henne, men jag tycker ni har väldigt lite förståelse för henne? Du tycker det är jobbigt att ni inte kan pussas lika mycket, han tycker det är jobbigt, men hon, som är 9 år, ska inte få känna lika som ni?

Om hon känner att ni tycker det är jobbigt blir det nog ännu värre! NI ska vara dom ska ska ta initiativ till närhet med henne, överrös henne med kramar pussar, positiv uppmärksamhet och beröm!

klart att hon ska få tycka det är jobbigt! vi försöker komma på en lösning som gör att inte våran eller deras relation drabbas vilken tyvärr gör när det är så här!
det ska väl inte behöva gå så långt så att jag åker bort varje gång vi ska ha henne bara för att hon ska vara nöjd så hon får pappa för sig själv?

det gör vi men förstår att hon känner av att jag har börjar dra mig undan mer o mer! men när man har gjort det så har hon lugnat ner sig lite och inte är lika klängning och kan sitta o leka själv men så räcker det med att katten hoppar upp i sambons knä så är hon där o ska klänga!
vi får väl sätta os ner igen och prata med henne om allt detta.......

Självklart ska du och sambon INTE SLUTA pussas och kramas framför henne.
Hon måste lära sig att acceptera att ni älskar varandra och kommer att vara tillsammans vare sig hon vill eller inte! Och med desto mer anledning nu närni även väntar tillökning. Rent spontant tycker jag en 9 åring verkar lite för stort för detta svartsjuka beteende... Känns mer som nåt en 3 åring skulle göra!
Jag vet då jag har 2 bonusar på 8 och 3 år!!
Vi har visat vår kärlek helt öppet både till dom och för varandra som par, sen dag 1 och det har bara gjort dom ännu mer kärleksfulla. De han nu även en lillebror på 8 mån och den lilla kan ibland vara extra klängig första dagarna på våra veckor(vi kör vv), men det är som sagt ett normalt beteende för en 3 åring! Hur är relationen mellan er och bion?! Kan hon kanske ha nåt inflytande på flickans svartsjuka?

har också tycket att det är ett "typiskt"  3års beteende.
vi har denna gång som vi har henne vissat att vi älskar varandra och pussar och kramas hur mkt vi vill hur utan bry oss om hennes svartsjuka och vi har även satt oss ner och prata med henne om detta ordentligt!
relationen mellan oss och bion är väl bra men sambon får ta mycket skit och får ta skulden för det mesta och bion är avundsjuk på att han har hittat en ny och inte hon m.m....så kan ju vara det som ligger i grund och botten av hennes svartsjuka!

Vet man det baserat på att man har två egna bonusbarn? Det är inte ett beteende hos en treåring, utan ett beteende hos ett barn som känner sig otryggt och rädd att förlora sin pappa!

Och du vet då bättre eller?!
Har du någrabonusbarn själv eller?
Jag svarar enbart efter egna erfarenheter och försöker förklara för TS hur hon bör göra för att situationen ska bli enklare och nej då har du helt fel i att de bör sluta va fysiska när bonusbarnet är hemma!
Vad ger det för signaler?!
Låter ännu mer förvirrande om du frågar mig! Dom älskar varandra men har inte rätt att visa det....?!

Måste få fråga om du TS också ger flickan kramar oxh visar kärlek.
Jag skulle tolka beteendet som att hon är rädd att förlora sin pappa och vet inte hur hon ska hantera sina känslor.
Jag skulle göra saker ihop alla tre och visa henne att ni tre också är en familj. (som snart kommer bli fyra) visa att du vill vara med henne, leka, hålla i handen när ni e på stan mm ge henne den kontakt du tänker ge ert gemensamma barn.
Fråga om hon kanske vill hjälpa till att titta på bebiskläder/leksaker kanske hjälpa till att pynta barnrumnet.

Jag tycker inte du ska hålla dig undan. De skulle ja ta som fel signaler ja var barn.
Ge henne kärlek du med som om hon vore din egen.

Lycka till med allt!

jag och bonusdottern gör mkt tillsammans och jag ger henne många kramar men själv problemet är just när sambon och jag pussas eller kramas! jag ser henne och sambon som min familj och vill att hon ska ha det bra och vi hittar på mycket saker tillsammans alla 3 även så hittar hon och jag på saker och sambon stannar hemma!
Men nu när vi hade henne i helgen så satte vi oss ner och pratade med henne och hon fick förklara vad det är hon är rädd för och vi förklarade att hon kommer aldrig att förlora sin pappa och jag kommer inte sluta bry mig om henne bara för att vi ska få en bebis.
hon ligger och myser med magen när vi har vårt lördagsmys, då vi brukar se på en film alla 3!

hoppas nu på en förändring och vi kommer att ta allt i småsteg!

Jag har aldrig sagt att de ska sluta vara fysiska.

Hoppas för er skull med!
Öppen dialog är hon tillräckligt gammal för så de tycker ja låter bra för er!

Kram 

Har läst en del av tråden men tänker rent spontant att barnet kanske är rädd för att hon inte ska vara en del av er familj när syskonet kommer?

Om hon är hos er varannan helg så kanske det känns för henne som om hon inte är lika viktig, tror att klängandet går över om ni visar hur viktig hon är :)