Krigsleksaker!

Tror inte på att inte att förbjuda såna leksaker. Ungarna kan springa runt med pinnar och leka att de skjuter folk. Det är inte leksaken som gör leken, utan fantasin.

Jag lekte väldigt mycket krig som barn och hade en arsenal av knallpulverpistoler (dock fick jag inte avfyra dem hur som helst närsomhelst utan på platser där ljudet inte kunde störa/skrämma andra), platssvärd, sköldar och dylikt. Jag har inte tagit minsta skada av mina "våldsamma" lekar som barn utan är som vuxen ytterst anti-våld tillika jaktmotståndare och vapenvägrare .

De leksaker som kan kategoriseras som krigsleksaker hemma hos oss är:

- Trä- och gummisvärd (familjen är medeltidsnördar och pappan tävlar i långsvärdsfäkting) ett träningsredskap här iofs, Ingen egentlig leksak. Ungefär som en golfklubba
- Riktiga pilbågar i barnstorlek  (se ovan)
- Vattenpistoler (fast vi väljer modeller som inte ser ut som regelrätta vapenkopior, utan mer spacade varianter  eller rena vattensprutor)
- Legogubbar som i vissa fall har vapen (Lego Kingdom och Lego Star Wars).
- Lego Star Wars II Tv-spel 

Sen har det hänt att barnen byggt pistoler i duplo och lekt med pinnar, där de fått symbolisera svärd och gevär t ex. Men då tycker jag lekens karaktär är viktigare än just det faktum att de leker med "vapen". Överlag så bryr jag mig med om exakt vad de leker än vad de leker med. En gång såg jag en pojke leka skola med en massa små gröna plastsoldater i en sandlåda, t ex...

Jag tror inte heller på förbud, men jag tror på engagemang och överblick hos de vuxna så man håller koll på hur barnen leker, att det gårt schysst till, om barn tar illa vid sig av leken, etc. Leken är ett sätt att lära sig, utvecklas och berarbeta det man varit med om, funderar på osv. Som vuxen ska man inte gå in och peta i onödan.

Jag skulle dock aldrig själv köpa exakta vapenkopior eller uttalade krigsleksaker (typ tennsoldater  och minitanks) till mina barn. Så det är svårt att veta exakt var man ska dra gränsen...            

Intressanta svar alltihop, tror inte heller att man blir elak eller psykopat (haha) av att leka sådana lekar.
De allra flesta barn leker nog krigslekar och liknande, och vad jag vet så är det även bara bra för dem att få leka sådana lekar också.
Även om man inte ger dem en pistol så kommer dem ju som sagt hitta något annat (ex pinnar) och "skjuta" med.

Tänker mest på om ni tror att det kan ge några dåliga "signaler" till barnet att GE dem krigsleksaker? Eller vad syftet blir om VARFÖR man ska springa runt med en pistol som ska vara så "real" som möjligt.
Alltså för mig är det en sak att ha en vattenpistol än ett vapen som är gjort verklighetstroget med ljudeffekter, vibrationer osv (om ni vet vad jag menar då?)

Nej, mina barn får inga krigsleksaker, det är klart att det ger "dåliga signaler" som du skriver. Jag begriper inte varför man vill uppmuntra den typen av lekar. Min erfarenhet av barn är att sådana leksaker uppmuntrar till icke-kreativa och icke-konstruktiva lekar som alltför ofta slutar med att någon gör illa sig. Och varför uppmuntra krig och våld? Krig är inte en lek, det är dödligt fruktansvärt allvar för många människor runt om i världen och inget man ska leka och skoja om. Uppmuntra lekar som leder till att barnen utvecklar sin förmåga till samarbete, kommunikation, kreativitet och empati istället.

ja, min dotter får ha pistoler och svärd mm. Det viktiga tycker jag är att de inte skadar sig, t.ex. att man aldrig får slåss på riktigt med ett svärd. De svärd hon har är för övrigt sådana där mjuka. Hon får inte ha något som är spetsigt.

Ibland leker barnen krig eller tjuv och polis. De springer omkring, skrattar och har roligt. Så länge leken sker på ett sätt så att alla barn har roligt är det ok. Hur kul är det t.ex. inte att leka krig med vattenpistoler en varm sommardag?

