Alla basta skolor i Sverige ar privatskolor

Oavsett vad man tycker om TS så är frågeställningen intressant. Är "privata" skolor verkligen bättre än kommunala. Är det bara en snevriden process och "sammanställning" som gör att det ser ut så men att det faktiskt inte är så?

Dock, som "utomstående", tycker jag att hela "bevisförningen" att privata skolor skulle vara bättre haltar. Alla dessa listor verkar ju vara baserade på betyg, betyg som skolorna sätter själva. Det är ju helsnurrigt!

Jag antar att det finns "privata" skolor såväl som kommunala som är bra och dåliga. Det dåliga överlag är ju att skolorna inte är objektivt bedömda utan själva sätter sina betyg som sedan används i marknadsföring mot nya elever. Jag förstår verkligen hur man har tänkt där (alternativt inte tänkt).
 

Frågan är komplex.
A) Vad värderar vi som bra = vad lägger vi i begreppet bra skola? Det är ju liksom ingen liten frågeställning.
B) Betygssättning som är något annat än enbart bedömning av det enkelt och kvantitativt mätbara kommer aldrig att kunna vara en objektiv, exakt vetenskap. Det kommer alltid att ligga subjektiv värdering och bedömning i denna betygssättning.
C) Om man hade haft någon form av objektiva bedömare som rättade och betygsatte:  1. Vad?  2. Hur stor vikt skulle dessa bedömningar väga i förhållande till allt annat eleven presterar?  3. Vilka skulle dessa objektiva bedömare vara? Om t.ex. de nationella proven skulle bedömas skulle det krävas en rätt personalstark styrka så att säga.......inte minst om man inte kan tänka sig lösningen att lärare rättar i blindo så att säga. 

Jag sitter mitt i "smeten". Jag har precis ägnat åtskilliga timmar till att skriva ömdömesrapporter inför utvecklingssamtal för mina 7:or. De ska inte ha betyg i år, men jag måste ju ändå tala om vad de kan och vad de behöver utveckla i förhållande till kursplanens kunskapskrav. Det är svårt. Nu har det ju dessutom sjösatts en ny läroplan så det är ett evigt stötande och blötande. "Vad innebär det att föra ett utvecklat resonemang med väl underbyggda argument"? Vad är skillnaden mellan att "föra resonemanget till viss del vidare" i ett samtal och att "föra det vidare"? Hur ska man tolka att "utifrån egna erfarenheter, olika livsfrågor, omvärldsfrågor tolka och föra utvecklade och relativt väl underbyggda resonemang om budskap som är tydligt framträdande och budskap som kan läsas mellan raderna i olika verk"? Och på vilket sätt skiljer det sig från att föra "välutvecklade och väl underbyggda resonemang"? Och undervisar man som jag exempelvis i svenska och SO så har man sådär 50-100-talet (beroende på hur man räknar) liknande kunskapskrav att ta ställning till. Vi sambedömer väldigt mycket på vår skola, men självklart blir det inom kollegiet så att säga. Det handlar ju om det rent praktiska. Jag kan enkelt och snabbt skicka över ett par av mina elevers redovisningar varje gång de lämnar in något till en eller flera kollegor på skolan, få snabb respons om jag ligger "rätt" och på det viset självkontrollera mig på något vis. Det hade inte varit möjligt att göra det mot en objektiv bedömare varje gång, och vad säger egentligen att denne per automatik är "bättre"/gör en bättre bedömning?
  
Jag jobbar i en vanlig kommunal skola med hårda besparingskrav och noll ekonomiska resurser. Som enskild lärare har jag inget att tjäna på att sätta för höga betyg ur ett yrkesperspektiv. Jag får inte högre lön och skolledningen är inte på och tjatar om att jag ska höja eller liknande. Jag vill ju att mina elever ska klara fortsatta studier väl och att de så att säga fortsätter att ligga på samma nivå. Ger jag dem ett C så vill jag att de ska ligga på ungefär samma nivå när de börjar på gymnasiet så de inte plötsligt får svårt att överhuvudtaget nå ett E. För mig är den starkaste fingervisaren hur min bedömning är hur det gått för eleverna fortsättningsvis. Jag vet genom återkopplig att de klarat gymnasiestudier och vidare studier bra, dvs att de betyget stämt i förhållande till fortsatta krav. Och så självklart även de nationella proven. Ja, det är fortfarande jag eller någon av mina kollegor som bedömer men det finns trots allt rätt tydliga bedömningsinstruktioner så om man verkligen följer dem så lär man inte hamna alltför långt ifrån det man faktiskt tänkt sig från skolverkets sida. Huruvida man gör det eller inte är ju en annan fråga. Jag skulle gärna haft "blind rättning" av de nationella proven. Men fortfarande återstor ju frågan hur tungt just detta enskilda prov ska väga.

