Någon som känner igen det här beteendet?

Puffar för jag hoppas att du kommer kunna få någon typ av hjälp kan dockinte komma med några råd så här på rak arm

Från 4 årsålder så har man rätt till en utredning på barnmottagningen på sjukhuset, tror nog ni kan söka redan nu. med tanke på att han slår huvudet i saker när han får utbrott tyder ju på att det är nåt han har.
Jag tycker att du ska ringa växeln på sjukhuset och be dem koppla dig till någon som kan göra en utredning. Strunta i bvc.

Ok, ska göra det. Ja jag är livrädd att han en dag ska skada sig själv eller någon annan riktigt riktigt  illa en dag. För som det är nu så är det bara en tidsfråga innan det sker.

Uche förstår din rädsla =( Hoppas att du får en tid och att det löser sig.

En del av beteendet känner jag igen. Min son har adhd, och mycket av det du skriver skulle kunna beskriva honom när han var yngre. Men i en del saker så var min son tvärt om. Det enda jag kan råda dig till är att ringa bup, eller ta kontakt med en familjebehandlare på soc, (nej, ni kommer inte vara tvungna att leva med soc på halsen resten av livet som så många tror) en familjebehandlare kan komma på hembesök och se med egna ögon hur barnet beter sig, den kan komma med tips och råd och man kan få en remiss till utredning, utredningen kan även komma igång snabbare med hjälp utav en remiss från "högre makter"

Hoppas att det löser sig för er. För det är inte kul att se sitt barn må så. Det gör ont i hjärtat. 

Hej ! Har under flera år jobbat inom boende med barn som har speciella behov av det jag läser så var min första tanke autism men då en högfungerade grad samt även adhd kan var med i bilden. Du bör vilket som söka hjälp då din son kommer växa till sig och bli starkare vilket kan leda till att han skadar sig själv och andra i sin närhet. Men han behöver även få förståelse för sina handligar. Utbrott kan vara han sätt att känna av omgivningen och försöka förstå den.

En sak till. Då jag läste om motoriken kan även DAMP vara en del i det hela likhet med ADHD men skiljer sig just när det kommer till motoriken. personer med autism fastnar lätt för få saker och utvecklar ett stort intresse för detta samt blir dem väldigt duktiga inom det. rörigt skrivet allt blir dÅ det skriv från mobil. Lycka till.

jag har inte läst hela tråden här utan bar det som du har skrivit, för min del låter det som adhd men det låter även som att det kan vara ngt mer än så, min son har adhd o får hemska utbrott o kan skrika vad som helst från att jag ska döda dig mamma till att han önskar att hans lillebror aldrig funnits, han slog mig ofta med och utan tillhyggen o detta trots att han får medicin, han har koncentrationssvårigheter vilket gör att man måste tala om samma sak flera ggr för att han ska göra dem, man får påminna honom med andra ord. idag har han det mycket lättare i skolan tack vare sin medicin o klara sig fint, han får inte lika hemska utbrott nu som innan, nu slåss han inte lika mycket men säger elaka saker så fort han inte får som han vill.
sök hjälp nu o försök få honom iaf på en kö lista för en utredning, det är inte meningen att han ska behöva leva så här precis lika lite som er, ni får tänka på att han vill inte må så här men han kan heller inte stänga av sina impulser eftersom han inte har den möjligheten som vi har. jag hoppas verkligen att ni får den hjälp som er son behöver o sluta aldrig att kämpa för det :)

Tack för alla era svar.

Fröken Kaos ja visst gör det ont i en :( man vill ju inget hellre än att ens barn ska vara lyckligt och må bra...
Har inte mycket förtroende för soc, deras bemötande då jag försökte få hjälp med min dotter var allt utom bra...

YlwaMarie, min dotter har Autism, sk högbegåvad. De är varandras motsatser, hon hade med utbrott men inte av den våldsamma sorten, hon skrek tills hon svimmade. Utbrotten är de enda likheterna som finns i deras beteende, han kan inte sitta still och fokusera på en sak som hon gjorde... Han är högt och lågt..
Tror snarare det lutar åt ADHD eller DAMP..  Min lillebror har en kombination av dom och det finns många likheter där.

lotusblomman, skönt och höra att det går bättre för er. Det låter väldigt likt min son, han kan inte fokusera, man får hela tiden mana på att han ska göra det och det, bara att få på kläder kan ta timmar pga att han kommer av sig och innebära en uppsjö av utbrott.

Har i a f nu pratat med BUP och vi har fått en tid så vi får se vad som sker..

va skönt att höra att du äntligen har fått hjälp :)
soc kan på många sätt anse att de inte har ngn anledning till att hjälpa utan att man får söka hjälp på annat håll, jag tycker att det är fel inställning, ber man om hjälp oberoende av orsak så bör man få det.
med tanke på att din son är så liten än kan göra att det kan bli lite svårt att göra utredningen, min son var 7år o det var svårt för dem att göra en utredning på honom eftersom han inte var så samarbetsvillig så en del av testerna får han göra lite senare, men de märker ganska fort iaf om det är ngt :)
lycka till o jag hoppas verkligen att det löser sig för er

Ja äntligen lyssnar dom på oss !

Ringde själv till BUP första gången och fick prata med en sjuksköterska, berättade att så och så är det, vi har även dokumenterat med dagbok och videoklipp, hon säger att läkaren ska ringa upp så snart denne kan, och med tanke på att man vet hur länge de kan ta så hade jag inga stora förhoppningar men han ringde inom 30 minuter!!
Då läkaren sen ringde till oss bad han mig skicka allt det via mail. Han fick även höra grabben in action under vårt samtal. Direkt efter avslutat samtal skickade jag allt till honom, efter en timme ringer han upp och ger mig en ny tid, dagen efter!

