Biomamman vill till familjerätten. Vad ska vi göra? Mammor, Pappa och bonusar, HJÄLP oss!
Vet inte riktigt vart jag ska börja, men jag behöver hjälp.
Jag träffade min sambo för två år sedan. Han har ett barn som nu är tre. Sedan första stund har barnets mamma verkligen hatat mig för att jag finns. Utan att ens veta mitt namn har hon hatat mig. Och nu två år senare så kan man ju tycka att det borde vara annorlunda men nej.
I vårt hem så får jag, enligt henne, inte lov att vara förälder, trotts att jag vilken dag som helst blir mamma. Jag och min sambo lever efter en "policy" (efter erfarenheter av att vara bonusbarn) att jag då som bonusförälder inte ska behandla barnen annorlunda. Samma regler gäller för alla barn. Men det tycker inte mamman.
I ett år nu har vi haft växelvis boende i olika varianter, aldrig varannanvecka, men vi har haft lika många nätter på en månad. Det har varit beroende på hur mammans arbetsschema ser ut, och sen har vi anpassat oss efter det. Nu för ett tag sedan så fick hon nytt schema och dem gjorde ny planering för barnet där det var två-tre nätter växelvis. Detta såg vi att han mådde JÄTTEdåligt av. Det blev förmånga seperationer. På en månad var det 12(!!!!) överlämningar. Min sambo pratade med mamman om detta och ville göra om schemat så det blev fler nätter sammanhängande. Och jag gjorde ett förslag på 6 överlämningar på en månad med 5-6 nätter perioder. Efter ändringen har barnet blivit en helt annan. Han längtar att få komma hem från förskolan, och att komma till den andraq föräldern. Inget skrikande om att han inte ska iväg. (det gjorde han åt båda hållen).
Men mamman fick för sig när min sambo pratade med henne om detta att han mådde dåligt för att han var här. Och även nu efter att det gått ett tag på det nya schemat och han mår hur bra som helst så är hon helt övertygad om att han mår dåligt av att vara här. Vilket är ett påstående rakt ut i luften. Han skrek att han inte ville hit när det var dags för överlämning, och det är det hon grundar sitt uttalande på. Det hon missar är att han gjorde likadant här.
Hon ska nu driva detta i familjerätten och kräva att min sambo bara får umgänge varannanhelg. De var på familjerådgivning och samhällets syn är att mamma är bäst och då han är en person som inte vill trampa någon på tårna så vill han inte säga tex att barnet skrek att han inte ville till mamma när han var här, för min sambo vet att det sårar mamman.
Jag vill vara med och kämpa för hans son. Jag älskar han som om han vore min egen, trotts att det inte är tillåtet, från mamman och samhället. Men vad fan ska vi göra? Varför ser hon BARA till sina egna behov. Hon säger själv att hon vill ha sitt barn mer och att hon ser oss som barnpassare. Men vad ska vi göra?
Vad KAN jag göra? Hur kan jag hjälpa till? Jag är inte välkommen till familjerätten.
Vill ni dela med er av erfarenheter och kunskaper? Några vettiga länkar vi kan titta på och läsa? Bra advokater? Forskningar kring vv-boende. Utredningar osv. HJÄLP! Jag hoppas att både pappor, mammor och bonusar vill svara på detta och dela med sig.