Lyssnade på intressant radioprogram igår som behandlade skolan - både här och utomlands. Ett intressant fenomen i Sverige är att samtidigt med betygsinflationen så började föräldrar ställa allt högre krav på att barnen skulle ha högre betyg, dvs att de på ett helt annat sätt än tidigare var kritiska till lärare och skola för att de gett deras barn för låga betyg. Och de vänder sig till skolledning som kanske inte alltid pallar trycket i tider då varje elev är viktig för den ekonomiska situationen.

Vad gäller privatskolor kontra kommunala så är det som sagt en svår fråga. I vår kommun som är en relativt stor kommun, ligger engelska skolan högst vad gäller måluppfyllelse, vår kommunala strax efter och många privata alternativ långt efter. Med tanke på hur vår ekonomi och elevunderlag ser ut i jämförelse med engelska skolan så borde de ligga långt, långt före kan man tycka.  

Tack för intressant input.

Jag tycker i princip inte att man ska enbart fokusera på elevernas prestationer när man utvärderar en skola då resultaten påverkas av vilka elever man tar in. "Stjärnor" klarar sig ofta bra oavsett skola även om de kanske presterar bättre i en viss miljö.

Minns såväl flera in min gymnasieklass (väldigt länge sedan i det gamla systemet) då det var en klick elever som kom dit med superbra betyg, betyg som antagligen var aningens "uppblåsta", och som i konkurrensen med oss andra fick ett slutbetyg på högst normala 3,5 (se hur länge sedan det var"). Detta var redan då skolan inte "tjänade" på att ge ut höga betyg.

Jag tycker om systemet vi har i UK med regelbundna oberoende utvärderingar av SKOLAN. Visst visar skolor också på vad som händer med eleverna efteråt, vilket delvis har med betyg att göra. Jag säger delvis, eftersom många skolor och universitet även har antagningsprov antingen som ett komplement till betygen eller som antagningskriterium.

Dessutom är jag för de centrala proven som rättas centralt här. Inte så mycket för att sätta betyg på individen men som en bedömning av skolan. Om en skola får X% av ett visst betyg på ett sådant prov så bör inte snittet i den skolan avvika med mer än någon procent. Då ger man utrymme för individuella justeringar. Jag har svårt att tro att alla i en skola klarar nationella prov med sämre betyg än vad de "egentligen" är "värda". Så fungerar antagligen nationella prov nu (?), men att skolan rättar de själva anser jag vara fel.

Ja centrala prov (och rättning) och oberoende utvärderingar av skolor kostar pengar, men jag tror att man tjänar på det i längden. Vidare anser jag att om något är värt att satsa på så är det just skolan. Men inte nödvändigtvis med pengar.

Som sagt, bor i UK där vi har Ofsted som är en ovärderlig källa för föräldrar vid val av skola. Exempel på en rapport http://www.ofsted.gov.uk/inspection-reports/find-inspection-report/provider/ELS/100338 - som synes handlar det verkligen inte bara om elevernas betyg...

Jag hängde inte riktigt med på vad du menade i första stycket....om hur de nationella proven fungerar nu. Jag har enbart genomfört nationellt prov i svenska. De olika delarna är olika "bra". uppsatsskrivningen tycker jag personligen är rätt värdelös och eleverna presterar nästan alltid under förmåga. Anledning? Alla presterar under förmåga med de premisser som uppsatsskrivningen är under. Läsförståelsen vill jag utan tvekan att de når samma betyg som jag gett dem förövrigt så att säga.

Ingen skulle bli gladare än lärarkåren om vi slapp rätta de nationella proven. Rättningen av dem tar enormt mycket tid och arbete. Jag hade blivit jätteglad om någon annan rättat och jag hade kunnat koncentrera mig på annat   

Jag menar att de nationella proven bör användas som en måttstock på skolan men självklart även ge vägledning för individen. Så om en skola får 50% VG på ett prov kan inte andelen VG i slutbetyg för skolan avvika så mycket. Eftersom proven rättas centralt så får skolan i sig en objektiv bedömning av resultaten. Jag har svårt att tänka mig anledningar till att en skola i helhet alltid presterar under sin förmåga jämfört med andra skolor.

Jag pluggar just nu (som gammal tant) vidare på "högre nivå" och jag tycker det är skönt att veta att våra prov (även) rättas externt. På så sätt
- ser jag mina lärare som resurser för att inhämta kunskap. Hur vi kommer överens spelar ingen roll.
- min utbildning är "värd" något och håller en viss standard och är godkänd av en "regulation authority".

Jag vet inte om jag blev tydligare där...

Jo, då är jag med. Det är ju så de är tänkta att fungera.

Men fungerar de så? Jag tycker fortfarande att proven ska rättas centralt så att det verkligen inte blir någon diskussion om resultaten. Och så kan lärare fokusera på att vara lärare.

Dessutom tror jag att en objektiv bedömning av skolan i helhet, inte bara betygen, bör finnas så som det exempel jag hänvisade till. Detta för att vägleda föräldrar vid val av skola och dessutom för att ställa krav på skolorna bortom betyg.

