Hur hanterar ni när barnen bara kastar sig på golvet och vägrar resa sig?

Kan du inte sätta henne i en vagn?

Min dotter gjorde det en kort period i den åldern. Särskilt på väg hem från dagis. Jag väntade ut henne, vägrade bråkade eller bära henne. Försökte förklara att det inte ledde till någonting (på hennes nivå) och snackade lite avledande. Frågor är bra för avledning t.ex för då måste personen som är upprörd tänka efter och "tvingas" släppa sitt beteende lite. Hon slutade rätt snabbt med det där. Överlag tror jag på att man ska undvika att ge negativt beteende någon nämnvärd uppmärksamhet och att ge bra beteende en massa uppmärksamhet. Sen är det såklart jobbigare om det händer i en affär eftersom man har en massa människors blickar och öron på sig.

Jepp, jag vet, minns det allt för väl *haha* Men jag tror faktiskt du kommer undan det snabbast om du är konsekvent och inte ger dig.

Vi har bara sagt till grabben "ligg där du så går vi"
Vi har knallat iväg några meter så reser han allt på sig och följer efter...

Jag har nästan samma problem som du, dà han (min nästan 3 àriga son) inte vill som jag, dà blir det sà, lägger sig ner och vägrar resa pà sig... alltsà vad gör man...?

Jag försöker vara pedagogisk i det längsta men till slut tröttnar jag och bär  honom en bit, då verkar han komma ur sin lilla trans och traskar vidare. Det är jobbigt dock och min son (2.5) gör det oftast när han är trött. Jag har oftast vagn med mig och ibland kan jag få i honom där med hjälp av banan eller något annat att mumsa på. Det har blivit bättre dock så håll ut

Har mina inte velat gå så har jag gett dem en sista chans att resa sig och annars har de fått sitta i kundvagnen (alltså den här barnsitsen som man fäller ut).

Har de väl hamnar där så har de fått sitta där resten av handlingen och fått en ny chans att gå nästa gång vi handlar. De har stundtals varit riktigt förbannade när de inte fått komma ner från kundvagnen men det har inte tagit många handlingar så har de antingen bett om att få åka (om de är trötta) eller hållit sig på fötterna.

Just när det gäller inköp så anpassade jag mig så att dottern kring och efter två ALDRIG följde med till en butik. ICA togs hand om när någon annan (pappan, mormor) var med henne. Det gick helt enkelt inte att ta med henne, för det blev ALLTID problem. Vet att jag ibland provade bara för att se om det blivit bättre, målet var en liter mjölk och att komma ut helskinnade. Det fungerade sällan.
Nu när dottern är tre går det att resonera med henne och inköpen blir mycket trevligare. Men jag minns hur jobbigt det var och hur svettigt det blev... Och då var jag inte ens gravid 

Ha ha, jag har en precis likadan superenvis liten tvååring hemma. Och ja, shit att det är tålamodskrävande! Men det är nog som resterande skriver, tålamod och åter tålamod och att vara konsekvent... det är nog tyvärr det enda som gäller...! Men någonting som jag har börjat med nu det sista är att innan vi går in och handlar (hon vill heller aldrig sitta i vagnen) sätter jag mig på huk bredvid henne och säger att hon får jättegärna gå själv i affären och hon får gärna hjälpa oss att handla, MEN om hon inte lyssnar, eller slänger sig på golvet så får hon sitta i vagnen. Inne i affären får hon olika "uppdrag" typ ta upp TRE förpakningar med fryspåsar osv. Och det fungerar förvånansvärt bra faktiskt. Från att ha varit ett riktigt litet monster i affären...! Sen händer det ju att hon försöker springa iväg ändå, men då frågar jag om hon kommer ihåg vad vi pratade om, och så brukar det faktiskt hjälpa, tro det eller ej!
. Sen kanske man bör undvika att åka kl 17 efter en dag på dagis om man har möjlighet.... Då vill även jag slänga mig på golvet och skrika ibland....