  

Har väldigt svårt att förstå just vapenkopior, men har heller aldrig pratat med någon som köper dessa. Någon måste det ju finnas? Skulle nog minst sagt bli väldigt upprörd om min son fick något sådant i present.. Och ja, det finns vapenkopior i dem allra flesta vanliga leksaksaffärer! Jag fick en chock när jag kollade i vapenhyllan på BR.

När jag var liten hade jag en grannfru som var uppvuxen i ett land i krig. När jag var hos henne för att hon skulle vara barnvakt åt mig, tog hon fram sina barns krigsleksaker.

En annan grannfru var uppvuxen i det fredliga Sverige. Hon hade den bestämda åsikten att inga leksaker som ens kunde påminna om vapen fick förekomma, och det förmedlade hon tydligt även till andra mammor i området.

Det blir lite löjligt att förbjuda vissa leksaker. Det är bättre att berätta om saker för barn och tala om vad det faktiskt innebär, än att tysta ner det och låtsas som om världen inte innehåller något farligt.

Vill mina barn leka "krig" så varsågod, bara båda är med på det. Inga vapen i ansiktet/huvudet och man ska helst inte röra varandra med vapnen är "reglerna" för kriglekarna.

Detta är ju en gammal "lek" som folk har lekt i århundraden, förstår verkligen inte varför man ska ta allting så himla seriöst hela tiden?! Jag tänker inte heller "prata" sönder dem med att berätta ditten o datten om krig och vad det egentligen innebär hela tiden, det lär de sig tids nog, just nu är de barn som leker hjältar eller polis och tjuv. Inget skadligt i det. Hade en av dem börjat springa runt och skrikit att han är en taliban och ska klå hela världen eller att han är en american som ska ta dö på alla "ngjdkgksa" då hade jag reagerat men än så länge så är det inte värre än att det goda slåss mot det onda punkt slut.

Idag upplevde jag en lek som jag inte tyckte var särskilt trevlig. Vi var på ett kalas och två barn (syskon, ca 6 och 8) sprang hela tiden runt och lekte krig, jaga-lek, kastade grejer och skrek åt varandra och de andra barnen saker i stil med "jag ska sticka ut din hjärna med ett spjut", "jag ska skära dig med kniv!" och 6-åringen tog ifrån min 6-åring den stora nallen han lekte med, boxade den hårt i magen och skrek till min son "Nu har jag DÖDAT björnen, haha!". Min son blev jätteledsen och jag gick in och avbröt "leken" många, många gånger. De hade alltså inga leksaksvapen eller någonting, det handlade alltså om deras uppförande och "lek". 8-åringen berättade också för mig när han ett ögonblick satt still att han tyckte bara om filmer där folk dog...
Nu har inte jag änglar till barn, ska jag säga, de kan också vara vilda. Men inte leker de döda-lekar! Fast de har svärd, pilbågar och vattenpistoler hemma.

Sådant lekbeteende tycker jag är betydligt värre än att barn leker indianer med pilbågar eller har en vattenpistol eller Emil-bysse.

Jag håller nog med Veladis i stort, tror jag.

Å ena sidan så tycker jag inte om rena krigslekar. Jag blir illa berörd. Jag tycker krig är otäckt, jag vill inte att min son ska låtsasdöda och se det som något kul, utan han ska ha respekt för ordet.

Å andra sidan så vet jag att det är ytterst viktigt att man som barn får leka att man dödar monster etc så att man kan känna sig stor och mäktig för en stund (barn är rätt maktlösa och de vet det). Jag gillar rollekar med hjältar, där ingår hos oss en hel del fäktning med både pirathuggare och lasersvärd. Ibland samtidigt. Sonen är mäkta imponerad av sin farbrors knallpulverpistol som ser ut som en gammaldags cowboypickadoll och låter. Legogubbarna slåss så det ryker och vi spelar glatt tv-spel med lego star wars och Pirates of the caribbean.

Precis som Veladis så försöker vi hålla ett öga på leken så att den är schysst, så att alla kan vara med, alla är nöjda, ingen blir förfördelad och att den inte är brutal. Jag vägrar bli dödad ens på lek och det accepterar min son utan att blinka. Vi har en hel del diskussioner om moral och om varför tex Yoda är den bästa jedin - är det för att han är klokast eller för att han är bäst på att slåss?