De nationella proven har inte som syfte att mäta skolans prestation. De nationella provens syfte är att betygsbedömningen ska bli så enhetlig och jämlik landet över som möjligt. De ska alltså vara vägledande. Ja, det vore väl fint om de rättades centralt, men jag förstår inte riktigt hur de skulle lösa det praktiskt. Med tanke på hur lång tid det tar att bedöma nationella prov och hur många prov som genomförs landet över årligen så måste det ju vara en gedigen styrka som ska rätta allt. Det man skulle kunna tänka sig är ju att de lärare som genomför nationella prov i låt oss säga en kommun rättar blint. Jag får alltså 30 nationella prov som jag ska rätta, men jag vet inte vilka eleverna är eller från vilken skola i kommunen de kommer ifrån. Det skulle vara intressant .    

Fast man kanske inte måste ha lika många nationella prov, eller jag vet inte hur det är nu? Om man vill ha en mer objektiv bedömning av resultat bör man väl ha central rättning? Detta i kombination med en objektiv utvärdering av skolan. Som utomstående låter det konstigt att skolor rättar och sätter betyg själva, samtidigt som dessa betyg är basen i marknadsföringen mot föräldrar/potentiella studenter. Känns som att risken för subjektivitet är ganska så stor.

Tycker man att skolan är tillräckligt viktig, finns resurser. UK är trots allt 6 gånger större och kan finansiera och administrera ett sådant system (och Sverige är generellt mer välorganiserat ). Kanske ska "privata" skolor själva finansiera sin aktivitet (mha avgifter)? Är man en tillräckligt bra skola, så finns det de som betalar. Samtidigt frigörs mer pengar till den kommunala skolan som alla kan ta del av om de vill...

Ditt förslag om att rätta andras nationella prov vore kanske en mellanväg? Då "tjänar" man ju inte själv på de betyg man sätter i alla fall.

Ja, jag vet inte. Tycker diskussionen är intressant hursomhelst.

Det rör sig inte om privata skolor utan friskolor, en viktig skillnad.

Riksinternaten tar ut skolavgift, men det gör inte dessa skolor (även om Carlssons och Fredrikshov tar ut ngr tusen SEK/termin i "frivillig" avgift, trots att det är förbjudet). De skolorna tar också gärna emot donationer på större summor, tex för att anlägga fotbollsplan på skolgården... .
   
   Skulle vara intressant att låta en oberoende bedömare gå igenom de nationella proven och jämföra med de kommunala skolorna i samma välbärgade område med mycket hög andel akademikerföräldrar...

De skolor som har musikklasser gör ju intagningsprov, och ofta går ju hög musikalisk nivå hand i hand med fina skolresultat för övrigt (och Adolf Fredrisk musiklasser har alltid varit superbra!!!). I förhållande till hur många som söker till musikklasserna är det få som kommer in, så dessa skolor kan man inte som liten ställa sig i kö till.

De internationella skolorna fångar på högstadiet upp många ambitiösa och duktiga elever som siktar på en IB-examen, och helt riktigt skall de då ha ett högt betygsgenomsnitt (men det kan vara litet hoppigt - har man många nyinflyttade samtidigt i en klass dras snittet ner under en period).     

I tex IB-systemet och i det tyska med flera skolsystem där det genomförs en central granskning rättas inte ALLA prov centralt, utan lärarna får skicka in ett urval  där de själva gjort en preliminär rättning och bedömning, och får sedan tillbaka provet med kommentarer.  

Caliningrad, jag måste säga att jag tror att din bild av den svenska skolan är väl pessimistisk. Bosätter du dig i ett område med hög andel akademikerföräldrar borde det inte vara ett problem! Har ett barn i första klass, och de går snabbt framåt, med nya utmaningar varje vecka och läxor som tar ca 45 min/dag. Flera tjejer läser och skriver på en nivå som jag bedömer är normal för ca 10-åringar!!! En enorm skillnad jämfört med när jag började skolan på 70-talet och vi långsamt ljudade oss igenom hela första året.... En annan kommentar är att du behöver anmäla dig redan på BB om du vill ha en chans på en plats på Carlssons eller Fredrikshov (många vill hänga med de rika och berömda...), så stalltipset är att bosätta sig nära en bra kommunal skola. 

I många av de där mätningarna de gör om vilken skola som är bäst, så brukar det vara utifrån hur höga betyg eleverna har. Men bara för att eleverna har höga betyg på en skola måste det väl inte betyda att den skolan är bättre? Det kan ju vara så att eleverna där är mer studiemotiverade. Det måste ju inte bero på att undervisningen är bättre.

Det är så mycket lättare att lära ut till studiemotiverade elever än till de som är ointresserade. Den lärare som lyckas få omotiverade elever att lära sig litegrand är kanske bättre än den lärare som lyckas få redan motiveraade elever att få högsta betyg.