Så på torsdag åkte vi dit och fick träffa läkaren, som visade sig vara överläkaren på NP - enheten.
Vi hade med oss grabben till honom, han satt och försökte prata med grabben. Men min lilla pojke ville inte, han hade fullt upp med att kolla på allt i rummet, samtidigt pratade han med mig, och läkaren. Så som han alltid gör. Och när jag och läkaren pratade med varandra får ha ett av sina utbrott. Han flyger på mig först, sen min man som satt tyst och inget gjorde. Det varade i 40 minuter... Läkaren sa till min man att ta ut grabben medan vi pratade.

Han säger till mig att helt klart har han hyperaktivitet, han är väldigt ängslig och orolig.
Han är svår att kommunicera med även om han är tydlig i sitt språk. För han kan inte koncentrera sig på att prata med en person.

Han har grava humörsvängningar. Han är våldsam. Självskadebeteende. ( Anledningen till att de blev en sjuhelsikes fart på dom)

Han visar även upp vissa tecken på personlighetsstörning.

Hans första utlåtande är att han med största säkerhet har ADHD kombinerat med något mer, det ska dock utredas mer innan det fastslås. Men han tror även att grabben kan lida av någon form av psykisk åkomma, som personlighetsstörning, som gör att det kommer fram andra sidor.

Han sa att det kommer att bli medicinering framöver, utan tvekan, men först vill han att utredningen ska bli helt klar. De ska prata med BVC och dagmamman, för att få en ordentlig helhetsbild..

Det vart mycket att ta in på en gång, men känns skönt att vi är på väg och att vi äntligen kan börja hjälpa grabben...
Min stora fråga just nu är hur i helvete kan BVC psykologen ha missat allt detta??

men va skönt att äntligen få ngn sorts diagnos så att ni slipper känna att det är erat fel. jag kände länge att det var mitt fel, att jag hade uppfostrat honom fel osv. många förstod inte hur jag orkade med allt, men det är ju min son som jag älskar överallt annat o han är ju inte sån 24 timmar om dygnet, han har ju trots allt ett underbart mysigt sätt ibland, kan komma o kramas o ligga o mysa i soffan men innan medicineringen så var det ju bara korta stunder innan han hoppade upp o sprang iväg o gjorde annat, han hade ju svårt att sitta still :)

hur en bvc psykolog kan missa detta förstår jag inte heller men H*n  kanske inte är inriktad på att se adhd o personlighetsstörningar, men jag tycker ju att det borde ha varit uppenbart att då hänvisa er el remissa er till läkaren som ni nu har träffat. man kan ju blunda för mycket men inte för allt.

lycka till med allt nu o berätta gärna hur det går så att man får veta hur ni har det sen ni börjat medicinera :)
på vissa mediciner kaan det ta en till tre månader innan kroppen har ställt om sig o förändringarna börja komma men själv så tyckte jag att man märkte nästan på en gång :)

Lycka till! Glad ni är på väg, och även om det känns tungt ibland så är det på rätt väg. Kankse är det så att han är medveten om att andra blir ledsna eller liknande och själv blir ledsen över det men att han inte kan hjälpa att han får impulser som han inte kan styra över? Vi gick över från att bestraffa till att belöna, nu är det positiv feedback och beröm för allt bra i större utsträckning än "hot" och "negativt laddad" tillsägelse. När vi säger nej, är det just nej och sedan diskuterar vi inte alls. Om det inte spelar någon roll eller är ganska oviktigt och ofarligt så kan han få bestämma, möjligt att han får diskutera/argumentera för det. När saker kommer flygande, någon annan blir/riskerar bli skadad på ngt sätt så försöker jag ta honom i famn och hålla i tills han är lugn, han kan också få gå undan, men vi markerar tydligt att man inte får skada vare sig själv eller andra. Han har ADHD med starka drag av trotssyndrom. Det är tufft, och lika mycket jag som får lära mig nya förhållningssätt. Det gäller också att se vilka möjligheter som finns och hur man kan skapa något positivt av allt. Tex ADHD  är en fantastisk drivkraft, men det gäller att hitta något bra som intresserar. Vi fick också lära oss att ge minst 5 gånger så mycket beröm som kritik, samt att verkligen se till att varje dag ha en stund med honom där han bestämmer vad vi ska göra tillsammans. Utan att jag i all välmening ändrar något, oavsett om det är hur man ritar ett hus eller vad man kan göra med papper eller hur ett spel ska spelas. Gemenskap och trygghet. Det har hjälpt till en del. Jag hoppas ni kommer att få det stöd som ni behöver nu. :)

Låter som någon form av autism i mina öron.. hoppas ni får rätt hjälp snart. 

Lite sent framåt småtimmarna, ni hade visst fått hjälp. Toppen :)

Du har säkert redan koll och läst om alla möjliga diagnoser, men om du skulle ha råkat missa bipolaritet hos barn så tipsar jag om det.

BVC är en service institution vars råd man kan tålmodigt kan lyssna till ,plocka godbitarna ur. Men deras kunnande angående psykiska diagnoser ger jag icke ett ruttet lingon för. Svammel om olika kostråd medan livet var ett kaos pga Aspergers.

Alla i sverige har rätt att få komma på utredning eller träffa en specialist, på en så kallad Egen remiss.

Alltså har bvc, bum inte uppmärksammat ert problem har Du rätt att skriva och skicka en Egen remiss!

Pma mig så kan jag hjälpa dig att skriva en.

Jag hoppas innerligt att ni redan fått hjälp och att er son mår mkt bättre idag!!

Hur har det gått?